Nobelpriset i Ekonomi 2017

”Den amerikanske ekonomen Richard H. Thaler är en banbrytare för forskningsfältet beteendeekonomi, där insikter från psykologisk forskning tillämpas på ekonomiskt beslutsfattande. Analysen av hur vi människor tänker och handlar när vi fattar ekonomiska beslut blir mer realistisk med ett beteendeperspektiv. Den ger då också nya möjligheter att utforma handlingsalternativ och institutioner som ökar välfärden i samhället.” Så inleds Kungliga Vetenskapsakademis populärvetenskapliga information om årets ekonomipristagare. Onekligen låter det lovande. Återigen bekräftas genom priset insikten om att ekonomi är en beteendevetenskap. Dessutom antyds att pristagarens gärning bidragit till ökad välfärd i samhället. Vi läser vidare.

Vetenskapsakademin hävdar då att traditionella ekonomiska modeller har hjälpt oss formulera teorier som gett oss lösningar på viktiga och komplicerade ekonomiska problem, men ibland blir avvikelserna mellan teori och verklighet för stora. Här har då årets pristagare kommit in och förfinat den ekonomiska analysen genom att ta hänsyn till tre psykologiska faktorer; begränsad rationalitet, föreställningar om vad som är rimligt och rättvist, samt bristande självkontroll.

Inom området begränsad rationalitet har Thaler påvisat människans tillämpning av mental bokföring. Med det menar han att eftersom vi inte klarar av att totaloptimera varje ekonomiskt beslut väljer vi att dela upp tillvaron i olika ”konton”. Sedan försöker vi vara så rationella som möjligt inom varje sådant konto, men kanske inte nödvändigtvis mellan kontona.  Tex låter vi det långsiktiga sparandet rulla på. Hellre löser vi ett akut konsumtionsönskemål med dyrare tillfälliga lån. En annan aspekt på den begränsade rationaliteten är den välbekanta ägandeeffekten. Det vi äger värderar vi högre än det vi inte äger. Vi lider helt enkelt av förlustaversion. Det förklarar varför vi säljer förlustaktier ”för sent” och vinstaktier ”för tidigt”.

Thaler har också i experiment visat att vi kan avstå från det som är bäst för oss själva, för att säkra att det som är rimligt eller rättvist ur ett allmänt perspektiv får råda. Lönerelationer måste vara rimliga och butiksägares beteende måste vara acceptabla – annars reagerar vi genom att sparka bakut.

Den bristande självkontrollen menar Thaler kan komma till uttryck genom att konsumenter med tveksamma reklaminslag lockas till allsköns onyttigheter såsom ”fyndköp”, gambling eller dyra konsumtionslån. Sådant bör motverkas med ”puffande” (nudging) från offentliga och privata institutioner. Med nudging menas att konsumenterna lockas att binda sig vid ett sunt framtida beteende, tex pensionssparande.

Vetenskapsakademins populärvetenskapliga gärningsbeskrivning avslutas på följande sätt: ”Richard Thalers samlade bidrag har byggt en bro mellan ekonomiska och psykologiska analyser av beslutsfattande. Hans empiriska resultat och teoretiska insikter har varit avgörande för att skapa det nya och snabbväxande forskningsfältet beteendeekonomi, som haft ett djupgående inflytande på många områden av ekonomisk forskning och politik.”

Det förefaller som om Thaler i huvudsak har lämnat deskriptiva bidrag till vetenskapen. Han har utvecklat metoder och modeller för att beskriva och förklara mänskligt ”irrationellt” beteende inom den ekonomiska sfären. Frågan är dock hur hans gärning har gagnat mänskligheten och ökat välståndet i samhället? Jo, Thalers idéer om ”nudging” lär ha kommit till praktisk tillämpning i både USA och England, där myndigheter utnyttjar dessa beteendeveteskapliga landvinningar genom att utarbeta goda förvalsalternativ, inom tex pensionssparande, organdonation och på miljöområdet. Förval som innebär goda beslut även för de individer som inte orkar sätta sig in i frågorna och välja själva. Detta menar Kungliga Vetenskapsakademin.

Och väl upplyst om nudging-företeelsen  noterade jag nyligen själv att en butik erbjöd avrundning uppåt (lägga på 20 kr) för att skänka till välgörenhet och nästan alla i kassakön verkade säga ja. Andra butiker frågar om man klarar sig utan påse, vilket gör det lättare att undvika det slöseri som alla plastpåsar innebär. Nudging finns och fungerar! Om inte för högre BNP, så för bättre samveten och en bättre värld, vilket väl egentligen är just precis vad god ekonomi syftar till.

Thaler själv får idag dessutom ta emot cirka nio miljoner kronor för sin forskargärning, så hans eget ekonomiska välstånd ökar definitivt om han väljer att behålla pengarna.

Ge dina synpunkter. Vad tycker du?

Lämna en kommentar.