Kunskapen om tillståndet i världen
Bilder: QiFO
Nationalekonomi handlar om välståndet i länder och i världen. Att minska fattigdom och öka välstånd är naturligtvis det viktigaste, men att öka kunskapen om hur världen ser ut och var problemen finns är ett bra underlag för arbetet med att åstadkomma verkliga förbättringar. Hans Rosling och stiftelsen Gapminder (”Mind the gap!”) var banbrytande i denna folkbildningsgärning. Hans son Ola med hustru Anna Rönnlund-Rosling driver nu stiftelsen och arbetet vidare. Den 21 september gav de en föreläsning på ett välfyllt UKK i Uppsala.
Gapminder lägger klokt nog bredare aspekter på detta med välstånd än bara BNP och annat som mäts i kronor och ören. Förväntad livslängd, banadödlighet, utbildning, tillgång till vaccinationer och hälsovård och mycket annat samlar de data om. Med sina kända bubbelgrafer har de visat hur tillståndet i världens alla länder förbättras kontinuerligt. Ändå är kunskapen om tillståndet i världen bristfällig. Med sinnrikt utformade tipsfrågor (med tre svarsalternativ) lurar de folk över hela världen att avslöja sin okunnighet. Just nu lyfter man fram tre ”mega-missuppfattningar”; (1) att världen är tudelad med fattiga (”u”) och rika (”i”) länder, (2) att tillståndet blir allt sämre och (3) att världens befolkning bara ökar och ökar.
Sanningen är att de flesta länder befinner sig i mittfåran mellan (riktigt) rika och riktigt (fattiga). Man menar vidare att oavsett den genomsnittliga inkomsten i respektive land, så finns det i alla länder rika och fattiga människor. Vi bor alla längs ”Dollar Street” och Gapminder har fotodokumenterat och klassificerat de flesta hem längs gatan. För statistiska ändamål använder sig Gapminder av fyra inkomstgrupper; de med under 2$ i inkomst per dag, de med mellan 2 och 8$, de med mellan 8 och 32$ samt de med mer än 32$ i dagsinkomst. En viktig insikt är att oavsett var i världen man befinner sig så hittar människor i samma inkomstgrupp – i samma kvarter längs Dollar Street – samma lösningar på vardagens problem, det gäller bostäder, matlagning, toaletter, transporter eller vad som helst övrigt. Just vad gäller transporter tvingas de i lägsta inkomstgruppen idag förflytta sig till fots, men de strävar så klart efter att ta sig upp i grupp 2 och skaffa en cykel. De i grupp 2 strävar efter att byta sin cykel mot en moped eller motorcykel som man har i grupp 3. Motorcyklisterna i sin tur tittar lystet mot de i grupp 4 som disponerar bil. Så att världens befolkning kommer att klättra uppåt i välstånd är något vi absolut måste räkna med i takt med att alla länder får hälsovård, utbildning och infrastruktur i klass med vår egen.
Att tillståndet i världen bara blir sämre och sämre är en envis vanföreställning som är svår att dementera. Det är som om vi glömmer Hans Roslings stigande bubbelgrafer när vi matas med det selektiva urvalet av negativa nyheter. Visst kan faktafel förekomma, men det är snarare nyheternas selektiva urval av katastrofer och motgångar som färgar vår bild av hur världen utvecklas. Och vad gäller den ständigt stigande befolkningsmängden VET vi att barnafödandet i ALLA delar av världen närmar sig 2 barn per kvinna och att dagens 7 miljarder kommer att stiga till 10, kanske 11 miljarder. Inte för att antalet barn kommer att öka – det stannar vid 2 miljarder – men för att det blir fler vuxna i varje åldersgrupp däröver.
Slutsatsen som Ola och Anna pekar på är att jorden sannolikt kommer att klara av att försörja de 10-11 miljarder människor som så småningom kommer att befolka klotet och att dessa människor kommer att arbeta sig uppåt i inkomstnivåer och levnadsstandard. Därför kommer vi i Europa (1 miljard) och Amerika (1 miljard) så småningom tvingas inse att den köpstarka ”världsmarknaden” – världens befolkning i den högsta inkomstnivån – har sitt epicentrum långt öster om oss själva. Vill vi vara med och spela med dess aktörer bör vi som länder liksom våra företag vara ödmjuka och öppna för globala samarbeten och lösningar.
Möjligen kan man förvånas över att Gapminder gör så stor sak av vår ”strukturella okunskap”, den som gör att vi i tipsfrågorna ibland får sämre utfall än aporna på Skansen som ju alltid får 33% rätt. Ofta bottnar det ju om en insikt om att fattiga länders fattiga hushåll fortfarande saknar el, vatten och alla andra moderna bekvämligheter. Att dessa hushåll blir allt färre är ju bra – men insikten om att de fortfarande finns visar ju ändå att vi har ett samvete och önskan att åstadkomma förbättringar. Nog vore det värre om vi överskattade tillståndet i världen.
Nåväl, till vår hjälp för att undvika att hamna fel i vår omvärldsanalys presenterar Gapminder även tio kloka råd för hur vi ska hantera information vi konfronteras med.
Namnet på föreläsningen var Factfulness. Boken med samma namn gick att köpa vid utgången. Men Ola och Anna betonade att de lika gärna som att sälja böcker vill hitta ambassadörer bland publiken som vill hjälpa till att utrota okunskapen om tillståndet i världen. Okunskapen är alltjämt stor inom många områden även här i upplysta Sverige och Uppsala.
Besök Gapminder och Dollar Street på www.gapminder.org.