Värnskatten


Bild: klipp från Skatteverkets hemsida

Som punkt nummer fem i 73-punktsprogrammet som regeringen, Centerpartiet och Liberalerna kom överens om att regeringen ska genomföra står:

Sänkt skatt på arbete och grön skatteväxling. Värnskatten tas bort 2020.

Låt oss begrunda detta med värnskatten.

Så här skriver Wikipedia:

”Värnskatt har använts som benämning på olika slags skatter. År 2018 gäller följande i Sverige: vid inkomster över 455 300 kronor per år betalas en statlig inkomstskatt på 20 % och på inkomster över 662 300 kronor tas en extra statlig inkomstskatt ut med ytterligare 5 procentenheter (den så kallade värnskatten).
Som en del i saneringen av de offentliga finanserna infördes från och med inkomståret 1995 en särskild ”värnskatt” i Sverige, som innebar att den statliga skatten för inkomståren 1995-1998 höjdes från 20 till 25 procent av den beskattningsbara förvärvsinkomsten över viss nivå. År 2019 är gränsen för värnskatt 689 300 kr/år. Den högsta marginalskatten i Sverige blir med värnskatten i genomsnitt 56,6 procent, beroende på kommunalskatt (från 53,9 procent i Vellinge till 59,2 i Ragunda).”

Jag har svårt att hitta värnskattens aktuella betydelse i reda kronor, men Wikipedia upplyser längre ner i sin artikel om att skatten 2011 förväntades ge en intäkt på 4,4 miljarder kr, vilket skulle motsvara knappt 0,3% av statens skatteintäkter 2011. Löneutvecklingen har nog varit hygglig sedan 2011, men inflationen har varit måttlig, så låt oss behålla siffrorna från 2011 i en aktuell kalkyl.

Låt oss för det ändamålet även byta källa och beakta vad ordföranden i Skattebetalarnas förening, Christian Ekström, nyligen säger i SKL´s tidning Dagens Samhälle:  ”Värnskatten är en gammal och improduktiv skatt som straffar 400 000 svenskar som satsat på utbildning, hårt arbete och risktagande i en tid då Sverige istället mer än någonsin borde uppmuntra just detta. Ett avskaffande skulle dessutom enligt forskning vara självfinansierande till nästan 200 procent. Värnskatten kostar alltså pengar för staten. Det finns således inget som helst rimligt argument att behålla denna djupt orättvisa skatt.”

Till att börja med noterar vi att Ekström indikerar att 55000 kr i månadslön inte är tillräcklig ersättning för en satsning på utbildning, hårt arbete och risktagande. Som jämförelse kan anges att medianinkomsten i Sverige 2017 enligt SCB uppgick till 26600 kr. Gissningsvis följer även mer varierade och stimulerande arbetsuppgifter med den högre lönen, men sådant värdesätts uppenbarligen inte inom skattebetalarnas förening. Nej, tillåts man inte tjäna ännu mer utan den där extra värnskatten på 5%, så är man lurad och får i hela sitt liv ångra att man inte skippade sin universitetsutbildning för att i stället njuta av ett enklare liv som arbetare eller lägre tjänsteman, med kanske mindre än halva lönen.

Ser vi därefter till kalkylen kan vi notera att dessa 400 000 svenskar i genomsnitt uppenbarligen betalar 11000 kr i värnskatt, vilket betyder att de i snitt deklarerar en inkomst på 220 000 kr över brytpunkten, alltså 882 000 kr i 2018 års regelverk, motsvarande 73000 kr/mån.

Men om nu Ekström har rätt i påståendet att staten skulle tjäna det dubbla på om skatten togs bort, vad innebär då det?

Jo då skulle ju den genomsnittlige värnskattebetalaren i stället betala 22000 kr för inkomster utöver brytpunkten, men med 50% skattesats i stället för 55%. Då ska han alltså tjäna 44000 kr mer utöver brytpunkten, dvs 948 000 kr.

Eller vänta – Ekström säger ju att staten skulle tjäna det dubbla med borttagen värnskatt. Då måste vi bortse från kommunalskatten. Vi konstaterar då att årsinkomsten måste upp i 1047 000 kr för att den statliga skatten ska bli 22000 kr större utan värnskatt.

Om vi dessutom antar att lönen står i proportion till arbetstiden, så innebär det att värnskattebetalarna väljer att jobba 19% mindre än de skulle göra om de slapp betala värnskatten, alltså 882/1047. Är detta ett problem för samhället?

Självfallet är det olyckligt om inte alla bidrar så mycket de kan till produktionen och välståndet i samhället, men det är väl inte hela svaret på frågan. Vi måste väl ändå få göra våra egna avvägningar mellan arbete och fritid – i synnerhet för välbeställda som inte behöver något stöd från det allmänna om de väljer att jobba mindre i övertid, vilket det väl handlar om för dessa individer.

Därtill måste man fråga sig vad följdkonsekvenserna blir i de olika scenarierna. Om de högavlönade jobbar 7,5 eller 18,7% mindre – kan man tänka sig att detta jobb i stället får utföras av medarbetare med lägre lön, eller försvinner lönekostnaden så att bolagsvinsterna i stället ökar? Det förstnämnda vore naturligtvis det allra bästa, men även det andra scenariot är samhällsekonomiskt rätt OK. Vinster ingår också i BNP. Värst vore så klart om den minskade arbetsinsatsen från de välavlönade sänkte BNP. Men hur kan man fastställa att det skulle bli fallet?

I och med att ekonomi är ett komplicerat samspel mellan många olika intressenter, där pengar som stoppas från att flöda som tidigare, blixtsnabbt finner nya vägar och där årsintäkter och årskostnader för familjer, företag och stater räknas som mängden pengar som flödar in och ut ur enheten under en tolvmånadersperiod, är det svårt att kalkylera på effekter av olika förändringar. Att ett avskaffande av värnskatten skulle öka vårt lands gini-koefficient (graden av ojämlikhet) torde dock vara ofarligt att fastslå. Att detta i sin tur torde vara menligt för tillväxten i landet är betydligt svårare att leda i bevis, då det handlar om nettoeffekten av många människors förändrade beteende. Likväl är det vad undertecknad och många andra tror.

Dock förmodligen inte skattebetalarnas förening.

Ge dina synpunkter. Vad tycker du?
  1. Lalle says:

    Intressant resonemang, PO.

    Svara

Lämna en kommentar.