Ränta, inflation och valutakurs


Bild: Pixabay

Riksbanken lät nu i veckan styrräntan ligga kvar på oförändrad nivå och aviserade att planerade höjningar skjuts på framtiden. Kritiker reagerar utifrån olika infallsvinkar. Den kanske vanligaste just nu är att den låga räntan försvagar värdet på vår valuta vilket försämrar hushållens köpkraft, alltså den inhemska efterfrågan. Å andra sidan stimuleras den utländska efterfrågan, alltså exporten. Nettoeffekten följer vi varje gång nya BNP-siffror presenteras, vilket nästa gång blir för Q1 2019, om ca en månad.

Men det finns några andra storheter än BNP som vi kan titta till utifrån ett internationellt perspektiv. Låt oss göra några internationella jämförelser av räntenivån, inflationen och valutakurserna. Först valutakurserna. Nedan återfinns utvecklingen under 2000-talet. Kurvorna visar i indexform hur många kronor som behövs för att köpa en enhet utländsk valuta.

Som synes tickar kurvorna uppåt sedan 5-6 år, vilket innebär att kronan blir svagare, även om engelska pundet GBP alltjämt ligger klart under startnivån och japanska yenen JPY kretsar runt 100-strecket. Men de stora valutorna euron EUR och dollarn USD avslöjar i en hemvävd sammanvägning av kurserna (50% EUR, 35% USD, 10% GBP och 5% JPY) att vi närmar oss rekordsvag kronkurs sedan millennieskiftet. (Dock bör vi inte glömma att det är sex år sedan kursen var ”rekordlåg” och bara drygt två år sedan kursen låg på index 100. Det kan svänga fort!)

Frågan som många ställer sig är ”varför är vår krona så svag?” Sveriges ekonomi är ju välskött, med överskott såväl i utrikeshandel som offentlig sektor. Vi vet dock att valutor köps och säljs på marknader och vad som driver olika aktörer till sina beslut är omöjligt att fastställa i en matematisk modell. Utrikeshandeln skapar behov av utländsk valuta, men valutornas ”rykten” gör att såväl riskminimering (köp Schweizerfranc) som spekulation (köp Venezuelanska Bolivar) kan vara skäl till att köpa eller sälja en viss valuta. Likaså anses räntenivån vara betydelsefull. Så om Riksbanken bara höjde räntan skulle fler vilja äga och hålla svenska kronor i räntebaserade placeringar, sägs det.

Nedan återges ett högst ovetenskapligt samband mellan ränta och valuta.  Räntan utgörs av 3-månadersräntan (typ 90 dagar Stibor) snitt 2018 och valutan av förändringen i valutakurs mellan UB 2017 och UB 2018.

Just detta år har vi positiva samband rakt igenom, vilket inte gäller för alla år. Alla länder har under 2018 haft högre räntor än Sverige och man har också sett växelkurserna stiga. Men USA som haft det klart största ränteövertaget gentemot Sverige har inte haft den starkaste tillväxten i valutakurs. Det har i stället Japan som bara var nummer tre vad gäller ränteskillnad mot Sverige. Analysen är verkligen förenklad, men visar ändå att högre ränta förmodligen kan förväntas höja kronkursen, även om kursen inte kan förväntas reagera i proportion till en tänkt räntehöjning.

Ett annat samband som ofta åberopas är att om – allt annat lika – inflationen i ett land är högre, så faller valutakursen – och tvärt om. Det stämmer i fallen UK och Japan, vilket framgår av grafen nedan som visar på skillnaden mellan 2006 och 2018. I UK är nettot ett förbilligande så att vi svenskar får 3% mer för våra pengar i England 2018 än vi fick 2006, medan nettoeffekten i Japan är att vi svenskar tappat 7% köpkraft sedan 2006. I de stora länderna EU och USA drar dock båda krafterna åt samma håll. I EU har inflationen mellan 2006 och 2018 varit 4 % större än i Sverige, 23% jämfört med 19%. Dessutom har valutan blivit 11% dyrare. Summan är att vi får 15% mindre för våra svenska pengar när vi växlar dem till euro och konsumerar i EU, än vi fick 2006.

I USA har också priserna stigit med 4% mer än i Sverige mellan 2006 och 2018, men därtill har dollarn blivit 18% dyrare. Kombinerat blir fördyringseffekten 23%.

Ett banalt faktum som ofta förbises är att det inte bara är Sveriges åtgärder som påverkar vår valutakurs. Den påverkas lika mycket av alla andra länders åtgärder! Det förefaller dock som om stora etablerade länder som EU och USA bara genom sin storlek får en ”stark” valuta – oavsett handelsnetto, budgetbalans, inflation och ränta. Därtill är det uppenbart att Sverige förmodligen har uppnått precis vad vi önskade när vi tackade nej till att medverka i euro-samarbetet; vi devalverar kontinuerligt (oftast) vår valuta gentemot Euron, så att vi kontinuerligt tillskansar oss en konkurrensfördel. Baksidan är så klart att vi som konsumerande svenskar tappar i köpkraft. Men det var väl det vi ville, när vi röstade emot att bli en del av valutaunionen.

Men vi får inte heller glömma att vi under 2000-talet två gånger tidigare haft lika svag kronkurs som idag, men också två gånger däremellan haft mer än 20% starkare kronkurs än idag. Inget är beständigt.

Källor: Riksbanken (valutakurser), EUSTAT (inflation och räntor)

Ge dina synpunkter. Vad tycker du?

Lämna en kommentar.