Protektionismen i tiden


Bild: QiFO

En fördel med att ha nått arbetsbefriad ålder är att det finns så många kurser och seminarier på olika håll som man kan njuta av. Jag har genom åren redogjort för mina distansstudier i olika ekonomiska ämnen på diverse universitet runt om i landet. Här och nu tänkte jag redogöra för ett föredrag som nyligen gavs på Uppsala Senioruniversitet. Jag avnjöt det per stream i efterhand. Det var professorn i ekonomisk historia vid Uppsala Universitet, Lars Magnusson, som pratade om Handelskrig och protektionism – lönar de sig?

Ämnet är ju i högsta grad aktuellt och fascinerande. I kort koncentrat var detta Lars budskap.

Det var David Ricardo som på tidigt 1800-tal lade fram den första moderna frihandelsteorin. Han påvisade att om alla koncentrerar sig på att producera de varor som man har störst komparativa fördelar för (minst komparativa nackdelar), så maximeras den totala produktionen. Ricardo exemplifierade med engelsk textiltillverkning och portugisisk vinproduktion. Magnusson pekade även på Heckschers/Olins arbete 150 år senare som utvecklade denna frihandelsteori.

När Lars sedan lämnade den teoretiska världen konstaterade han snabbt att de strikta teorierna alltid haft att kämpa mot mänskligt irrationellt beteende. Exempelvis räcker det inte att visa att ”alla får det bättre”. Om vissa får större förbättringar än andra, särskilt om de får större förbättringar än jag, så är jag ändå missnöjd och agerar kanske mot den välsignelsebringande frihandeln.

Magnusson pekade på hur styrkebalansen mellan frihandelsvänner och protektionister svängt fram och åter sedan Ricardos dagar fram till vår tid och hur protektionistiska tullar även i frihandelstider har används för att bygga upp starka industrier i olika delar av världen genom åren. Men det har aldrig funnits perioder när den internationella handeln varit helt borta. Det har alltid handlats mellan olika länder, även i krigstider. Personligen hade jag nog hoppats på att Magnusson skulle presentera lite siffror som stöd för sina resonemang. Outtalat föreföll Magnusson mena att de internationella handelsvolymerna svängt genom decennierna. Personligen tror jag att svängningarna snarast har handlat om debatten, inte verkligheten. Total internationell handel har nog ökat kontinuerligt sedan Ricardos dagar i både volym och värde. Eller? Tullsatser har så klart också varierat över tid och rum, men Magnusson missade även att informera om dessa storheter, liksom om att det i många fall handlade lika mycket om att generera intäkter för statsmakterna, som att i protektionistisk anda skydda egna industrier från konkurrens. Notera för övrigt att i debatten om handelsavtalet mellan EU och USA (TTIP) finns det ingen som redogjort för hur stora de sammanvägda tullarna är i respektive riktning mellan länderna. Trump rycker gärna ut enskildheter och pekar på hur USA missgynnas. Det är naturligtvis en grannlaga uppgift att mäta värdet av en tull som är så hög att handel inte kommer till stånd, men nog borde våra duktiga statistiker kunna skapa några mätetal som gav en samlad bild av läget.

Nog borde kanske Magnusson även nämnt att Sveriges beroende av utrikeshandeln har vuxit stadigt genom decennierna och att Sverige enligt senaste bnp-data nu exporterar 48% av vårt lands produktion och importerar för 94% av exportinkomsterna. Sverige tillhör de stabila överskottsländerna, liksom tex Tyskland och Kina. USA däremot hör till de kroniska underskottsländerna, vilket nu Donald Trump adresserar som ett av landets stora problem.

Magnusson hade två slutsatser. Den första var att ekonomisk praktik genom historien visar hur svårt det är för ekonomisk teori att få genomslag. Människan är en irrationell varelse och verkligheten är så komplex att enkla teoretiska optimeringsmodeller aldrig fått något dominerande roll. Vi har alltid handlat med varandra över gränser och kanske nu mer än någonsin(?) men hur ska det gå med alla populistiska/protektionistiska politiker som nu vinner framsteg runt om i världen? Magnussons andra slutsats var att dagens tendenser till handelskrig, protektionism och populism visar att tilliten mellan världens ledare minskar och därmed även tilliten till det ekonomiska systemet med internationellt utbyte.  Och baserat på detta var hans lite försiktiga bedömning att det nog finns anledning för viss oro – om inte för en krasch – så för en sämre allmän utveckling (global BNP?) under de närmaste åren. Oro således, men inte panik.
Och den konkreta frågan i föreläsningens rubrik lämnades obesvarad.

Jag rekommenderar gärna den intresserade läsaren att ta del av min tidigare artikel i ämnet från 2018-02-10. Likaså rekommenderar jag gärna jämngamla att ta del av det stora utbud av kurser och kunskap som bjuds oss arbetsbefriade, inte minst över nätet. Det är berikande och stimulerar eget tänkande.

Ge dina synpunkter. Vad tycker du?

Lämna en kommentar.