Osäkerhet och sämre tider

Osäkerhet
Foto: www.freeimages.com / Larry Cole

Många förefaller tro att vi står inför sämre tider. Ofta anförs att det är dagens stora osäkerhet som gör att vårt välstånd riskerar minska. Vad då för osäkerhet kan man undra? Morgondagen är väl alltid osäker.

Vårt välstånd skapas av naturens gåvor och människornas agerande. Visst finns det tecken på att naturen kanske inte kommer att fortsätta vara så givmild mot oss som den varit historiskt. Den kanske snart visar upp riktigt otäcka svarskonsekvenser till vårt sedan länge aningslösa agerande; kanske i form av accelererande klimatförskjutningar och allt större och allt fler naturkatastrofer. Men det känns samtidigt som om vi har rätt bra koll på dessa tendenser, vetenskapen kan nog förutse klimateffekter mm med hygglig precision under åtminstone det kommande decenniet. Så det är knappast där osäkerheten sitter. Osäkerheten måste således utgöras av osäkerhet om människornas beteende.

Om vi som individer känner osäkerhet inför vår framtida inkomst, alltså befarar att vi kan få mindre pengar att röra oss med i framtiden, så är det högst rationellt att börja dra ner på utgifterna redan idag och den enes utgift är som bekant den andres inkomst.  Därför kan rädslan för att få det sämre utlösa den process som gör att vi faktiskt får mindre pengar att röra oss med. En klassisk självuppfyllande profetia! Vi vill alltså själva dra ner på våra utgifter, men samtidigt vill vi vara ensamma om det, inga andra bör dra ner för det kan leda till sämre tider. Men om vi bara vet att inga andra kommer att minska sina utgifter så behöver vi inte vara oroliga. Sant, men problemet är att vi inte litar på de andra. Alltså sitter vi allesammans fast i den klassiska paradoxen som kallas fångarnas dilemma. Om jag kunde lita på att andra agerar positivt så skulle jag själv tjäna mest på att också agera positivt. Men om jag misstänker att andra kommer att agera negativt så tjänar jag på att också själv agera negativt, för det allra värsta situationen uppstår för mig är om jag själv agerar positivt och de andra negativt. Då är jag den stora förloraren.

Uppskalat till nationalnivå innebär den ökade osäkerheten, via funktionen i fångarnas dilemma, att företag inte vågar investera och konsumenter inte vågar konsumera. Den ekonomiska tillväxten avtar eller vänds rent utav i nedgång. Efterfrågan på tillgångar (reala likväl som finansiella) minskar vilket leder till sänkta priser på fastigheter och företag/aktier. Sänkta förmögenhetsvärden innebär att belånade förmögenheter tvingas ut till försäljning vilket ökar utbudet och sänker priserna ytterligare.

Osäkerhet främjar alltså passivitet och passivitet leder till ekonomisk nedgång. Men i ärlighetens namn är motsatsen minst lika skadlig. Med en perfekt säkerhet om att alla tror på framtiden, att all utveckling kommer att fortsätta uppåt, uppåt, uppåt, så skulle vi hamna i kedjebrevssituationen. Köp bara köp! Vad du än köper kommer att bli mer värt så du kommer att kunna sälja med god avans längre fram. Detta är en helt säker väg till kraschen! Därför existerar inte den perfekta säkerheten. Den kommer att generera ett massbeteende som förr snarare än senare innebär att den utveckling varom perfekt säkerhet rådde, INTE kommer att infrias. I stället för den smygande dödsspiral nedåt som osäkerheten innebär, leder oss säkerheten till en våldsam krasch rakt in i betongväggen!

Nu är det så väl ordnat att olika länder och regioner ligger i olika utvecklingsfaser och olika individer i varje land och region i olika livsskeden. Detta är en bra grund för att det ska finnas såväl krafter som gasar och krafter som bromsar, något som är nödvändigt för varje fordon att säkert ta sig framåt. Tron på den egna och på landets och världens framtid bör därför i medeltal vara ganska konstant. Obehagligt kan det likväl tyckas vara att århundradens produktion av fasta tillgångar och företag nu kan belånas, till och med i flera varv, i den finansiella karusellen och att detta lättflyktiga parallellkapital sitter på förhållandevis få händer, med förhållandevis god intern kommunikation. Även detta kapital måste avkastas och kan det inte avkastas så MÅSTE det åtminstone räddas! Rykten sprids fort och om osäkerheten leder till passivitet eller negativa tongångar på de stora globala finansmarknaderna så är inte jag mannen att överblicka konsekvenserna. Att i händelse av en kraftig nedgång på världens finansmarknader stora förmögenheter kommer att raderas ut och/eller byta händer är klart. Likaså att de flesta länders pensionärer drabbas då deras inkomster kommer helt från det finansiella kapitalet. Men att den finansiella ekonomin även smittar av sig på den reala är känt, finanskraschen 2008 medförde en nedgång i real produktion i Sverige på 6,5% vilket tog två och ett halvt år att hämta igen. USA kom märkligt nog lindrigare undan.

