Riksbanken, räntan och skulderna i Sverige


Bild: Pixabay

Sedan februari 2015 har vi haft negativ styrränta i Sverige och sedan februari 2016 har den legat på -0,5%. Nu i veckan beslöt Riksbanken återigen att låta styrräntan ligga kvar på denna nivå. Planerna på att återgå till mer normala räntenivåer sköts ytterligare på framtiden. Riksbankens mål med sin räntepolitik är ju att få till stånd en stabil inflation på 2%. Så här har det gått om vi tittar på utvecklingen sedan 1994.

Inflationskurvan visar skillnaden i procent mellan varje kvartals genomsnittliga KPI-värde och motsvarande värde i samma kvartal året dessförinnan. Som synes förefaller ett positivt samband råda, med en hygglig korrelation därtill. Det är ju trist att behöva konstatera, då den gängse ekonomiska teorin är den motsatta, att låg räntenivå ska driva fram hög inflation. Faktum är dock att under perioden efter 2015 ser man äntligen spår av ett sådant negativt samband, men Riksbanken är som bekant inte inne på att lämna minusräntan ännu, därtill anser man att inflationen inte är tillräckligt stabil runt tvåprocentsnivån. Men studera grafen och säg när inflationstakten var stabil runt någon nivå!? Tja, den låg runt noll i två år 2013-2015. Annars verkar den ha förtvivlat svårt att ligga still över huvud taget.

Utöver den låga styrräntan har man jobbat aktivt med att hålla nere obligationsräntorna genom att hålla efterfrågetrycket uppe och köpa obligationer på marknaden, primärt svenska statsobligationer, alltså skuldebrev från staten. Till stor del är dessa obligationer betalda med egna skuldcertifikat, alltså skuldebrev från Riksbanken. Denna byteshandel ska tydligen ha en dämpande effekt på räntenivån i landet. Enklare att se, är att det har en expanderande effekt på Riksbankens balansräkning.

Som synes har balansräkningen expanderats från 200 miljarder till 900 miljarder på tio år. Hälften av expansionen har skett genom utfärdandet av skuldcertifikat och andra halvan genom annan upplåning, främst i utländsk valuta. På samma sätt har tillgångarna expanderat i tämligen likartade proportioner av svenska och utländska värdepapper. Guldinnehavet har också ökat, från 26 till 45 miljarders värde. I andel av tillgångsmassan innebär det emellertid en nedgång från 13 till 5%. Soliditeten har minskat från 30% till 6%. Risken att ha fordringar på Riksbanken måste därför sägas ha ökat. Men hushållen som kan förmodas ha merparten av sedlarna och mynten i sin ägo, har minskat sin exponering, då kontantmängden oförtrutet fortsätter nedåt.

Bidrar den svagare balansräkningen till det minskade förtroendet för vår valuta? Hur har vi det med skulderna? Riksbanken har 840 miljarder i skulder. Är det månne illavarslande? Låt oss därtill se hur stor statsskulden är. Jo, enligt Riksgälden uppgick den sista december till 1328 miljarder! Men det är väl ändå en obehagligt stor skuld? Det motsvarar ju 132 800 kr per svensk. Så här ser den samlade skuldsitsen ut med siffror från 2017.

Siffrorna (utom ”varavuppgifterna” för riksbanken och statsskulden) är hämtade från Finansräkenskaperna för 2017. Riksbanken och Staten svarar tillsammans för ca 3% av landets samlade skuldberg. Härom veckan tittade vi på delar av samma material och då fann vi att Sverige nu för tiden åtnjuter ett positivt finansiellt saldo på 331 000 mkr. Våra fordringar är alltså 2,4% större än skulderna. Notera också att 77% av bruttoskulden i landet är en skuld till annan sektor i landet.

Återgår vi till Riksbanken och dess strävanden, så kan vi uppdatera vår bild av penningmängden. Nedan framgår hur Riksbankens utfärdade Riksbankscertifikat har fått den monetära basen att öka dramatiskt sedan 2015. Detta påverkar dock inte längre den penningmängd som vi rör oss med i samhället. Den består ju i allt väsentligt av våra obundna tillgodohavanden i våra banker och är ytterst skapade av dessa bankers utlåning. Förhoppningsvis mot fullgoda säkerheter.

Vi kan således notera att av finanssektorns 26 500 miljarder i skulder (se tabellen ovan), så uppgår deras ”skapade pengar” till ca 3 300 miljarder (se grafen ovan). Detta motsvarar 12,5%. Många är genuint oroade för att dessa pengar bara består av luft och egentligen inte har något värde. Andra är oroade för att hela samhället är uppumpat av skulder som aldrig kommer att betalas tillbaka. Kommer denna lånebubbla att spricka? Finns en risk att vi tappar förtroendet för våra pengar? Det finns frågor att fördjupa sig i. Vi lovar att återkomma.

Ge dina synpunkter. Vad tycker du?

Lämna en kommentar.