Min mikroteori – Marknaderna

Marknader

All ekonomisk verksamhet syftar till att ge oss människor en behaglig tillvaro. För att åstadkomma detta på ett effektivt sätt har vi formerat ett stort antal marknader. Ett sätt att gruppera marknaderna för varor och tjänster är enligt nedan.

Marknadsmatrisen

Två stora marknader faller utanför begreppet ”varor och tjänster” och saknas därför i ovanstående bild, nämligen bostadsmarknaden och värdepappersmarknaden. Myndigheterna är också exkluderade ur modellen, vi ser dem här som en nödvändig byråkratisk överbyggnad.

C2B
Med detta sagt ägnar vi oss nu åt fyrfältmatrisen ovan och börjar nere till vänster med ”C2B”, alltså Consumer-To-Business. Här dominerar den stora arbetsmarknaden där privatpersoner hyr ut sig till sina arbetsgivare och får lön som ersättning. Löner är hushållens huvudsakliga intäkter. En annan stor C2B-marknad är bankernas inlåning av pengar. Hushållen får ränteintäkter som ersättning för sin utlåning av pengar, alltså för insättningar av pengar i bank.

B2B
Alla har vi hört talas om begreppet Business-To-Business. Begreppet åtnjuter onekligen viss status. B2B-marknaderna uppe till vänster i matrisen är idag mycket stora, vilket är ett uttryck för hur långt specialiseringen gått inom produktionen och distributionen av varor och tjänster i vårt samhälle. I stället för att ett och samma företag svarar för hela produktionen ”från ax till limpa” av en vara, så är nu såväl produktion som administration till stor del nedbruten och outsourcad på specialister, med följd att mängden transaktioner B2B ökat och B2B därför nu betraktas som en helt egen typ av marknad.

B2C
B2B är emellertid bara ekonomiskt ”förspel”. All ekonomisk verksamhet går ut på att ge människorna en så hög BNP per capita som möjligt för privat bruk. Allt går alltså ut på att generera försäljning av varor och tjänster till konsument, ”B2C”. Det är befolkningens konsumtion, dvs förbrukningen av dessa varor och tjänster, som utgör vårt välstånd i nationalekonomins termer.  Konsumentens uthyrning av sin tid och sina pengar i C2B-sektorn och B2B-marknadernas ansträngningar att effektivt producera och distribuera varor och tjänster är bara medel att nå målet privat konsumtion med. Trots B2B-marknadernas betydande andel av vår ekonomi i dag, har den alltså inget annat syfte än att effektivisera framtagningen av varor och tjänster för konsumenterna, vilket förhoppningsvis framgår av nedanstående illustration som tar utgångspunkt i min egen vardag som frilansande ekonom:

B2Bkedjan

För varje led i kedjan byggs ett mervärde upp, i form av utrymme för lön och vinst. Till slut betalar konsumenten hela detta ackumulerade mervärde när han köper och njuter av sin konsumtionsvara, eller dito tjänst. Eller med andra ord; Alla ansträngningar görs för att jag ska kunna slå in mina presenter med papperssnören!

C2C
Den fjärde och sista kvadranten i figuren överst är Consumer-To-Consumer  och detta är den ”grå” om inte ”svarta” sektorn. När hushållen köper varor och tjänster av varandra så saknar myndigheterna insyn, uttag av moms och reavinstskatt blir svår. Regler finns förstås för att inte varje individ ska bli kriminell när han hjälper sin granne eller säljer sin gamla gräsklippare på Blocket, men myndigheterna är naturligtvis intresserade av att förhindra dold näringsverksamhet, som tex professionellt byggarbete , hårvård eller sommarstugeuthyrning inom denna C2C-sektor. Skattereglerna är ju till för att alla solidariskt ska vara med och bekosta våra ”kollektiva varor och tjänster”, alltså de som vi bestämt ska finansieras via skatter. Tilläggas kan att marknaderna för bostäder och aktier är så pass väl kontrollerade att affärer mellan privatpersoner inom dessa områden knappast undgår myndigheternas insyn.

Ett praktikfall – Frisören och Massören
Det var en gång en frisör som fick känningar i sina axlar. Han bestämde sig för att söka upp en massör för att få hjälp. Massören gav en halvtimmes behandling och frisören var så nöjd efteråt. Det var definitivt värt de 200 kr han fick betala. Massören tyckte att frisören var trevlig och att de hade stort utbyte av varandra så han bestämde sig för att låta hustrun slippa klippa honom hädanefter och i stället uppsökte han frisören, som klippte massören snyggt och propert på en halvtimme för det facila priset av 200 kr. Efter att de båda herrarna behandlat varandra på detta sätt en gång var tredje månad en tid, kom det sig att de förtätade besöken hos varandra. Var tredje månad blev först varannan månad, som i sin tur snart blev snart varje månad och till slut masserade massören frisören en gång per vecka och lika ofta trimmade frisören massörens hår.  Från att de båda inledningsvis hade tjänat 200 kr på varandra per kvartal var nu beloppet uppe i det 12-dubbla, alltså 2400 kr per kvartal. Hur har då BNP påverkats?