Brexit och Trump är just nu två osäkerhetsfaktorer som sägs utgöra hot mot vår ekonomi.  I alla fall mot frihandeln och hot mot frihandeln medför en press nedåt på börskurserna för alla bolag med stor export eller import och det är många. Denna finansiella effekt bottnar i det högst reala förhållandet att importföretagen stryps och exportföretagen får sämre möjligheter till den storskaliga produktionens fördelar och därför en sämre total effektivitet. I andra vågskålen ger en större protektionism mer lokal tillverkning och därigenom en minskad sårbarhet i händelse av ofred och begränsade handelsmöjligheter. Vid minskad frihandel, som Brexit och Trump kanske kan medföra, så drabbas självklart mindre länder hårdare. Stora länder som USA och Kina skulle mycket lättare kunna bli självförsörjande – om de inte redan är det – inom de allra flesta varuområden. Och med sina stora hemmamarknader skulle företagen trots allt kunna driva sin verksamhet med storskalighetens fördelar. Även i Sverige kan vi bygga avancerad elektronik, fordon samt sy kläder och göra husgeråd. Men i händelse av en total avskärmning skulle våra företag pga den mycket mindre marknaden inte kunna nå de stora ländernas låga produktionskostnader, vilket innebär att vi – i alla fall teoretiskt – skulle tappa i välstånd mot folken i de stora länderna.

Nu är varken Brexit eller Trump rimligen något som ska leda till totalt stopp för all internationell handel, och om handeln skulle minska med några procent så lär det vara svårt att i vår officiella statistik säkert kunna utläsa några konsekvenser alls på vårt lands välstånd.

Men vad talar då för att osäkerheten är större i dagens ekonomi? Tja, vi redovisar här konjunkturutvecklingen (senast 206-07-11) och där förefaller regelbundenheten ha minskat till förmån för större skillnader i svängningarnas amplitud och tidsutdräkt – detta kanske kan tolkas som att förutsägbarheten har minskat och osäkerheten ökat. Och inte minst med tanke på den digitala revolution vi befinner oss i, så vet förstås inget enskilt företag vad värsta konkurrenterna har för sinnrika planer. Alltfler företag möter konkurrens från nytt håll dvs andra branscher idag. Och fort ändras alla marknadskartor! Därför kommer enskilda företag att gå väldigt olika öden till mötes, många kommer att gå under, hastigt eller efter utdragna dödskamper. Men alla företag har sin tid, till och med banker. Och ena företagets nedgång är ofta det andras uppgång. Men när hela finansmarknader darrar ökar oron för den samlade ekonomin. Då får vi hoppas att det finns tillräckligt med självständigt tänkande aktörer (inklusive robotar) som gör att alla inte rusar åt samma håll alltför länge, utan att säljtrycket snart fångas upp av ett köptryck och vice versa.

Men i ärlighetens namn har den större osäkerheten på företagsnivå ändå genererat en väldigt stabil BNP-utveckling för Sverige (senast redovisad här 2016-06-06) de senaste årtiondena, låt vara med några småhack 1996 och 2001 och ett rejält gupp i och med finanskrisen 2008-2011.

En hörnsten i den finansiella ekonomin är aktiebörserna, där de stora företagen ständigt värderas. Att dessa börser inte dagligen redovisar branschvisa och totala mått på prisnivån är inget mindre än en skandal. Man redovisar förvisso varje företags börskurs och sammanvägningar av dessa i form av index, såväl per bransch som totalt. Men det intressanta måttet är P/E-talet, dvs hur många ggr sin egen aktuella årsvinst (earnings) företaget värderas till (price). Fick alla små och stora finansaktörer detta nyckeltal serverat sig, skulle osäkerheten minska – åtminstone ett litet steg – inom ett av vår ekonomis absoluta nyckelområden. Vilken aktiebörs blir först med denna service?

Vem kan på ett tillförlitligt sätt mäta osäkerhet? Så i osäkerhet om osäkerhetens storlek kvarstår min fråga – lider vi verkligen av större ekonomisk osäkerhet idag än tidigare? Och är denna osäkerhet i så fall skadligt stor? Tacksam för tips om litteratur och tankar på området.

Ge dina synpunkter. Vad tycker du?

Lämna en kommentar.