Mer tankar om inflationen
Bild: QiFO
”Vid misstroende mot en valuta kan säkert räntehöjningar bidra till att hejda en inflationsvåg. Likaså kan nog räntevapnet ha en inflationsdämpande verkan vid arbetskraftsbrist med växelvisa löne- och prishöjningar. Men hur kan räntehöjningar förväntas hjälpa vid inflation p.g.a. varubrister till följd av krig eller missväxt i världen? Detta är ju fallet idag och det började bl.a. med brist på energi- och jordbruksvaror p.g.a. kriget i Ukraina och nu är det tydligen missväxt bland grönsaksodlare i viktiga produktionsområden. Att priser stiger vid brist är vare sig konstigt eller fel. Ofta är dock producentens prisvinst mindre än volymförlusten. En bonde får normalt mer per kilo om brist föreligger, men likväl mindre totalt jämfört med vid tider utan brist. Alla får det sämre vid brist!
Men Riksbanken kanske tror att på toppen av höjda priser p.g.a. brist så ska processen – med fördyrande ränthöjningar som ger mer volymminskningar och därför behov av nya prishöjningar – fortgå tills företag börjar slås ut och de kvarvarande kan dela på de nedlagda företagens volymer och att en ny era med lägre inflation då skulle kunna nås, som inte är nåbar utan att föregås av frampressad förstärkt lågkonjunktur? Eller tror man att vi på något magiskt sätt ska kunna kompensera fördyringar komna ur internationell varubrist med inhemska rationaliseringar? Eller tror Riksbanken kanske att detta med internationell brist bara är tomt prat? Det är kanske våra svenska företag, särskilt livsmedelsbjässarna, som utnyttjar situationen och skor sig på befolkningens bekostnad.
Vad vi saknar är en uppföljning av inflationens förlopp och komponenter. Lite förenklat har företag bara – ur ett inflationsperspektiv – tre typer av kostnader, vars summa utgör företagets omsättning. (1) Räkningar, dvs ersättning för insatsvaror/tjänster, omfattande allt från tex råvaror till el, hyror och räntor. (2) Löner, dvs ersättning för egen personal, samt (3) Vinst, dvs ersättning för insatt kapital. Frågan är om inte SCB skulle kunna mäta inflationens komponenter på detta sätt löpande, med nedbrytningar på branscher, kostnadsslag inom (1) ovan och med särredovisade valutaeffekter och självfallet särskiljande av pris- från volymeffekter. Då skulle vi slippa dagens lika okunniga som vildsinta debatt i frågan. Det skulle visa sig om företagen har utnyttjat turbulensen till att förstärka sina vinster, eller om man ens täckt sina stigande kostnader från bakomliggande led. Branschernas olika mönster skulle bli intressanta att jämföra. Och om inte SCB mäktar med en löpande sådan uppföljning borde den ekonomiska vetenskapen regelbundet göra dylika analyser, så slipper de stå så handfallna nästa gång inflationsspöket kommer insmygande. Klimatutvecklingen förebådar kanske fler framtida missväxtperioder.”
Ovanstående text försökte jag få införd som insändare i en av landets ledande dagsstidningar. Uppenbarligen var det inte tillräckligt tänkvärt. Men det höll sig inom tecken-begränsningen. Jag återkommer inom kort med ”fler tecken” för att komplettera analysen.