Konjunkturen Q2 2018


Bild: agffga (modifierad)

Det är dags att redovisa konjunkturläget igen. Ett halvår har gått sedan senast och när vi nyligen analyserade BNP-utvecklingen luktade det konjunkturuppgång. Men kan det verkligen stämma, vi befinner väl oss redan i en högkonjunktur?

Nedan har vi de tre komponenterna som allmänt anses vara konjunkturens beståndsdelar. Som synes visar den blå tillväxtkurvan antydan till vändning uppåt i de sista perioderna. Kan det innebära att vi lämnar en lägre konjunkturfas för att gå in i en högre?

Den gröna sysselsättningsgraden pekar stadigt uppåt. Nytt för denna gång är att vi som sysselsättningsgrad redovisar medelvärdet av de senaste fyra kvartalen. I tidigare konjunkturanalyser har vi i varje period redovisat det aktuella kvartalets värde och hela tidsserien svängde därför intensivt i takt med säsongerna. Det har vi nu fått bort vilket gör bilden tydligare.

Svårast är måhända att bedöma den röda inflationsutvecklingen. Men om vi multiplicerar de tre talen med varandra så får vi vår konjunkturindikator. Då kanske det klarnar.

Nja, lite svårtolkat är allt läget, men visst finns tecken på att nedgången som inleddes K3 2016 kanske redan är klar och det är dags för en uppgång igen, trots att vi inte hunnit sjunka under den svarta trendlinjen ännu.

Som vanligt kan vi också jämföra vår ”äkta” konjunktur med den ”upplevda” konjunktur som Konjunkturinstitutet sammanställer under benämningen Konjunkturbarometern. De båda talserierna har normerats genom att alla värden i TIS-serien multiplicerats med den faktor som gör att de båda serierna fått samma genomsnittsvärde under det första året.

Som synes har vi en förmåga att subjektivt övervärdera konjunktursvängningarna. Amplituderna är klart mindre i verkligheten än i enkätsvaren. Dessutom verkar det som om konjunkturupplevelsen är mer ”nervös” med fler och större hack upp och ner runt den underliggande svängande utvecklingen. Korrelationen mellan de båda talserierna ligger på drygt 40%.

Särskilt intressant denna gång är det att verkligheten närmast antyder en kommande uppgång medan barometern indikerar det motsatta. Jag säger då det, det här med konjunkturer är inte lätt. De regelbundet svängande varianterna med tydliga toppar och bottnar hörde kanske 1900-talet till?

Man kan också fråga sig vad det är som påverkar ”upplevelsen” av konjunktur om det nu inte tydligt är BNP-tillväxt, arbetslöshet och inflation? Kanske börsutvecklingen? Nedan ställer vi konjunkturbarometern och börsutvecklingen för storbolagslistan på Stockholmsbörsen, dvs OMXS30, mot varandra.

Även om börsindex hela tiden strävar uppåt medan konjunkturupplevelsen är mer pendlande runt ett medelvärde så förefaller svängningarna följa varandra väl. Korrelationen är också närmare 60%, dvs betydligt högre än den mellan de båda konjunkturdefinitionerna. Ändå är börsindex inte inflationsjusterat! Det verkar således högst sannolikt att de som får yttra sig enkätledes om aktuellt konjunkturläge gärna sneglar i börslistorna innan de svarar.

Ge dina synpunkter. Vad tycker du?

Lämna en kommentar.