Rapport från Uzbekistan


Bilder: Qifo

Enligt buddhismen är livet ett lidande. Jag ligger mer åt synsättet att livet är en resa. I synnerhet när man faktiskt gör det – reser alltså. Inte minst ger det perspektiv på vår egen tillvaro i vårt prunkande välstånd här i vår väl skyddade vrå av världen. Tillåt därför här en kort och högst ovetenskaplig rapport efter en resa i Uzbekistan.

Uzbekistan är ett av de större länderna i Centralasien. 33 miljoner invånare på en yta av Sveriges storlek (447 tusen km2) innebär tre ggr fler boende per ytenhet. Och precis som Sverige har sitt norrländska inland, har Uzbekistan stora ytor av glesbebyggd stäpp, öken och bergstrakter. Dessa ytor kan komma väl till pass när sol och vind måste till för att ersätta landets fossila bränsleförbrukning. Idag tillgodoser man själv sitt behov av olja och naturgas och gasdrift av bilparken föreföll rejält utbyggd. Landet har utöver olje- och gasreserver betydande mineraltillgångar men är också stort beroende av sitt jordbruk, främst i kornboden Ferganadalen längst i öst. Bomullsodling har alltid spelat en stor roll. Den ökande bristen på vatten gör dock att man strävar efter att övergå till mer lättodlade grödor.

Landet ståtar med en dokumenterad historia överlägsen vår, med en civilisation överlägsen vår sedan före Kristi tid fram till medeltiden och jämbördig med vår därefter fram till industrialismen, varefter de hamnat på efterkälken. Man är stolt över sin historia, inte minst över de tidiga framgångarna inom matematik, vetenskap och handel. Sidenvägen mellan Kina och Europa med dess gungande ökenskepp passerade genom landet och kamelen spelar fortfarande en viss roll, men nu mest i den moderna turistnäringen.

Huvudstaden Tasjkent, det romantiska skimrets metropol Samarkand liksom museistaden Bukhara ser vid turistbesök ut som vilka moderna städer som helst. Gatorna är välhållna och ofta renare än våra. Trafiken är intensiv. Märkligt var det att konstatera att säkert minst varannan privatbil var en vit Chevrolet (se ingressbilden), men det visade sig att GM har en Chevrolet-fabrik i landet och har belönats med skyhöga tullar på import av bilar. Utöver att man med sådana upplägg tackar nej till frihandelns effektiviseringskrafter ökar även risken för korruption, men förhoppningsvis lyckas man undvika denna fallgrop. En annan överraskning är de oräkneliga el-scootrarna, som tar sig fram ljudlöst överallt. Alla familjer uppgavs använda el-scooter för transport till jobb/dagis/butik, utom under vintern. Bör kanske jämföras med vår tveksamma satsning på el-cyklar.

Människor man möter är välklädda och välnärda om än inte till den grad som hos oss där övervikt är ett samhällsproblem. Medellivslängden är dock bara 64 år att jämföra med 81 hos oss. Hemmen är inte byggda utifrån våra byggnormer, men klimatet är överlag bistert så husen är anpassade därefter. Även på landsbygden finns normalt såväl gasspis som elektricitet i husen, men TV var nog vanligare än tvättmaskiner och kylskåp. Internetutbyggnaden släpade precis som hos oss när man kom ut på vidderna.

Det är ingen tvekan om att Uzbekistans befolkning är fattigare än Sveriges. Handikappanpassningen år undermålig och infrastrukturen är eftersatt, trots moderna snabbtåg genom landet. Men tittar man på officiell statistik blir man ändå förvånad. På Wikipedia hittar vi flera uppgifter om världens länders BNP/capita i köpkraftskorrigerad (PPP) storhet. Tar man genomsnittet av Internationella Valutafonden, Världsbanken och CIA´s data – som alla tre är från 2015-16 – så framgår det att Sveriges BNP/capita(PPP) uppgår till 49107 USD, medan Uzbekistans uppgår till 6382 USD, blott 13 % av vår! Vår levnadsstandard skulle vara 7,7 ggr högre!

Visst ser man att många på landet lever i självhushåll, med små jordplättar och begränsade kreaturshjordar. Man ser också att varudistributionen bygger på basarer där hundratals små butiksägare gör det jobb som en välsorterad livsmedelsbutik sköter med en handfull anställda hos oss. (Bilden nedan: matmarknaden i Tasjkent) Men att skillnaden skulle vara så dramatisk som faktor 7,7 antyder är ändå svårt att se, för sååå fattigt verkar det inte vara! En orsak är kanske att de oregistrerade marknaderna är större vilket hindrar en del av den uzbekiska ekonomin att nå BNP/capita-mätningarna?

Men den stora slutsatsen är kanske att vi inte behöver vara så oroliga för om våra egna BNP/capita-siffror skulle vända neråt några kvartal i rad framöver. Den minnesgode kommer kanske ihåg att den hemska finanskraschen 2008-2010 som mest dippade vår BNP/capita med 7,6%. Uzbekistan visar att det finns en betryggande ”permanent” fallhöjd på minst 87%, utan att ett värdigt och rikt liv skulle vara hotat. Mat, kläder, boende, fordon, nöjen, internet, skolor och sjukvård mm finns även på en sådan välståndsnivå. Låt vara att vi kanske skulle behöva ge upp semesterresorna längs Sidenvägen.

Ge dina synpunkter. Vad tycker du?

Lämna en kommentar.