Om vi betraktar det hela som svarta tjänster inom ramen för C2C-sektorn så kommer tjänsteutbytet mellan de båda männen inte alls med i BNP. Om vi tänker oss – något mer hypotetiskt – att båda herrarna ser den köpta tjänsten som nödvändig för att kunna utföra sitt eget arbete, så kan man betrakta upplägget som en del av B2B-sektorn. För de båda företagarna blir då den köpta tjänsten en ”insatsvara” i den tjänst man själv säljer. Observera dock att någon ”förädling” dock aldrig kommer till stånd. Det skapas aldrig något utrymme för lön och vinst när tjänsterna går fram och tillbaka för samma pris, alltså uppstår inget bidrag till BNP då heller.

Det tredje och mest korrekta sättet är att se det hela är som B2C-verksamhet. Massören och frisören är båda företagare när de utför sina tjänster och privatpersoner när de konsumerar dem. I så fall har BNP 12-faldigats i och med det mer frekventa tjänsteutbytet. I praktiken fungerar det emellertid inte för männen att bara skicka samma två hundralappar sig emellan, för av varje mottagen betalning à 200 kr måste 40 kr inbetalas till statskassan som moms. Om andra insatsvaror (”avdragsgilla kostnader”) saknas, så är resterande 160 kr lön, sånär som på ca 38 kr som måste läggas undan för arbetsgivaravgifter. Av de 122 mottagaren får behålla bör han därtill avsätta ytterligare ca 37 kr för sin egen inkomstskatt. Varje gång frisören går till massören, eller tvärt om, har han därför bara kvar 85 kr av sin väns senaste betalning och måste därför tillföra 115 kr därutöver.  Även om detta kan synas vara billigt för en professionell massage eller klippning kanske vi ändå förstår varför det finns ”grå” affärer i C2C-segmentet.

Några kommentarer
Förhoppningsvis är ovanstående sektorindelning av ekonomin pedagogiskt givande. Det leder emellertid även till några reflexioner kring vårt kära välståndsbegrepp BNP, och inte minst till frågor kring dess fördelning. Var och en av oss får i slutändan vår andel av utbetalade löner och vinster i samhället, detta är vår del av BNP som vi får möjlighet att skapa vår egen levnadsstandard med. Många av oss spenderar en stor del av vår vakna tid på arbetsmarknaden och skillnader i ”levnadsstandard” under arbetstid kan vara hur stora som helst. Vissa spenderar sin arbetstid i luxuösa miljöer, flyger runt jorden, bor på lyxhotell, sitter på flashiga kontor, medan andra sliter utomhus på byggarbetsplatser, nere i gruvor eller i bullriga fabrikslokaler. Detta fångas dock inte i våra mätningar av välståndet och dess fördelning, med undantag för de små delar som går att klassificera och hantera som beskattningsbara löneförmåner, vilka då jämställs med lön.

Vi mäter alltså bara den levnadsstandard vi har möjlighet att avnjuta på vår fritid. Men samtidigt tillmäter vi inte fritiden i sig något värde! Förvisso lider många av det tunga ekonomiska oket av en stor oönskad fritid, dvs arbetslöshet. Men för hela samhället så borde ändå ett visst belopp i BNP/capita då befolkningen i genomsnitt arbetar 25 timmar per vecka vara bättre än samma BNP/capita i ett samhälle där befolkningen i genomsnitt arbetar 35 timmar per vecka. Arbetstidförkortning är också en form av välståndsökning!

BNP visar bara levnadsstandarden på fritiden, utan att tillmäta fritiden i sig något värde!

Därtill kanske Massören och Frisören skapar viss förståelse för att den grå tjänstemarknaden finns. För det är ju ändå rätt trevligt att vara fin i håret och fräsch i kroppen varje vecka!

Möjligen gör jag någon tankevurpa i mitt resonemang? Rätta mig i så fall. Jag vore också mycket tacksam för tips eller hänvisningar till annat skrivet på området, då jag menar att här rör vi vid ekonomins grunder som många vore betjänta av att förstå. Jag vill i alla fall förstå dessa mekanismer i grunden!

 

Ge dina synpunkter. Vad tycker du?

Lämna en kommentar.