Mediekrisen

Tidningar av Nandet
Foto: www.freeimages.com / Nandet

Den moderna tekniken stöper om vårt samhälle i grunden. Ett prioriterat delområde häri som medierna har att bevaka är just medierna själva, främst gammelmediernas behov av nya affärsmodeller som skulle kunna rädda kvalitetsjournalistiken. Just nu kryddas rapportanrättningen av krisen i tidningsföretaget Stampen och dess ägarfamiljs påstådda finansiella tömning av bolaget.

Visst är tidningskrisen uppenbar. Läsarna sviker till förmån för gratis- och nätmedier, vilket sannolikt innebär att annonspriserna i papperstidningarna rasar. Min kära dagstidning som jag läst sedan barnsben är sig inte lik längre. Jag har roat mig med att mycket grovt och ovetenskapligt, men dock, bedöma varje sida i Svenska Dagbladets pappersutgåva i fredags den 27 maj. I del ett som omfattade 52 sidor, var 20 sidor helsidesannonser. Jag fann att 50% av det totala utrymmet utgjordes av annonser och närmare 10% av bilder och illustrationer. Egentligen var det mycket mer bilder än så, men jag menar typ uppförstorade och/eller konstnärliga bilder och överdrivet stor grafik. Fortfarande redaktionellt material, men ändå av sådan art att den skulle kunna minskas ned utan att journalistikens kvalitet hade drabbats.  I den rosa del två som omfattande 24 sidor var andelen redaktionellt innehåll betydligt större, delvis tack vare 4 sidor fullproppade med börskurser och en halv sida sportresultat, vilket knappast kan betraktas som kvalitetsjournalistik. Likafullt – i del två blev mina ovetenskapliga siffror 70% redaktionellt, 15% storbilder/grafik och 15% annonser. Totalt och avrundat denna fredag således: 50% redaktionell journalistik (inkl tillhörande bilder), 10% förstorade bilder/grafik, samt 40% annonser. Därtill medföljde en insticks reklambilaga från något företag som gick direkt i pappersåtervinningen. När morgontidningar som gör anspråk på att vara de mest seriösa beskyddarna av kvalitetsjournalistik har mer annonser än redaktionellt material på varannan sida i sin nyhetsdel och 50% av hela tidningsutrymmet är sålt till annonsköpare, men likväl redovisar långsiktigt otillräcklig lönsamhet – då förstår man att krisen är här. Kanske lika bra att tidningen byter namn till Svenska Annonsbladet?! I ärlighetens namn är min studie så ovetenskaplig att jag inte säkert kan påstå att mängden redaktionellt material faktiskt har minskat, kanske är det bara annonsmängden som har ökat och att tidningen blivit tjockare? Att det går allt snabbare att läsa tidningens vardagsnummer indikerar dock att det läsbara innehållet faktiskt minskat i mängd.

Men hur ser då lösningen ut. Mest av allt går jag och hoppas på ett journalistikens Spotify. Tänk att för 100 kr i månaden få tillgång till alla världens redaktioner och skribenter i nätupplaga. Och slippa all reklam! Och slippa allt papper! Jag skulle nog kunna tänka mig att betala både det dubbla och tredubbla mot Spotifytaxan.  Avgiften för Dagens Nyheter är över 400 kr per månad och lokaltidningen här i Uppsala kostar ca 250 kr i månaden. Avgiften för radio och TV (public service) är ca 175 kr per månad. Hmmm, detta med Public Service kan kanske vara en annan väg att gå …?

På internets arena möts såväl public service som kommersiella nyhets- och underhållningsföretag. Pod- och streamingtjänster tar över som distributionsform, men tidningskoncernerna etablerar sig även inom traditionell etermedia, med både reklamfinansierad radio och tv. Sannolikt är det då fler än jag som drömmer om en motriktad utveckling av text-tv till en fullskalig Public Service Dagstidning. Sveriges Radio och TV har fantastiska journalistiska resurser men att som spinoff till eterprodukterna även ta fram en produkt med text och bild för oss som vill läsa men slippa alla annonser är säkert ändå en betydande ansträngning. Men kanske, kanske är det ändå genomförbart om man struntar i pappersformatet och nöjer sig med e-tidning, kanske med möjlighet till hemmautskrift i pdf-format.

Betänk att årskostnaden för Dagens Nyheter (om du accepterar autogiro och som jag bor i Uppsala) är 5200 kr/år. Lokaltidningen UNT kostar 3000 kr/år. Public service tillhandahåller Sveriges Radio, Sveriges Television och Utbildningsradion för 2100 kr/år och då ingår viss lokal nyhetsrapportering. Tänk om man för kanske en tusenlapp till per år kunde få SR och SVT och Utbildningsradion kompletterat med en reklamfri dagstidning  av public service-kvalitet på nätet!

Naturligtvis skulle de privata mediekoncernerna skrika i högan sky. Men med tanke på hur deras tryckta och eterdistribuerade produkter ser ut vad gäller kvalitetsjournalistik, så kanske det är så att public service är en väl så effektiv form. Och det ligger absolut inget (ned)värderande i förslaget. Det är många viktiga samhällstjänster som fungerar effektivast i offentlig regi; avancerad sjukvård, infrastruktur, domstolar, försvaret, så varför inte kvalitetsjournalistik? Och självfallet ska naturligtvis inte privata kommersiella alternativ förbjudas, det finns säkert många som föredrar att betala för sina nyheter och samhällsanalyser genom att låta sig utsättas för reklam från allehanda företag.

Om en public service-tidning skulle bli verklighet och konkurrera ut ett antal av dagens tidningar så skulle BNP sannolikt sjunka i en väl avgränsad kalkyl, då mer tjänsters intäkter skulle försvinna än tillkomma. men så fungerar ju effektivisering och konkurrens. Det reala välståndet i form av allmänhetens tillgång till kvalitetsjournalistik skulle inte minska, vilket är huvudsaken. Och om friställda resurser kanaliseras över till annan verksamhet så kanske även det ekonomiskt-bokföringstekniska BNP-måttet kan återhämta sig och fås att växa.

Branschen sliter hårt med frågan hur man ska kunna erbjuda lönsam kvalitetsjournalistik och säkert är reklam en viktig pusselbit i nästan alla lösningsförslag. Själv hoppas jag på en ännu djärvare framtid där reklamen i princip kontrolleras av mottagaren (läs artikeln från 2015-08-26) och där journalistiken lever på egna meriter. Därför är Spotify-lösning eller Public Service mina förslag för att få reklamfri kvalitetsjournalistik. Vi får se var vi landar. Stampens akuta situation indikerar i alla fall att det är bråttom. För egen del går min pappersprenumeration på SvD ut på onsdag. Då blir jag uteslutande e-nyhetsläsare. Tidningen får väl försöka kompensera bortfallet av min prenumerationsavgift med lite mer annonser….

Ge dina synpunkter. Vad tycker du?

Lämna en kommentar.