Konjunkturläget våren 2022

Bild: Joe Earwicker, Freeimages / bearbetning QiFO

Genom åren har vi regelbundet redovisat det ”vetenskapliga” konjunkturläget. Vi har gjort det med en glimt i ögonvrån eftersom vår hypotes är att konjunktur är ett floskelbegrepp som inte går att fastställa vetenskapligt. Likväl gör vi det nu här igen, och därtill avseende läget per sista mars. Mycket har hänt sedan dess, men det får vi ta i beaktande nästa gång, för här är läget efter Q1 2022.

Gammal teori säger att högkonjunktur råder när kapacitetsutnyttjandet är högt i ekonomin. Som indikatorer brukar anföras hög BNP/capita (i fasta priser), låg arbetslöshet och hög inflation. Sagt och gjort: alla dessa tre storheter går att mäta och om vi definierar om arbetslöshet till sysselsättningsgrad (1-arbetslösheten) blir alla måtten verkande i samma riktning. Ökad BNP/capita, sysselsättning och inflation innebär alla ett högre ”tryck i ekonomin”, dvs ett höre konjunkturläge. Så om vi multiplicerar ihop våra tre variabler borde vi få ett bra och ”vetenskapligt” konjunkturmått.

Tillväxt och inflation mäts som kvartalets utfall av BNP/capita (i fasta priser) respektive prisnivå KPI jämfört med utfallet motsvarande kvartal föregående år. Det blir således ett värde på 1,03 vid tre procents högre värde i år. Sysselsättningen (antalet sysselsatta i andel av sysselsatta+arbetslösa) blir ett värde på 0,92 vid 8% arbetlöshet oavsett utfallet föregående år. Nedan ser vi utvecklingen för de tre variablerna.

Rent visuellt kan en hygglig korrelation anas. Men vi är alltså ute efter den sammanvägda storheten som vi kallar T*I*S.

Här finns det kanske underlag för lite spekulationer. Oregelbundenheten är påtaglig, såväl vad gäller svängningarnas amplituder som tidsutdräkter. Av 110 registrerade kvartal har 67 (=61%) legat över medelvärdet. Lågkonjunkturerna verkar således kortare. De djupaste svackorna är dock djupare än de högsta peakarna är höga. Det förefaller som om de jämna cykliska svängningarna är borta – om de nu någonsin funnits – och i stället ligger konjunkturen på en ”stabil” normalnivå, utom när den störs av en plötslig och allvarlig ”kris”, ofta med en tydlig orsak.

MEN! Notera även att vi just nu Q1 2022 upplever det högsta konjunkturläget vi uppmätt under dessa 28 år som våra dataserier omfattar. Jublet över detta är lite svårt att uppfatta i debatten. Kanske för att arbetslösheten likväl är hög, inflationen gör ont och för att värdet på våra besparingar (aktier och bostäder) rasar. Högkonjunktur är kanske inte något att stå efter. Just att våra besparingar sjunker ihop som en punkterad sufflé pekar på att balansräkningen spelar en allt större roll för vårt ekonomiska välbefinnande och därför kanske borde ingå i konjunkturdefinitionen. Eller också är balansräkningen nådastöten för alla försök att tala om ”konjunktur” som ett entydigt och objektivt mätbart begrepp.

Däremot kan man alltid mäta subjektivt ”upplevd konjunktur”. Det är vad Konjunkturinstitutet gör i sina barometerundersökningar. Den totala Barometerindikatorn, sammanvägd av alla svarsgrupper, återfinns tillsammans med vår TIS-konjunktur nedan. Alla TIS-värden har dock multiplicerats med den konstant som gör att båda sifferserierna får samma medelvärde under det första året.

Korrelationen är just nu 38,8 – alltså rätt hög. Vi ser dock att upplevelsen är mycket, mycket starkare än den underliggande händelsen. Nog finns där även en tendens att upplevelsen förekommer händelsen, som att upplevelsen reagerar på föraningar om en förändrat konjunkturläge. Så har tex redan nu Barometerindikatorn vänt nedåt sedan två kvartal, trots att vändningen ännu inte setts i reala ekonomiska data.

Mycket talar därför för att konjunkturen snart och snabbt kyls av (kanske redan har kylts av!). Förhoppningsvis dock att den stannar på en hygglig nivå under en längre tid igen såsom 2014-2020. Men det hänger nog på hur kriget i Ukraina utvecklas med mera.