Katastrofbokföring


Bild: Gerd Altmann & Mylene 2401, Pixabay   (Montage QiFO)

Om vi i dessa coronatider i ökad utsträckning är sjuka, permitterade eller uppsagda, dvs om vi inte jobbar som förr, så framstår våra minskade lönesummor på makronovå som ”minskad ekonomisk aktivitet”, dvs lägre BNP. Minskade företagsvinster i de branscher som övergivits av sina smitträdda kunder ger samma effekt, lägre BNP. För BNP mäts som summan av löner och vinster.

Att landets BNP nu sjunker när ett farligt virus grasserar är således bara ett naturligt uttryck för att vi värdesätter våra liv högre än en stor del av vår konsumtion. Men att företag går under och att konkursvågor sveper genom vårt näringsliv och orsakar en långvarig lågkonjunktur, långt efter att virusepidemin (förhoppningsvis) är över, är inte virusets fel, utan beror på att vårt regelverk inte är utformat för att hantera en sådan situation. Om nu coronas magnitud är sådan som bara drabbar oss vart hundrade år kanske vi kan leva med svackan och förmögenhetsomflyttningen som följer. Men det är vi människor som upprättat regelverken och vi kan ändra på dem om vi vill. I grunden handlar det till stor del om bokföring! Självfallet är det en grannlaga uppgift att detaljutforma sådana nya regler så att de ger önskad effekt utan att kunna missbrukas eller skapa oönskade sidoeffekter, men låt mig likväl få resonera lite fritt i ämnet.

Situationen som nu uppstått innebär att vissa företag och branscher plötsligt är helt utslagna pga kundernas rädsla att besöka dem – inte pga företagens förskyllan utan pga ett samhällsfenomen – tom med statens/regeringens uppmuntrande stöd till konsumenterna att undvika att besöka dessa företag, som därmed förlorar sina intäkter. Kostnaderna är dock ofta kontraktsbundna och svåra att komma ur. Likviditeten går att rädda med lån, men lönsamheten urholkas snabbt och än snabbare med räntebärande nödlån på toppen. Konkursreglerna slår obarmhärtigt till – förr eller senare!

Värst drabbade är naturligtvis privatägda småföretag där ägaren personligen borgar för sitt företags åtaganden. I fallande skala drabbas därefter andra företag ju längre ”bakåt” i näringskedjan man kommer. Men med undantag av de företag och branscher vars affärsidé direkt gynnas av undantagstillståndet, så riskerar flertalet företag att drabbas till slut, när alla reserver i systemet är förbrukade.

Myndigheternas försök att med skattekrediter och lånegarantier rädda företag från att dö likviditetsdöden är berömvärt kreativa och omfattande. Generella bidrag tas också tacksamt emot, även om skadorna drabbar olika branscher väldigt olika. Men för många företag är konsekvensen ändå snart förbrukat eget kapital och konkurs. Lån kan inte ersätta intäkter! Och konkursförfaranden tar tid. När konkursförvaltaren till slut kommit i mål och någon hugad ny ägare tagit hand om resterna av den konkursade kvarterskrogen tar det tid för denne att anställa folk och få alla andra bitar på plats på nytt och öppna upp igen. Svackan efter finanskraschen 2008 varade i två år.

Om vi vill hindra våra konkursregler att slå ihjäl fungerande företag i drabbade branscher krävs att de kostnader som uppstår i berörda företag i detta krisläge betraktas som tillgångar, alternativt att de skulder som uppstår betraktas som eget kapital. Om staten ger berörda företag (och dess motparter) rätt att under katastroflägesperioden bokföra enligt sådana ”katastrofbokföringsregler”, kan vi fånga upp problemets verkliga storlek och spridning och i efterhand lösa det på lämpligt sätt, med precisa och riktade åtgärder i stället för med generella och dyra. Förhoppningsvis utan så många konkurser.

Människors rädsla och livsvilja kommer varken politiker eller näringslivsledare någonsin kunna bestämma bort, men en stor del av de ekonomiska följdproblemen efter en global kris, såsom en pandemi med hög dödlighet, skapas i huvudsak av våra illa anpassade regelverk. Så möjligen behöver dessa ses över? Kanske kan ”katastrofbokföring” vara en möjlig väg, kanske finns andra bättre lösningar? Låt oss försöka tänka utanför boxen.

Ge dina synpunkter. Vad tycker du?
  1. Thomas says:

    Intressant tankegång. Är inte dock likviditeten fortfarande ett bekymmer? Löner och leverantörer måste ju ändå betalas. Bolagen kan ta lån men dom skall ju dels betalas ränta på och sedermera betalas tillbaka.
    Knepigt!

    Svara
    • PO Hörnqvist says:

      Säkert finns många kreativa idéer inom ramen för ett ”katastrofregelverk”. Tillgång till krediter behövs så klart, helst med subventionerad ränta. Men i stället för att skicka ut generellt stöd i olika former kan bolag som följer givna direktiv få boka upp sina underskott utan att behöva gå i konkurs. Allt reds ut i efterskott när skadans storlek kan fastställas.

      Svara
      • Lars E says:

        Spännande och kreativ idé! Kräver delvis tyvärr ganska mycket regeländringar, även på internationell nivå eftersom redovisningsreglerna är internationella. Men nog borde politikerna försöka. Åtminstone borde man lätta på bedömningen av vad som är en nödlidande kredit. Närmast kommer ju de kommersiella hyresvärdarna att ha massor av hyresgäster som får hyresanstånd eller liknande, så fastighetsbolagens balansräkningar behöver hanteras. Och sedan kommer bankerna…Dags att väcka till liv Securum och allt vad de hette där dåliga fastighetslån parkerades på 90-talet?

        Svara

Lämna en kommentar.