Reklamens makt – och makten över reklamen

time-square
Foto: www.freeimages.com / winterdove

Vi befinner oss mitt i ett ekonomiskt paradigmskifte.  Gamla problem liksom tidigare okända behov får nya smartare lösningar med hjälp av internet och allt som kopplas upp däremot. Ofta är tjänsterna gratis, vilket innebär att vi själva är en del i tjänsten sett ur leverantörens synvinkel. Vi betraktas alltid som en intressant mottagare av reklam för någon tänkbar avsändare som på den allt tuffare kommersiella arenan måste nå allt fler med sitt budskap för att klara sig. Allt vi gör på nätet bearbetas, analyseras, förpackas och tillhandahålls därför åt intresserade köpare.

Denna utveckling för med sig flera intressanta konsekvenser. 1) Internet skapar i grunden en effektivitetstillväxt som är helt fantastisk och som inte ens syns i våra BNP-mått. Tänk; för en månatlig avgift som är lägre än jag tidigare betalade enbart för mitt telefonabonnemang, får jag nu kamera och fototjänster, gps- och kartjänster, uppslagsböcker, tillgång till nyheter och underhållning i text, ljud och bild, termometer, stegräknare, osv i all oändlighet. Plus att jag får ringa och skicka texter och bilder hur mycket jag vill, utan hänsyn till gränser för Riks- och Interurbansamtal. 2) Det skapar en värdetillväxt i nya bolag som är helt osannolik. De företag som lyckas få sina appar etablerade på marknaden, eller förmodas klara detta så småningom, värderas ofta till närmast sinnessjuka belopp och detta långt innan de är i närheten av att visa vinster i sin verksamhet, vilket tydligt illustrerar hur drömmar och förväntningar blåser upp våra balansräkningar. Gamla företag värderas utifrån verkliga vinster medan nya företag värderas utifrån förväntade vinster. Detta skapar en sammanlagd övervärdering av företagsamheten som förhoppningsvis pyser ut i en hanterbar takt. 3) I affärsmodellen för allt fler av de nya företagen är reklamintäkter den viktigaste inkomstkällan.  Appen ska ha så många användare att andra företag är beredda att betala rejält för att få visa ett reklammeddelande för dig, just när du använder appen i fråga. Du betalar alltså ingenting för den tjänst som du utnyttjar, utan du betalar genom att utsätta dig för reklam och därigenom med viss sannolikhet öka din konsumtion av de varor/tjänster som reklamavsändarna tillhandahåller.

Vår svenske IT-hjälte Markus Notch Person har ju i dagarna kallat en annan svensk IT-hjälte Daniel Ek för ”ond”, då dennes Spotify kräver tillgång till långt mer information i användarnas telefoner än vad som behövs för att de ska kunna streama musik. Åtskilliga appar kräver ju tillgång till våra mobiltelefoners adressböcker, foton, gps-data mm och om det inte behövs i den aktuella tjänsten så kan man nog utgå från att informationen utgör en dold del av app-leverantörens affärsmodell. I värsta fall är det Storebror som hänger över våra axlar, i bästa fall är det bara mer reklam som kommer att drabba oss längre fram. Reklam som vi accepterat genom att kryssa i den lilla rutan och godkänt användarvillkoren – som för övrigt sällan är lika användarvänligt utformade som själva appen.

Men reklam har ju alltid funnits och fungerat på i princip samma sätt. Företag måste få tala om att de finns och vad de har att erbjuda. En gång i tiden var våra dagstidningars framsidor rena annonsbladen. Men utvecklingen har nu gått så långt och reklamverktygen slipats till en så subtil skärpa att undertecknad såsom effektivitetsälskande ekonom känner en tilltagande oro. Blir vi rent av lurade av en reklam som är alltför skickligt utformad. Har vi konsumenter förlorat kontrollen? Det kan i grunden inte vara effektivt att finansiera förbrukningen av varor och tjänster med reklam för andra varor och tjänster? Följaktligen riskerar vi att tappa i samhällsekonomisk effektivitet, ju ”effektivare” reklamen blir!

