Mekaniseringsgrad


Bild: Manfred Richter, resp. Khusen Rustamov, Pixabay

När vi för en tid sedan diskuterade kapitalbegreppet, betonade vi den av nationalekonomer fastställda ”sanningen” att ekonomisk tillväxt till stor del drivs av mekaniseringsgraden. Produktionen blir större ju mer kapital i form av verktyg och maskiner som arbetskraften förses med. Dock noterade vi också att investeringar i mer eller nyare teknik inte per definition är lönsamma. Volym och lönsamhet är två olika saker. Att utforma nya produktionsmetoder med stora inslag av kanske internet och AI låter måhända som en god investering idag, men även sådana investeringar kan bli olönsamma. Det är företagsekonomiska kalkyler som avgör, inte nationalekonomiska makromodeller.

Intressant vore dock att ta fasta på kapitalintensitetens eller mekaniseringsgradens påverkan på produktionsvolymerna och jämföra olika länders mekaniseringsgrad. Kanske hittar vi så småningom datakällor för sådana analyser. Men för att ”känna på tekniken” kan vi se hur hög mekaniseringsgraden är och utvecklas i olika branscher i Sverige.  Vi använder oss av SCBs statistik Resultaträkningsposter enligt Företagens ekonomi, mnkr efter näringsgren SNI 2007, resultaträkningsposter och år”, där vi hittar 72 tvåställiga branschkoder/grupper med kompletta data som går att använda. Nyaste data avser 2018. Det mått vi använder är av- och nedskrivningar (A) i andel av summan avpersonalkostnader (P) och av- och nedskrivningar (A), alltså A/(P+A). En totalautomatiserad bransch saknar helt personalkostnader och vår mekaniseringsgrad blir 100%. Förbrukas inget kapital alls blir i stället avskrivningarna noll och mekaniseringsgraden också 0%.

Den första och kanske något överraskande iakttagelsen man gör är att den totala mekaniseringsgraden, summan av de 72 branscherna, ligger förhållandevis stabil under mätperioden, dock med en tydlig nedgång de senaste åren.

Jag har svårt att bedöma varför utvecklingen ser ut på detta sätt. Kanske är kvalitén i ingående data låg, rörelser på över 1,5%-enheter från ett år till nästa (som 2006-2007 och 2015-2016) kan tyda på detta. Kanske finns där en helt naturlig förklaring bakom att vi 2018 har den lägsta mekaniseringsgraden i samhället hittills detta århundrade. Men siffrorna säger ändå att robotar med AI-hjärnor inte håller på att ta över våra jobb ännu.

Kanske skulle resultatet bli ett annat om vi mätte mekansieringsgrad som tex mängden anläggningskapital per heltidsanställd. En fördel med vårt mått är att täljare och nämnare mäts i samma enhet (kr/år), och relationen dem emellan blir pedagogiskt nog en procentsats mellan 0 och 100. Vi noterar att branschkod 68 Fastighetsbolag och fastighetsförvaltare är mest kapitalintensiv och når en mekaniseringsgrad på nästan 60%. Den genomsnittliga mekaniseringsgraden, med vår valda definition, ligger på cirka 15%. Och att nr 88 sociala öppenvårdsenheter och socialkontor skulle ha den lägsta mekaniseringsgraden på under 1% var kanske inte någon knallsensation. Utfallet talar nog därför för att vårt mått har en god validitet.

Låt oss se hur varje enskild bransch ligger till. I tabellen nedan har vi beräknat varje branschs genomsnitt för de tre första och de tre senaste åren. Tabellen är sorterad i fallande ordning efter mekaniseringsgraden 2016-2018.’

Vi noterar att 55 branscher (75%) minskar sitt kapitalberoende mellan de båda treårsperioderna.  Dock oftast med mycket små tal, så genomsnittet av de 72 branscherna landar på -0,7 %-enheter. Tre branscher ökar kraftigt sin mekaniseringsgrad, med tvåsiffriga ökningstal. Branschen 07-09 utvinning av metallmalmer och annan utvinning av mineral samt service till utvinning ökar mest med över 19 %-enheter. Tvåa i den grenen är bransch 63 informationstjänstföretag med 18,5 %-enheters ökning.

Intressant är att den bransch som minskat sin mekaniseringsgrad mest är nr 92 spel- och vadhållningsföretag som gradvis minskat från 25% till 14,4%! Detta förvånar allt en utomstående som undertecknad. Men kanske hittar man svaret i de ingående företagens bokföringsrutiner. Det finns t.ex tillgångar som är av typen ”projekt”, ofta nedlagd tid av egen och inhyrd personal, som man kan välja att redovisa som tillgång och skriva av under tillgångens framtida användning. På så sätt blir nedlagda lönekronor omvandlade till kapital och räknade både i täljaren (fördelade på användningsår) och nämnaren (skapandeåret). En annan teknikalitet är att såväl personal som maskiner kan hyras i stället för att avlönas respektive ägas, vilket gör att dessa belopp inte fångas av  vårt nyckeltal. Betänk även att den maskin och det datasystem som ett företag köper och utnyttjar som anläggningstillgång, förmodligen bestod av en hel hel del lönekostnader i det företag där maskinen producerades. Och det samma gäller alla maskinens delar och allt råmaterial som ingår. Faktum är att realkapital rent värdemässigt endast är ackumulerat arbete och vinst från tidigare produktionsled!

Så samspelet mellan arbete och kapital är inte alltid så enkelt, ens i en fyrkantig bokföringsvärld. Men förhoppningsvis ger vårt mått på mekaniseringsgrad, M:

 M = A / (A+P),      där A är av/ned-skrivningar och P är personalkostnader,

med stöd av strikta bokföringsregler och revisorers övervakning, och sin enkelhet till trots, ändå en bra indikation på kapitalberoendet eller mekaniseringsgraden i arbetslivet. Metoden påvisar ju att fastighetsbolag och elverk är betydligt mer kapitalintensiva än socialkontor och arbetsförmedlingar!

Ge dina synpunkter. Vad tycker du?

Lämna en kommentar.