Penningmängden och inflationen


Bild: QiFO

Vi har i de två senaste artiklarna diskuterat inflationsteori. Nu kan det vara dags att titta till det verkliga läget. Låt oss börja med penningmängden. Penningmängden har ju en påverkan på inflationen då ökad mängd pengar vid oförändrad mängd varor och tjänster i ett samhälle bör driva inflation. Läs artikeln om hyperinflation från i september. Mervyn King har också lärt oss följande : ”I ett system med fiatpengar kan en riksbank/stat köpa företrädesvis statsobligationer på marknaden av någon aktör. Aktören får en ”check” (riksbankscertifikat) som betalning vilken dennes bank accepterar och löser in hos riksbanken. Banken tillförs beloppet på sitt avräkningskonto hos riksbanken och aktören har fått samma belopp sig tillfört i banken. Penningmängden har ökat i marknaden!”

Alltså kan de belopp som Riksbanken ökar den monetära basen med hamna i penningmängden M3. Så hände uppenbarligen inte när Riksbanken expanderade den monetära basen under/efter finanskraschen 2008-2009, men så förefaller ha skett nu sedan 2015. Orsaken torde vara att 2008-2009 var inslaget av utfärdade riksbankscertifikat i den monetära basen mycket lägre och det är tydligen just riksbankscertifikat som ökar penningmängden.

För nuläget kan vi alltså beräkna att penningmängden i juli 2018 bestod av
59 mdr (1,8%) sedlar och mynt utgivna av Riksbanken
443 mdr (13,1%) likviditetstillskott från Riksbanken (primärt Riksbankscertifikat)
2877 mdr (85,1%) bankskapade pengar genom utlåning
3379 mdr totalt

Riksbanken har alltså ökat penningmängden med 13%. Vårt samlade produktionsvärde (BNP) uppgår i rullande helårstakt till 4717 mdr. De finansiella nettotillgångarna uppgick 2017 till 331 mdr och de reala till 24640 mdr. Om vi grovt förenklat slår ihop BNP och tillgångsmassan blir totalen 29688 mdr. Riksbankens likviditetstillskott på 443 mdr motsvarar 1,5% av detta värde. Så mycket har värdet på våra tillgångar och vår produktion urholkats genom att mer pengar tillförts. Vi borde alltså ha nått 1,5% extra inflation tack vare Riksbankens agerande.

Och hur har då inflationen utvecklats?

Den har under samma period gått från strax under noll till strax under 2%. Vår matematiska övning ger vid handen att 75% av inflationstakten är skapad av ökad penningmängd som urholkat värdet på vår produktion och våra tillgångar. Men man undrar onekligen hur alla de som fattar beslut om priser på insatsvaror, färdigvaror och tjänster, alltså de som faktiskt beslutar om inflationen, har märkt att de reala delarna av ekonomin nu värdemässigt urholkats av Riksbankens tillförda penningmängd?

Har månne minusräntan därtill bidragit till ökade investeringar i produktionskapacitet som drivit upp priserna på insatsvaror som sedan fortplantat sig ända fram till ökade konsumtionsvarupriser, dvs ökad inflation? Tyvärr har vi inte noterat några sådana tendenser.

En detalj som kan vara av intresse är att kontantmängden nådde sin lägsta nivå i februari. Sedan dess har mängden cash stigit varje månad och är nu 7,5% större än i februari. Har vi nått botten? Vad händer? Kontantmängden utslagen på oss drygt 10 miljoner boende i Sverige blir för övrigt 5830 kr per person, varav säkert det mesta finns i bankers och företags kassaskåp. Men då våra banktillgodohavanden uppgår till 47 ggr så mycket så förstår vi att en ”bankrusning” för att ta hem våra pengar och lagra dem i madrassen är utsiktslös. Skönt med en insättningsgaranti!

En avslutande reflexion denna gång är att risken för ”bankrusningar” liksom inflationssvängningar i allmänhet och hyperinflation i synnerhet kan elimineras med en global valuta som landet självt inte kan manipulera. Men dit har globaliseringen ännu inte lett oss. Tyvärr.

Ge dina synpunkter. Vad tycker du?

Lämna en kommentar.