TTIP (”Trump Tillstyrker Inga Partnerskap”)


Bild: pixabay

Vi hör inte längre lika regelbundna rapporter från förhandlingarna angående TTIP, Transatlantic Trade and Investment Partnership. Rapporterna brukade komma i olika tonlägen och med olika värdeladdade adjektiv beroende på avsändare. Sveriges Cecilia Malmström brukade stå för de positiva ordalagen. Trumps inträde på scenen med sin uttalat protektionistiska syn förefaller dock ha hällt ännu mer grus i förhandlingsmaskineriet än det var under Obama-regimen. Det nordamerikanska Nafta-avtalet har Trump lyckats riva upp och fått till stånd omförhandlingar kring. Så vad ska hända med EU-USA-avtalet? Blir det nu ett flerårigt uppehåll i förhandlingarna eller är frihandelsidéerna för generationer framåt döda och begravda? Tillåt mig likväl diskutera tre generella aspekter på frihandel.

Gemensamma regelverk och standards
Det är befrämjande för effektivitet med gemensamma regelverk. Det gäller såväl krav och egenskaper på produkter och tjänster som på bakomliggande tillverkningsprocesser och marknadsföringsmetoder. Om en konkurrent kan erbjuda ett bättre pris på sina varor pga att slav- eller barnarbetare utnyttjas i tillverkningen är det inte acceptabelt. Gemensamma minimikrav behövs för att klargöra socialt och miljömässigt acceptabla tillverkningsmetoder. Om aktörer inte uppfyller dessa krav ska de inte tillåtas konkurrera. Om de själva sätter högre krav än grundkraven får de självfallet göra det och använda det i sin marknadsföring.

Det skulle också möjliggöra en effektivisering av byråkratin om världens länder fördelade regelarbetet sig emellan. EU har tex möjliggjort en betydande effektivisering av läkemedelskontrollen då ländernas respektive läkemedelsmyndigheter fördelar arbetet mellan sig. På samma sätt vore det effektivitetshöjande om produkter som godkänns för försäljning i EU automatiskt då även blir godkända i USA och vice versa och produkter som förbjuds på den ena kontinenten också därmed är förbjuden på den andra. Producenter ska alltså inte behöva tillverka olika versioner av sina produkter bara för att ingen version är globalt godkänd.

Likväl är det inte svårt att hitta tvistefrågor. Ska genmodifiering vara tillåtet, vilka fackliga villkor måste gälla i produktionen? Vilka kemikalier får ingå i leksaker?

Specialisering och stordrift
Inom regelverksarbetet kan man alltså åstadkomma effektivisering genom samarbete och arbetsfördelning. Inom produktionen av varor och tjänster kan man göra det med vässad konkurrens. Hela grundtanken med frihandelsavtal är att möjliggöra specialisering och stordrift. Marknadsandelarna kan då fås att avspegla aktörernas relativa konkurrenskraft. Om den som är effektivast får den största marknadsandelen så gynnas konsumenterna. I TTIP-praktiken innebär det att europeiska företag kommer att få lättare att konkurrera om marknadsandelar i USA och vice versa. Frihandelsvännerna betonar gärna att våra svenska företag kommer att få sälja mer i USA. Europeiska frihandelsmotståndare betonar hellre att på vår hemmamarknad kommer amerikanska bolag att tränga sig djupare in. Båda sidor har så klart rätt. Innebörden är att i producentledet kommer det att uppstå vinnare och förlorare på båda sidor om Atlanten. Därför kommer det att uppstå vinnande och förlorande produktionsstäder och regioner på båda sidor Atlanten. Konsumenterna blir dock vinnare på båda sidor. Problemet uppstår när vissa konsumenter förlorar sin konsumtionskraft därför att deras arbetsgivare konkurreras ut av något företag på andra sidan klotet. Samma sak händer förvisso även utan TTIP och lösningen är densamma. Hitta en ny sysselsättning där du kan bidra till en annan produktion och förtjäna på så sätt din konsumtionskraft. De lokala staterna och myndigheterna måste hjälpa drabbade regioner och människor i denna anpassningsprocess.

Den nuvarande amerikanska administrationen förefaller dock inte vara intresserad av frihandelns give-and-take-förutsättningar. På varje enskilt område måste USA komma först och då finns naturligtvis inte möjlighet att skörda några effektivitetsvinster på någon sida av atlanten.

Konfliktslitning
Ett omdiskuterat område inom TTIP är den konfliktslitningsmetod som ska ingå. Internationella företag kommer att kunna stämma nationer om de ändrar lagar och regler på ett sätt som försämrar företagets möjlighet till lönsamhet. Vi har hört hur amerikanska företag gång på gång tagit hem gigantiska skadestånd av detta slag här i Europa och annorstädes, medan europeiska företag ännu aldrig lyckats på motsvarande sätt i USA. Vara hur det vill med det, men det viktigaste är naturligtvis att samma regler gäller för såväl inhemska som utländska företag. Om tex strängare miljöregler ”skadar” en näring så ska samma kompensationsregler gälla för alla berörda aktörer – oavsett var huvudkontoret ligger. Dock hoppas undertecknad ödmjukt att ribban sätts tillräckligt högt så att antalet tvister av dylikt slag blir begränsat. Företagande innebär risktagande och politiska risker är en typ av risker som måste tas. I många fall kan man använda försäkringsmarknaden för att minska sina risker.

Sammanfattningsvis
Ökad specialisering och stordrift – inom såväl regelverksutformning och marknadsövervakning som för produktion av varor och tjänster – möjliggör ökad effektivitet, vilket kan leda till ökat välstånd. Risken med ökad specialisering är alltid den ökade sårbarheten om handeln plötsligt upphör eller den egna specialkompetensen tappar marknad. Redan idag är det en stor del av vår konsumtion som vi inte kan tillverka själva. Problemen med utebliven handel ökar ju mindre den egna hemmamarknaden är. USA har 325 miljoner invånare. Sverige bara 10. Men EU har 510 miljoner, 445 efter Brexit!

Ge dina synpunkter. Vad tycker du?

Lämna en kommentar.