Klimatkampen


Bild: Rabe, Pixabay

Klimatkampen går oförtrutet vidare och Naturvårdsverket har presenterat de svenska utsläppssiffrorna, preliminära som alltid, för 2019. Jag har noterat försök till glädjetjut i media från ansvarig minister över att siffrorna visar på en minskning – och visst är siffrorna lägre än de sex föregående åren. Men de är inte lägre än 2012 och definitivt inte lägre än 2009. Så dessvärre är det väl ingen stor framgång som vi kan rapportera i denna vår ekonomiska ödesfråga.  Den totala halten av CO2 i atmosfären ligger på rekordnivåer och om Sverige ska vara föregångsland mot räddningen behövs nog större framsteg än de vi nu kan redovisa.

Så här ser vår svenska moderna CO2-historia ut, för vår industrisektor.

Förhoppningsvis har vi nu äntligen kommit i ett läge där tilldelade utsläppskvoter bör motivera till utsläppsminskningar. Minns dock att vi 2007 översteg våra tilldelade kvoter. Då får man köpa in utsläppsrätter från andra länders deltagare i systemet. Notera också att om vi följt ambitionerna från Kyotoavtalet med 5% årligt minskade utsläpp hade vi idag legat på halva vår utsläppsnivå.

Ser vi till enskilda anläggningar redovisar Naturvårdsverket 741 svenska deltagare i detta system med utsläppsrätter, 193 har dock noll i utsläpp och 107 enheter hade varken utsläpp eller tilldelning(?). De 20 största utsläpparna svarade för 69% av de totala utsläppen och SSAB Oxelösund som toppar listan svarar ensamt för 11%.

Vi noterar alltså att våra industriutsläpp alltjämt ligger runt 20 miljoner ton (eller mer exakt 18,8) koldioxidekvivalenter. Därtill kan vi läsa på Naturvårdsverkets hemsida:

”Den uppskattade totala klimatpåverkan från svenska befolkningens flygresor år 2017 var cirka 10 miljoner ton koldioxidekvivalenter (inklusive höghöjdseffekten). Det är lika mycket utsläpp som för hela personbilstrafiken i Sverige.” Samt något längre ner: ”I Sverige flyger vi mer än fem gånger så mycket som det globala genomsnittet.”

Vårt resande, flyg + bil, svarar alltså för ytterligare 20 miljoner ton, lika mycket som våra industriutsläpp, givet att ingen minskning skett sedan 2017. Nu har vi uppfattat de färska signalerna från den coronadrabbade världen att utsläppen minskat hittills i år, inte minst från just flygtrafiken.  Det är naturligtvis otrevligt att se en dödsbringande pandemi som en räddningsplanka för mänsklighetens framtid, men om inte annat visar covid-19 att våra politiker och myndigheter är beredda att genomdriva hårda restriktioner för befolkningen när man står inför ett allvarligt hot. Det känns ändå på något sätt bra, då det kan komma att behövas. För just idag beslutade Mark- och miljööverdomstolen att Preems utbyggnad i Lysekil kan tillåtas, då den ingår i ovan redovisade system för handel med utsläppsrätter inom EU. Det handlar om ytterligare 1 miljon ton CO2 per år. Nödbromsläget kommer allt närmare.

Ge dina synpunkter. Vad tycker du?

Lämna en kommentar.