Vår växande förmögenhet


Bild: Pixabay

I mitten av juni publicerade SCB siffrorna kring vår nationalförmögenhet 2018. Det lämnades helt utan analys eller kommentar av våra vanliga medier, trots att det är en av årets viktigaste ekonomiska nyheter. De kvartalsvisa BNP-siffrorna dissekeras ner på andra decimalen, men nationalförmögenheten – icke! Kanske är det här med balansräkningar lite för abstrakt. Men vi försöker ändå förklara vad som skett.

Redovisningen av den svenska nationalförmögenheten är redovisningen av landets tillgångar och skulder, alltså vår balansräkning. Den intresserade hittar en ocean av datadetaljer i SCB’s databas, under avsnittet Nationalräkenskaper. Här begränsar vi oss till att studera tillgångarnas två huvudgrupper; finansiella tillgångar (typ pensionssparande och värdepapper) och reala tillgångar (typ mark och byggnader). Skulderna är till sin karaktär alltid finansiella. Mellanskillnaden mellan tillgångarna och skulderna kallas i företagsekonomi för Eget Kapital och i nationalräkenskaperna för Nettoförmögenhet. Den visar vilket värde vi skulle ha kvar om vi sålde alla våra tillgångar och betalade alla våra skulder.

Finansiella tillgångar och skulder följer varandra mycket nära. Det är närapå ett nollsummespel. Vår nettoförmögenhet utgörs därför i huvudsak av våra realtillgångar.

Och hur har det då gått 2018, har vi blivit rikare? Både ja och nej. Räkenskaperna går att bryta ner i samhällssektorer (och undergrupper). Vi tittar på de fyra huvudgrupperna Näringslivet (exkl finansföretag), Finanssektorn, Offentliga sektorn samt Hushållen (inkl icke vinstdrivande organisationer). Och svaret är att Sveriges samlade nettoförmögenhet i fasta priser ökade med fantastiska 4,9% under 2018, men Hushållssektorn klarade inte av att hålla inflationen stången, så dess nettoförmögenhet sjönk med 0,3% i fasta priser. 2018 var det Näringslivet som ökade sin förmögenhet mest då man gick från 2,3 till 6,3% av Sveriges nettoförmögenhet. Hushållens andel sjönk från 74,1 till 70,5% av totalen.

Ovanstående och alla nedanstående grafer är uttryckta i 1980 års penningvärde. I löpande priser skulle värdena för 1980 vara oförändrade, medan de för 2018 skulle vara 3,3 ggr större. Landets nettoförmögenhet på 8 biljoner i grafen ovan är i dagens penningvärde alltså i stället 26,5 biljoner. I löpande priser skulle grafernas uppåtriktade kurvor bli än mer svårgreppbara.

Ser vi till de fyra komponeneterna i rikstotalerna är det slående vilket nollsummespel finansmarknaden utgör. Finansiella tillgångar och skulder tar ut varandra, vilket innebär att nationalförmögenheten utgörs av våra realtillgångar.

Just detta med ”nollsummespel” är naturligtvis en fråga om detaljeringsgrad. Vi har faktiskt ett positivt och stigande netto mellan finansiella tillgångar och skulder, låt vara bara på 0,36% av de finansiella tillgångarnas totalsumma – men det blir likväl 65 miljarder kronor. Utvecklingen av detta netto framgår nedan.

Som sig bör finns hälften av rikets finansiella tillgångar och skulder i finanssektorn. Finanssektorns tillgångar är övriga sektorers skuld och tvärt om.

De fyra sektorernas tillgångs- och skuldstruktur är helt olika varandras, vilket den intresserade lätt kan se i SCBs eminenta uppställningar. Som exempel på detta avslutar vi med att visa hur sektorernas ”soliditet”, alltså nettoförmögenhetens andel av tillgångsmassan utvecklats genom åren.

30% soliditet för riket är med företagsekonomiska mått mätt helt godtagbart. Däremot är näringslivets och än mer finanssektorns nivå inte särskilt betryggande. Som alltid när det gäller makroekonomiska data är det dock bäst att flagga för osäkerhet bottnande i stora mätproblem.

Ge dina synpunkter. Vad tycker du?

Lämna en kommentar.