Sommar i shoppingdrömmen


Foto: Mattias Ahlm / Sveriges Radio (beskuren)

Jag lyssnade härförleden på Sommar i P1 med Kjell A Nordström (KAN). Professor i internationellt företagande vid Handelshögskolan i Stockholm och känd edutainer med svart image och avskalad profil. Det är många år sedan jag hörde honom live, men stilen verkar alltjämt vara densamma. Det blir så enkelt när han förklarar. Tänk om man hade den förmågan. Här är ett referat med några kommentarer.

”Människan är en apa som byter grejer.” Det är ingången till KANs föreläsning och samtidigt essensen av hela hans program. Människan har lärt sig att med bytesaffärer så kan berörda parter uppnå större tillfredsställelse utan att någon förlorar på affären. Verklig win-win. För en apa som bara har fikon skulle en nöt vara mer värt än ytterligare ett fikon. Och för den som bara har nötter gäller precis det motsatta. Om de båda då byter fikon mot nötter så blir båda nöjdare. Handel kramar alltså fram en ökad mängd lycka ur en befintlig mängd varor och tjänster. Tänkvärt och kanske värt en fortsatt analys, för här ruvar väl konflikten mellan second-hand och återvinning ställt mot slit-och-släng-samhället? KAN duckar för det och noterar i stället att i takt med att transaktionskostnaderna i form av transporter, valutaväxling med mera pressats ned, så har den internationella handeln vuxit och vi har fått ett verkligt globalt ekonomiskt samhälle. Och handel är bra för alla!

KAN ser belåtet på den framsprungna världsordningen där det globala knytkalaset innebär att Kina är världens fabrik, USA står för datakraft och underhållning, London är finanscentrum, Norge förser oss med lax och Sverige gör lastbilarna och popmusiken. Bortsett från de lustiga exemplen vore det intressant om KAN kunde fortsätta resonemanget. Visst är specialisering och stordrift nyckeln till materiell tillväxt och framgång – men finns där inte även rättvisekonsekvenser? Hur ska Afrikas befolkning nå samma välstånd som Västeuropas? Knappast genom att för alltid ha med sig kaffe och kakao till det globala knytkalaset. Eller är kanske global rättvisa inte så viktig?

KAN lyfter också fram uppfinningen ”pengar” som helt vital för materiell tillväxt och välståndsökning. Pengar, förklarar han, är en påhittad låtsasvara som går att spara och som alla vill ha. Detta kan man bara understryka. Men man skulle kunna utveckla resonemanget och diskutera system med pengar med underliggande värde, såsom guldmyntfot, jämfört med pengar som helt baseras på tillit, såsom dagens valutor. Härur skulle frågor om mängden pengar och pengarnas värde hoppa fram och påkalla mer tankfullt resonemang. Nu konstaterar KAN bara att mängden pengar ökar i världen för att miljarder kineser och indier nu sparar till sin pension, vilket sänker priset på pengar, dvs räntan. Bortsett från invändningen att ränta inte är priset på (köpta) pengar utan hyran på (lånade) pengar, så skulle det vara intressant att få detta synnerligen intressanta resonemang utvecklat ytterligare. Vad menar han, är räntan enbart eller ens primärt en oundviklig följd av jordens befolkningsstruktur?

Ytterligare ett tufft påstående från KAN är att våra stora problem med överexploatering av planeten inte är kapitalismens fel utan beror på för lite ekonomi/kapitalism. Alla begränsade resurser måste ha ett rimligt pris för det är när priset saknas (är noll) som allt går över styr. Åh, om han ändå kunnat utveckla detta, kanske med den globala uppvärmningen som exempel. Hur kan vi få till stånd ett globalt prissystem på CO2-utsläpp med utsläppsmätningar och avgiftsindrivning när vi inte ens kan få systemet med utsläppsrätter i EU att minska utsläppen i vår del av världen. Vem är det som saknar förnuft och hindrar oss från att sluta överexploatera vår jord? Det är alltså inte ekonomerna? Och hur är det med den internationella handeln, som KAN hyllar, betalar den fullt ut sina kostnader? Och är inte internationell prisdumping en del av den globala handeln, alltså en medveten felprissättning?

