Tankar om penningtvätt


Illustration: QiFO

Sedan tidigare vilar misstankens mörka skuggor över Den Danske Bank. Banken misstänks ha tvättat pengar i Baltikum. TV-programmet Uppdrag Granskning har, försiktigt uttryckt, nu presenterat lika starka misstankar mot Swedbank. Misstankarna gäller även här penningtvätt i mångmiljardklassen i bankens baltiska verksamhet. Swedbank har tillsatt en egen utredning för att gå till botten med de specifika exempel som ingår i Uppdrag Gransknings utredning. Ett bredare grepp än så vill man inte ta.

Frågan har fått stor uppmärksamhet i media och knappast kan väl vi tillföra något.  Dock vill vi gärna peka på det etiska dilemma som bankerna förefaller sitta fastkletade i. Om kunder vill öppna konton i banken och genomföra stora transaktioner som banken tjänar pengar på – ska man då säga nej? För många av oss är det helt normalt att ha högre etiska krav på oss själva och vår verksamhet än att vi ska följa lagens bokstav, men för finansvärlden är det vanligast att man drar gränsen just där. Man anser sig ha i uppdrag att tillvarata sina ägares finansiella intresse i största möjliga utsträckning och då har man inte råd att tacka nej till att tjäna pengar på att hjälpa lagliga kunder att utföra lagliga affärer.  Och huruvida någon begår något olagligt avgörs först när domen faller: skyldig = olagligt, frikänd = lagligt. Vi har sett det åtskilliga gångar, HQ-härvan tex och nu senast Telia Uzbekistan, där synnerligen starka misstankar om ekonomiska olagligheter ändå landar i frikännande domar.

Uppdrag Granskning valde en metod som innebar att åtta ”varningsflaggor” identifierades och att Swedbanks baltiska kundregister testades mot dessa kriterier. Man fann tusentals kunder som gav träff mot något eller några av dessa varningsflaggor och totalt fann man att dessa kunder genomfört betalningar på över 40 miljarder kronor under perioden man undersökte. Detta var de åtta varningsflaggorna:
– Delar adress med andra företag
– Har kopplingar till högriskländer (skatteparadis)
– Är sanktionslistade
– Har varit involverade i tidigare penningtvättshärvor
– Använder målvakt (avsaknad av verklig huvudman)
– Bedriver ingen synlig verksamhet
– Lämnar falska årsredovisningar
– Är vilande bolag

Vår fundering är nog om inte flertalet av dessa varningsflaggor (gult kort) i själva verket skulle kunna vara direkt diskvalificerande (rött kort)!

I egenskap av privatperson, småföretagare och förtroendevald i förening, granskas jag och min verksamhet på ett minutiöst sätt av mina banker så att de ska vara säkra på att jag inte ägnar mig åt penningtvätt. Jag vet inte om de specifikt testar mig mot ovanstående åtta kriterier, men mig gör det inget om så vore fallet. Det vore väl ändå ett rimlighetskrav att man som ny kund i en bank utsätts för sådana kontroller. Att jag som nystartat företag saknar historik och årsredovisningar måste man naturligtvis som bank godkänna, men alla nystartade företag borde tilldelas ”gult kort” med innebörd att banken under första tiden noggrant kontrollerar att verksamheten kommer igång på ett lagligt sätt. Och självfallet måste det från dag ett också finnas en verklig ansvarig person (ej målvakt) som kan redogöra för en verksamhetsplan och kunna uppvisa en verksamhetsadress. Det sistnämnda riktar ljuset mot det första kriteriet i tabellen ovan och mot företeelsen brevlådeföretag. På wikipedia går att läsa följande ovetenskapliga men underhållande förklaring:

”Ett med skalföretag liknande begrepp är brevlådeföretaget. Detta har adress och hemvist som juridisk person på adressorten, men strävar inte efter att driva verksamhet där. På hemvistorten behövs personal endast för att uppfylla lokala bestämmelser, föra korrespondens, hantera likviditet med mera. Företagsledningen har ofta säte i en annan stat. Ett brevlådeföretag kan vara en del av legitim företagsamhet eller hänga ihop med brottslig verksamhet.

Fördelar med brevlådeföretag kan vara

  • Att kringgå skatter eller valutarestriktioner på ägarens bostads- eller verksamhetsort
  • Att det är billigt eller okomplicerat att bedriva aktiebolag i brevlådelandet
  • Att försvåra kontroll av falska fakturor och överföringar
  • Att kringgå regler på arbetsmarknaden

Brevlådeföretag associeras ofta med Offshore-ekonomier  eller lågskatteländer men finns även i Sverige.”

Nog vore det intressant om någon bank deklarerade att man inte accepterar brevlådeföretag (1) som kunder. Inte heller företag som är sanktionslistade (3). Inte heller sådana som saknar ansvarig kontaktbar person (5), synlig verksamhet (6) och en löpande korrekt redovisning (7). Vilande bolag (8) måste så klart få finnas, men de ska då inte tillåtas göra transaktioner utan särskild kontroll av banken.

Kopplingar till högriskländer (2) liksom inblandning i tidigare penningtvättshärvor (4) kanske inte utifrån rättssäkerhetsperspektiv duger för att visa en kund ”rött kort”. Men det borde räcka för att placera kunden i högsta bevakningsklassen, dvs ge kunden ”gult kort”, nästan orange!

Bankerna må tala om sina hedervärda affärsidéer med enbart kända lokalt verksamma kunder och sina genomarbetade kvalitetssäkrande processer. Men man önskar ändå att det handlade om moralisk resning – att av princip tacka nej till smutsiga affärer. I stället handlar det nog för bankerna om en traditionell lönsamhetskalkyl: hur mycket tjänar vi på dessa kunder och hur stor är risken för att vi gjort fel och blir avslöjade och vad blir kostnaden då?

Huruvida Swedbanks VD rider ut stormen och blir kvar på sin post eller inte återstår att se. Men även om banken själv eller Finansinspektionen eller USAs kontollorgan kommer fram till att banken deltagit i olaglig penningtvätt skulle jag inte våga satsa pengar på att VD eller någon annan i bankens ledning blir dömd för ekonomisk brottslighet. Det kan förstås bli ytterst kännbara böter för banken. Möjligen att någon lägre tjänsteman därtill tvingas lämna företaget. Någon som tyvärr inte följt bankens tydliga riktlinjer.

Ge dina synpunkter. Vad tycker du?

Lämna en kommentar.