Konjunkturen sommaren 2017

Foto: www.freeimages.com / Joe Earwicker (bearbetat)

Vi har de senaste rapporterna redovisat BNP-tillväxten och arbetslösheten. Låt oss lägga till inflationen och se hur konjunkturen utvecklas. Konjunktur är ju ett av ekonomins mer flummiga begrepp utan entydig definition. Allmänt talas dock om att de viktigaste faktorerna som skapar konjunkturen är tillväxten (i BNP/capita), inflationen (KPI) och arbetslösheten. Genom att ersätta arbetslöshet med ”icke arbetslösa” blir alla måtten sådana att ju högre värde desto hetare konjunktur. Genom att multiplicera de tre måtten med varandra får vi därför rimligen ett mått på konjunkturen. Var i konjunkturcykeln befinner vi oss?

Mot detta objektiva konjunkturmått kan vi ställa konjunkturinstitutets enkätundersökning avseende upplevt konjunkturläge. Sedan tidigare har vi sett att amplituderna i den upplevda konjunkturen är betydligt större än den verkliga konjunkturen. Skillnaderna är faktiskt så stora att vi kan lansera hypotesen att konjunktur endast är ett psykologiskt begrepp. Så här ser det ut. Låt oss börja med de tre grundelementen.

Multipliceras dessa tal ihop med varandra får vi vårt mått på konjunkturen:

Visst, det svänger. Främst sticker finanskrisen ut med sin tydliga svacka. Går vi vidare och introducerar den upplevda konjunkturen i form av konjunkturinstitutets konjunkturbarometer och normerar de båda kurvorna till samma skala, med samma snittvärde under det första året, får vi följande bild:

Här framträder tydligt att den upplevda konjunkturen verkligen svänger och att vi sannolikt just nu är på stadig uppgång. Den verkliga utvecklingen i form av T*I*S-måttet är betydligt svårare att tolka som cykliska svängningar. Finanskraschen, visst, men i övrigt – tveksamt? Dessutom har den gått nedåt de senaste kvartalen, tvärt emot konjunkturbarometern.

Slutsats: konjunkturen finns endast i betraktarens huvud!