Om Sveriges statsskuld

Bild: Mary Pahlke, Pixabay

Som en del av kampen mot Corona-epidemins skadeverkningar har både Finansdepartementet och Riksbanken lovat att vidta de åtgärder som behövs. För departementets del handlar det om bidrag och krediter och för att klara det har man uppdragit åt Riksgälden att låna upp de medel som behövs. Riksbanken å sin sida har lovat att skapa den likviditet av ”nya pengar” som behövs. Låt oss här se hur Riksgäldens arbete med upplåning rullar på.

Varje månad lämnar Riksgälden en detaljerad lägesrapport. Så här ser huvudsammanställningen ut per sista oktober. Som synes finns fyra olika definitioner på statsskulden, A-D, varav C är den av EU fastställda definitionen.

Per den sista oktober uppgår således skulden till 1238 mdr och den förefaller vara i stigande. Zoomar vi in på de senaste åren ser bilden ut som nedan. En bedömning så god som någon är att skulden ökar till 1350 mdr fram till årsskiftet. Det får väl tillskrivas coronaåtgärders behov, men förefaller samtidigt i stort följa statsskuldens vanliga pendlande mönster.

Om vi gör en historisk tillbakablick noterar vi att statsskulden varit förhållandevis stabil under mycket lång tid. Skulden har pendlat mellan 1 biljon (1000 mdr) och 1,4 biljoner sedan hösten 1993. Detta innebär att med vår stadigt ökande BNP – i synnerhet i löpande penningvärde – så har statsskulden minskat från över 70% av BNP under 90-talet, ner till 22% år 2019. Uppgifterna för 2020 är de skattningar som redogjorts för ovan. 1350 mdr i statsskuld och 4950 mdr i BNP, något mindre än 2019.

Men vad består då skulden av? Rikgäldens månatliga rapport är mycket detaljerad. Här ett sammandrag.

Kapitalmarknaden handlar med skulder/obligationer med över ett års löptid, medan Penningmarknaden hanterar de kortare löptidernas skulder. Som synes är över 80% långfristigt och obligationen med den längsta löptiden förfaller i mars 2039.
Reala obligationer ger en viss ränta utöver inflationstakten och gröna obligationer är sådana som används för att finansiera statens åtgärder för att nå miljö- och klimatmål.

Tre poster i tabellen ovan indikerar skuld i utländsk valuta och sammanlagt svarar de för 14% av den totala skulden. Skulden är alltså i hög grad ”hemvävd” och vi tror oss veta att Riksbanken är den störste innehavare av svenska statens skuldebrev/obligationer.

Men är då denna skuld farligt stor? Det är svårt med internatoinella jämförelser, men nedan återfinns en prydlig graf från den privata(?) sajten www.indexmundi.com som försöker presentera internationell statistik av olika slag. Uppgifterna är sannolikt från 2018 och avser public debt, dvs summan av central och local government debt, eller på svenska: offentliga sektorns skuld.

Intressant är att statsskuld är ett nyckeltal där mer och mindre utvecklade länder blandas närmast huller om buller i alla delar av listan. I denna topplista ligger de nordiska länderna mellan plats 71 (Finland) och 150 (Danmark). USA lär efter denna tabell upprättades ha rört sig upp emot 100%, men ligger ändå långt från Japan, som har långt över 200% av sin BNP i statsskuld. Därtill har man en olycksbådande demografisk utveckling med en åldrande befolkning. Likväl är det ett högmodernt och rikt land!

Om vi avslutningsvis tar en titt i EU-statistiken, som har lite färskare data, kan vi även se hur den privata sektorns – hushållen och företagens – skuldsits ser ut, även här uttryckt i andel av BNP.

Sverige ligger alltså i bottenskiktet (bra!) vad gäller offentlig skuld, men nosar på topplatserna (dåligt!) vad gäller privat skuld. Bilden är inte entydig, men det förefaller som att ”rika länder” tenderar att ha låg offentlig men hög privat skuld.

Helt klart är emellertid att Sveriges skuldsits absolut inte sticker ut på något oönskat sätt i ett internationellt perspektiv. Och det är dessutom svårt att se att Corona-behoven av medel till statskassan inneburit något större avsteg från normala förhållanden när det kommer till vår statsskuld.

Ge dina synpunkter. Vad tycker du?

Lämna en kommentar.