Pengars förmåga att generera lycka på individnivå är en intressant fråga som KAN menar är noga utforskad. I dagens penningvärde går en tydlig brytpunkt vid en lön på ca 50 tkr i månaden före skatt. Upp till den lönen är varje löneökning, säg med 4 tkr, rejält uppskattad av den lycklige. Men på andra sidan 50-strecket ger motsvarande löneökning inte alls samma lyckopuff. Huruvida KAN tycker att denna insikt borde påverka vårt skattesystem får vi dock inte veta. Skatten är för övrigt, enligt ännu ett lätt provocerande påstående, priset för det goda i vårt samhälle. Skatten är en försäkringspremie och samhället är vårt försäkringsbolag som ger trygghet åt alla i samhället. Lätt att hålla med om detta, men sen då? Har vi för mycket eller för lite trygghet i Sverige idag. Är skatterna för höga eller för låga? Använder stat och kommun våra skatter effektivt? Tja, här får vi inte veta hur KAN tolkar aktuellt forskningsläge. Men han ser ändå skatt som priset för det goda i samhället, så kanske menar han ändå att vårt skattsystem har betjänat oss väl, för tack vare reformer, arbetsmoral och tur (att stå utanför krigen) menar KAN att Sverige gjort en klassresa från att ha varit ett av de fattigare länderna i slutet av 1800-talet till att vara bland de rikaste alltsedan 1970-talet och fram till idag. Och vår superkraft utgörs av vår tillit!

Men nu i pandemitider skakar tilliten även i vårt land. Och inte minst minskar tilliten gentemot andra länder. Alla länder tycker därför nu att man måste bli mer självförsörjande, dvs dra ner på den internationella handeln. Dock menar KAN att den utväxling som internationellt samarbete och global handel ger kommer att locka alla länder tillbaka till mer samarbete och mer handel. Det kan ta 3, 5 eller 7 år, men vi kommer att åter välja att höja vår lycka så mycket det går genom internationell handel. Förhoppningsvis med större beredskapslager av sjukvårdsutrustning på plats kan man naturligtvis hoppas.

Ett tvehövdat ämne som KAN tar upp är monopol. I grunden är det ett fördärv då monopol försämrar möjligheterna till den effektivitetsutveckling som följer av fri konkurrens och fri handel. Men i ett fall som alkoholförsäljning kan det vara samhälleligt önskvärt med en mindre effektiv marknad och det kan rättfärdiga ett monopol på området. Nu är ju Systembolaget inte ett privat monopol som tillåts verka vinstmaximerande för då skulle det sannolikt ha öppet dygnet runt och kombinera höga priser med kampanjvaror, mängdrabatter och lägre servicenivå. I stället styrs det mot att vara restriktivt och kostnadseffektivt, så nog fanns det plats för en utveckling av detta monopolresonemang. Ett annat fall av monopol som KAN lyfter fram och rekommenderar finns i varje människas arbetssituation! Genom att bli ohyggligt bra på allt eller något på sitt arbete kan man tillskansa sig ”monopolistfördelar” och förbättra sin lön och sin anställningstrygghet. Detta är därför hans något märkliga rekommendation till lyssnarna; se till att bli oumbärlig som en ”monopolist” på dina färdigheter. Hmm, räcker det inte med att vara den bästa av alla konkurrenter kan man tycka?

KAN avslutar programmet med att bekänna sin stora lust att konsumera. ”I shop, therefore I am” menar han. Han menar också att det är vi konsumenter som med vår konsumtion styr kapitalismens utveckling. ”Vi äger den kapitalistiska maskinen!” Och kapitalism är ett språk och en idé och varje shoppingcenter är som en spegel av våra lustar. Ungefär så slutar programmet. Det sändes den 17 juli och går nog att lyssna på i SR Play ännu en bra tid.

Ja, nog är han slagfärdig och kul att lyssna på, Kjell A Nordström. Med djup röst och långsamt tal blir det så enkelt när han förklarar. Kan det verkligen vara så enkelt? Eller kan intrycket bero på att ingen ställer några svårare följdfrågor på hans slagfärdiga påståenden?

Ge dina synpunkter. Vad tycker du?

Lämna en kommentar.