The Great Escape

TheGreatEscape
Foto: QiFO

När Angus Deaton tilldelades Riksbankens pris till Alfred Nobels minne i vintras presenterade jag här (2015-11-09), pristagaren och hans verk lite mer detaljerat än vad våra stora medier ansåg sig ha utrymme för. Jag försökte också hitta spår av hans gärningar i vårt vardagsliv – har han med sin forskargärning förbättrat tillvaron här på jorden? Mina efterforskningar ledde mig inte så långt, men jag fick i alla fram hypotesen att Deatons insatser kan ha effektiviserat fattigdomsbekämpningen i Indien.

Nu har jag stött på Angus Deaton igen. Som student på en distanskurs i ekonomisk historia vid Göteborgs Universitet har jag läst Deatons bok ”The Great Escape” och jag är helt begeistrad. Deaton skriver klokt, eftertänksamt och stilsäkert. Han leder oss läsare säkert mellan alla blindskär som våra förutfattade meningar, alla ekonomins definitions- och mätproblem och inte minst alla fallgropar i den statistik som vi förlitar oss på i våra försök att förstå världen utgör. Så obeaktat Deatons genomslag i praktisk verklighet är han en glimrande pedagog!

Boken kom ut 2013 och titeln anspelar på långfilmen med samma namn från 1963 (”Den stora flykten”) med Steve McQueen och James Garner m.fl. i rollerna. Filmen handlar om ett antal allierade krigsfångar som försöker fly från ett tyskt fångläger under andra världskriget. Deaton skildrar i sin bok den ekonomiska utvecklingen i modern tid och försöker framställa det som mänsklighetens flykt från kort livslängd, dålig hälsa och fattigdom. Krigsfångarna lyckades inget vidare, men hur har det gått för mänskligheten?

Tillåt mig göra några nedslag i boken. Den är indelad i tre delar. Den första delen handlar om livslängd och hälsa. Med bubbelillustrationer som vi vant oss se Hans Rosling använda visar Deaton hur världens länder utvecklats. Och även om det finns tydliga statistiska samband mellan bl.a. förväntad livslängd och BNP/capita, så visar Deaton att det finns goda exempel på fattiga länder som lyckas erbjuda bättre hälsovård (dvs längre livslängd) än vad deras ekonomiska välstånd (BNP/capita) egentligen borde möjliggöra. Etiopien och Nepal är två sådana exempel. Å andra sidan borde t ex befolkningen i USA och Indien med tanke på dessa länders ekonomiska välstånd åtnjuta längre liv än vad de faktiskt gör. Här pekar Deaton – såsom han gör om och om igen i boken – på faran med att enbart se till länders medelvärden. Fördelningsfrågorna är oerhört viktiga och orsaken till USA´s situation kan således till stor del vara att en relativt stor andel av USA´s hälsovårdskostnader läggs på rika, äldre medborgare, vilket per definition inte ger lika stor effekt på medellivslängden som kanske betydligt enklare insatser för yngre och fattigare kan göra. Även i Indien kan välståndsfördelningen spela in i sammanhanget. Vi får också tydliggjort vilka enorma bakslag för förväntad livslängd som politiska klavertramp som Kinas ”stora språng” 1958-1961 och hälsokatastrofer som HIV/AIDS-epidemins verkningar i södra Afrika inneburit. Inga garantier kan alltså lämnas för framtiden.

Bokens andra del handlar om pengar, köpkraft och ekonomiskt välstånd. Även här diskuterar Deaton de stora mätproblem som finns och då kanske återigen mest medeltalens förbannelse. Han visar att den strålande BNP/capita-utveckling vi har registrerat under 1900-talet i Västvärlden, i de flesta om inte alla länder har åtföljts av en ökande ojämlikhet. Fattigdomen i USA tex har således inte alls minskat på det sätt som BNP/capita-kurvorna ger sken av. Han tar även upp frågor som minimilöner, lobbying, globalisering och rent filosofiska frågeställningar om rättvisa, på de mest fascinerande sätt och presenterar ideliga överraskningar för oss okunniga och kanske fördomsfulla läsare. Tex visar han att USA är ett av de sämsta länderna i grenen ”equal opportunities”, som ju anses vara fundamentet för den amerikanska drömmen. När det kommer till den samlade moderna utvecklingen för hela världen markerar han att Kina och Indien är så stora länder att deras framgångssiffror (=medeltalen!) riskerar att skymma vad som händer på andra håll. Och även när det gäller den rena fattigdomen i världen – hur uppenbar den ändå är – så har vi stora mätproblem om vi vill försöka fastställa exakt hur stor den är och om den ökar eller minskar. Vad behövs för en rimlig levnadsstandard i Afrika söder om Sahara och vad behövs för motsvarigheten i Västeuropa? Börja med mat, kläder och boende – hur ska man över huvud taget kunna jämföra? Att valutaomräkning behöver köpkraftkorrigeras (Purchase Power Paritys) är en bra startinsikt, men hur svårt är inte det? Och sedan då?

Den avslutande tredje delen handlar om bistånd. Här tar Deaton utgångspunkt i det bistra citatet; ”I länder utan förutsättningar för ekonomisk tillväxt fungerar inte u-hjälp. I länder med förutsättningar för ekonomisk tillväxt behövs den inte.” Även om Deaton i princip skriver under på detta svartvita budskap redogör han sedan utförligt för hela gråskalan som alla former av ulandsbistånd representerar och alla infallsvinklar man kan anlägga på problemområdet. Deaton ifrågasätter naturligtvis inte att fattiga människor som får köpkraft till skänks av rika människor i en strikt teknisk mening kan hålla sig ovanför en fattigdomsgräns på tex 1 USD per dag. Och en byggd väg eller damm är alltid en byggd väg eller damm. Men samtidigt kan han inte dra någon annan slutsats av alla vetenskapliga utvärderingar han funnit än att de samstämmigt pekar mot att det är synnerligen svårt – läs omöjligt – att nå effektivitet i fattigdomsbekämpning genom bistånd. Följaktligen menar Deaton också att västländers målsättning att ge en viss (och kanske stor) andel av sitt eget välstånd i bistånd, utan att ens reflektera över hur mycket skada biståndet sannolikt gör, är särskilt beklagansvärt. Sverige och Norge toppar för övrigt denna lista. Han pekar dock till slut på några möjliga vägar som inte skulle riskera att korrumpera mottagarlandets elit eller på annat sätt hindra mottagarlandets väg mot utveckling, tex framtagning av mediciner för fattiga länders befolkningar, införande av handelsvillkor som gynnar eller åtminstone inte missgynnar fattiga länder, samt sponsring av högre utbildning åt elever från fattiga länder.

Redan innan jag stötte på Deatons analyser och slutsatser förde jag själv med entusiasm fram väldigt snarlika tankar, inte minst om ekonomins mätproblem och fördelningsfrågornas betydelse. Dock aldrig lika välunderbyggt och pricksäkert som han gör. Jag känner mig därför som en stolt proselyt till Angus Deaton och rekommenderar hans kloka bok å det varmaste. Men ha ett bra lexikon tillhands.

Ge dina synpunkter. Vad tycker du?

Lämna en kommentar.