Verklig fattigdom i Sverige


Bild: Pixabay

Tillåt oss redovisa en spännande statistik från SCB och Eurostat. Den visar på fattigdomen i Sverige och Europa och bottnar i EUs 2020-mål där ett lyft av 20 miljoner européer ur ”risk för fattigdom” ingår. För uppföljning tillämpas en årlig enkätundersökning med slumpmässigt urval och man påstår att konfidensgraden är 95%. För enkelhets skull kallar vi resultatet för sant.

En aspekt som läggs på fattigdomsfrågan är ”relativ fattigdom”. Den framgår för Sveriges del av nedanstående bild.

Som synes ökar andelen av befolkningen i de understa fyra decilerna, alltså de som tjänar mindre än 60% av övriga svenskar. 2008 var siffran 12%. Åtta år senare var den 16%. Vi har som synes tillgång till ”etniska” delmängder och kan därför se att i princip hela försämringen går att härleda till de med ”utländsk härkomst”. Dels har deras värden försämrats och dels har deras andel ökat. Men inte har vi väl fått det sämre i Sverige – detta stämmer inte med BNP-mätningarna!?

Nej, vi har inte fått det sämre. Ovanstående utveckling är ett uttryck för att vi har fått en ökad ojämlikhet i landet. Det genomsnittliga välståndet har förbättrats, men det har inte kommit alla till del. Allt fler hamnar relativt sett på efterkälken.

Men EU har även lanserat en metod för mätning av ”absolut fattigdom”. Man har identifierat nio privatekonomiska kriterier och registrerar hur många av dessa som de tillfrågade har råd med. Metoden framgår av nedanstående modell.

Som synes har man på detta sätt identifierat två fattigdomsnivåer; Materiell fattigdom och Allvarlig materiell fattigdom. Förhoppningsvis är instruktionerna till respondenterna mer klarläggande än tabellen ovan. Så här ser dock utfallet ut för Sverige.

Notera framför allt att kurvorna sluttar svagt utåt – den absoluta fattigdomen minskar! Men notera även att skillnaden mellan ”fattigdom” och ”allvarlig fattigdom” är betydande. Nästan alla klarar fem av de nio kriterierna, betydligt färre klarar sex. Av svenskar med svenskt ursprung 2016 är mindre än en halv procent allvarligt fattiga, medan samma siffra är drygt 2% för de med utländsk härkomst. Sammanvägt blir det 0,8%. 3,7% av oss i Sverige är inte allvarligt men dock fattiga enligt denna mätning.

För att fördjupa analysen kan vi faktiskt bryta ner etniciteten en nivå till. Vi gör det för att visa hur 3-kriterienivån, den ”materiella fattigdomen” fördelar sig.

Märkligt, kan kanske tyckas, att utrikes födda i lägre utsträckning lever i fattigdom än vad deras i Sverige födda barn gör? Klarar sig andragenerationen sämre? Måtte det finnas mättekniska eller andra naturliga förklaringar till detta.

Låt oss emellertid avslutningsvis titta på EU-statistiken. I Eurostats databaser kan vi hämta motsvarande fattigdomsuppgifter från alla EU-länder (och några till). Låt oss därför visa hur vi klarar oss jämfört med våra europeiska vänner. Siffrorna nedan avser allvarlig materiell fattigdom.

Hoppsan – Sverige har den lägsta allvarliga fattigdomen i Europa! Våra 0,8% ger oss ledarpositionen. Schweiz på andra plats har 1,5% allvarligt fattiga, nästan dubbelt så stor andel. Ett ökat flyktingmottagande må hota mångas världsbild, men knappast Sveriges position som ett av världens minst fattiga länder.

Ge dina synpunkter. Vad tycker du?

Lämna en kommentar.