Möjligen bär paradigmskiftets nya tekniska möjligheter dock även fröet till en dramatisk förbättring inom området. Jag vill som konsument få kontroll över den reklam jag utsätts för. Vad gäller reklam i det offentliga rummet måste jag naturligtvis finna mig i att företag efterlever/utnyttjar de lagar och regler som gäller. Tycker jag då att det är vidrigt fult med uttjänta trailersläp som reklambärare på fälten längs våra vägar (vilket jag gör) så får jag naturligtvis försöka påverka mina politiker att ändra på reglerna så att detta hemska försvinner. Upptäcker jag att den tidning eller tv-kanal jag konsumerar har oacceptabel mängd eller utformning av reklam kan jag försöka få dem att ändra sig, alternativt får jag byta tidning eller tv-kanal. (Som en parentes sagt är ju public service en ovärderlig grundpelare i vårt medielandskap. Tänk om de kunde utnyttja sina fantastiska resurser och sin kostnadseffektivitet till att även presentera sitt material i formen av en reklamfri dagstidning på nätet!)  Men hur gör man med internetreklamen, den som är utformad ”just för mig” och riktas mot mig när jag surfar på nätet?

Jag ser två huvudspår; alla appar borde avkrävas en reklamströmbrytare för besökaren. Visst, det finns antireklam-appar. Men med antireklam-apparna rundar man leverantörens affärsmodell och lurar denne på konfekten, vilket ju i grunden är ”sniket”. Om jag väljer att öppet slå av reklamen så kan app-leverantören i stället tar ut en användaravgift av mig, vilket självklart är helt OK. Att betala för det man använder skapar de bästa förutsättningarna för effektivitet i ekonomin – jag kan som konsument ställa värdet mot kostnaden och ta mitt konsumtionsbeslut utifrån detta.

Det andra spåret är kanske intressantare. Jag läste härförleden ”äntligen” om en app som verkar vara inne på rätt väg. En reklamapp. Jag tror den hette Bonial och att det var ett tyskt startup-företag som låg bakom. Appen består av direktreklam och du sätter som konsument in dina filter så att du endast släpper igenom de annonser du är intresserad av för visning i din mobil eller dator. Förhoppningsvis stannar man inte vid direktreklam utan vidareutvecklar appen till att omfatta all reklam! När jag vill titta på reklamfilmer för bilar så gör jag det.  Väljer och vrakar bland de leverantörer som har sådana att visa. Tittar om och om igen om jag tycker de är häftiga. När jag vill titta på dagligvarubutikernas i mitt område erbjudanden inför helgen, så gör jag det. Som golfnörd kanske jag plötsligt vill studera reklamen för alla leverantörer inom 5 mil från där jag befinner mig. Då gör jag det. När jag behöver nya skor kollar jag igenom aktuell skoreklam. All reklam är praktiskt katalogiserad och sökbar för oss konsumenter och med våra filterinställningar sköter vi grundurvalet åt oss själva. Detta vore att ge konsumenten mer makt över sin egen reklamexponering. Förmodligen – men absolut ingalunda säkert då vi människor är knepiga varelser – skulle en sådan reklamkanal visa sig vara en av de allra mest effektiva för reklamavsändarna. Möjligen skulle det kunna leda till att deras intresse för andra reklamkanaler skulle minska och vi skulle hamna i en situation där vi i allt större utsträckning betalar för de varor och tjänster vi använder oss av.

För att uttrycka det nationalekonomiskt: Vi skulle då var och en lättare kunna ta oss upp på en högre nyttoindifferenskurva, givet vår budgetrestriktion. Eller i klartext: Vi skulle få en ökad effektivitet i ekonomin.

Ge dina synpunkter. Vad tycker du?

Lämna en kommentar.