Konsumentöverskott och amorteringskrav


Bild: Pixabay

Vi diskuterade senast prisfallet på bostäder. Många experter har utfärdat varningar för att de extra amorteringskrav som står inför sitt införande kan göra krisen på bostadsmarknaden än värre. I slutet av förra året redovisade den store ekonomen LO Svensson en artikel på Ekonomistas fina och prisbelönta blogg, där han med klassisk nationalekonomisk analysteknik på ett briljant sätt förklarar vad de nya amorteringskraven på bostadslån innebär och att de ökar ojämlikheten i samhället. Bland annat använde han sig av begreppet konsumentöverskott. Jag har dock förtvivlat svårt att ta till mig det begreppet.

Konsumentöverskott definieras utifrån tanken att du köper en enhet till så länge din marginalnytta är större än priset. Om priset per kilo morötter är 7 kr och du är beredd att betala 10 kr för ett kilo, 14 kr för två kilo och 17 kr för tre kilo så köper du 2 kg. Konsumentöverskottsteorin säger då att du ”sparat” 3 kr på det första kilot. Detta är ditt konsumentöverskott! Resonemanget borde innebära att om det bara fanns tvåkilos förpackningar skulle du vara beredd att betala 17 kr för en sådan. Men jag vet ju att jag bara är beredd att betala 14 kr för två kilo!?

Jag menar alltså att jag gör en totalkalkyl för de olika alternativa inköpsvolymerna, utan att reflektera över min marginalnytta för varje enskilt ingående kilo. I stället kvittar jag instinktivt en eventuell vinst på det första kilot mot en eventuell förlust på det andra om jag nu är beredd att betala 14 kr för 2 kg morötter. Hela köpet är en OK affär för mig. Om det bara fanns ett kilo kvar skulle jag inte finna någon tröst att jag trots allt fick ett bra konsumentöverskott som kompensation för det extra kilo jag gärna också skulle ha köpt. Men samtidigt – tillstås – avstår jag från ett tredje kilo, om jag inte finner att det ryms inom min kalkyl. T.ex. om jag befarar att merparten av dessa morötter skulle ruttna och behöva slängas. Så förmodligen är marginalresonemanget bakom konsumentöverskottsteorin teoretiskt oantastlig. Men det känns som att jag oavsett min marginalnytta per kilo köper det antal kilo som gör att total- eller genomsnittsnyttan motsvarar priset 7 kr/kg. Erkännes dock att skillnaden i synsätt nog närmast måste betraktas vara lika akademisk som själva konsumentöverskottsbegreppet.

Min hypotes är likväl att konsumentöverskottets värld befolkas av marginaltänkande homo economicus, medan jag själv lever i totaltänkande homo hominums värld. Det borde vara möjligt för årets nobelpristagare Richard Thaler och hans kollegor, herrar beteendeekonomer, att testa om denna hypotes stämmer. Mina svårigheter med konsumentöverskottsbegreppet gör emellertid inte LO Svenssons artikel på www.ekonomistas.se mindre intressant. Den är ett praktexempel på klassisk nationalekonomisk mikroteori. Dessutom i ett rykande aktuellt ämne. Artikeln heter: ”Amorteringskraven ökar välfärden för välbeställda och minskar den för likviditetsbegränsade bostadsköpare?” Läs den!

I Svenssons artikel, liksom är brukligt i läroböckerna, förklaras konsumentöverskottet och dess tvillingbegrepp producentöverskottet även med ytor i det klassiska utbuds- och efterfrågediagrammet.

Detta illustrativa exempel är hämtat från wikipedia.

Ge dina synpunkter. Vad tycker du?

Lämna en kommentar.