Sedelpressen går


Bild: Michal Jarmoluk, Pixabay

Riksbanken kämpar vidare mot sitt undflyende inflationsmål. Vi har tydligt markerat vår stora oförståelse för varför det skulle vara så viktigt, men ska inte älta den frågan nu utan i stället bara redovisa hur penningmängden har utvecklats på sistone. Nu står vi inför ytterligare obligationsköp av Riksbanken med syfte att öka penningmängden. Mer pengar för samma mängd varor och tjänster bör innebära stigande priser/inflation.  Samtidigt pressas räntenivån ner vilket i sin tur förväntas leda till mer konsumtion och investeringar och därmed ännu mer inflation. Och dessa obligationsköp (kvantitativa lättnader / quantitative easing)  görs med nya riksbankspengar i form av penningpolitisk utlåning till bankernas avräkningskonto (RIX) och/eller med nyemitterade skuldcertifikat. Så hur mycket pengar finns det nu då i Sverige?

Låt oss inledningsvis räkna våra kontanter. Vi har sedlar och mynt i omlopp uppgående till ett värde av 62540 mkr (den 15 sept). Då vår befolkning uppgår till ca 10 300 000, innebär det att finns bra precis 6000 kr per person. Här kan man möjligen fråga sig hur stor del av denna kontantmängd som verkligen ”finns”, dvs som inte har tappats bort eller råkat förstöras.

Notera ytterligare två saker i grafen; dels att kontantmängden under 2017 slutade minska men även att det finns en liten taggig topp runt varje årsskifte. Julhandeln kräver uppenbarligen mer kontanter i samhället varje år, men nog ser dessa ”taggar” ut att bli lite lägre för varje år som går….?

Om vi däreefter ser till den totala penningmängden i landet, inklusive bl.a alla ”bankkontopengar” som vi disponerar t.ex via betalkort och swish så mäts den i några olika varianter, varav M3 är det ”vidaste måttet”. Här ingår så klart även företags och organisationers kontotillgodohavanden, men per capita uppgår M3 likväl till ca 354 tkr (aug 2019).

Jag har dock känt en viss osäkerhet kring denna penningmängdsredovisning. Våra pengar skapas som sagt av Riksbanken och av affärsbankerna och Riksbankens del består av kontanterna samt den penningpolitiska utlåningen (RIX-kontot) och emitterade skuldcertifikat. Men ingår verkligen dessa två senare delar i M3? Det handlar om 68 plus 360 mdr kr. Jag har därför frågat Riksbanken, via deras eminenta hemsidas Q&A-funktion, och märkligt nog, kan tyckas, är de inte riktigt säkra på svaret. De säger att det beror på vad motparten (säljaren av obligationerna) gör i nästa led (!?).
Som en lustighet i sammanhanget kan jag stolt tillägga att Riksbankens handläggare i vårt meningsutbyte skickade med en länk till en artikel hen tyckte beskrev dessa frågor bra – det var en av mina tidigare artiklar i ämnet här på QiFO!

För säkerhet skull har jag nu emellertid i den graf vi brukar redovisa lagt in en kurva till, den röda streckade. Den visar den möjliga penningmängd vi har i landet OM ingen del av Riksbankens penningpolitiska utlåning och emitterade skuldcertifikat ingår i M3 – trots att detta också är reda pengar som Riksbanken köper obligationer för.

Men monetär bas i grafen  menas Riksbankens samlade del av penningmängden. Mellanskillnaden mellan grön och lila kurva är alltså affärsbankernas bidrag till vår penningmängd M3. Fast nu måste vi flagga för osäkerheten om M3-måttet verkligen innehåller alla pengar som skapas av Riksbanken själv. Nog är väl det en onödig brist/oklarhet i vårt nationella ekonomisystem!

Vi konstaterade inledningsvis att ju mer pengar det finns i förhållande till mängden varor och tjänster, desto mindre bör pengarna vara värda. Detta enligt de osvikliga lagarna om utbud och efterfrågan. Men om ingen vet att Riksbanken ökat penningmängden med 12% – eller ens om man verkligen har gjort det – gäller dessa lagar då?

Ge dina synpunkter. Vad tycker du?

Lämna en kommentar.