Inflationsanalys med K/I-metod


Illustration: QiFO

Vi har via SCB en förnämlig inflationsuppföljning, med analysmöjligheter på olika ledder och bredder. Jag har dock efterfrågat ytterligare en dimension i uppföljningen av inflationen och pekat på ett möjligt tillvägagångssätt. Låt mig förtydliga detta med ett helt fiktivt exempel.

Vi använder oss av traditionell kostnads-/intäktsanalys och bryter ner en förändrad omsättningssiffra i en prisorsakad del och en kvantitetsorsakad del.  Se teorirutan nedan.

Principen och formlerna är desamma oavsett om pris- och kvantitetsfaktorerna ökar, minskar eller går åt olika håll. Ovanstående ökningsfall är dock enklast att illustrera.
Låt oss nu tillämpa denna teknik mer fullskaligt för ett fiktivt företag. Datamängden består av två perioders resultaträkningar där delsumman ”Tidigare led” kan – men måste inte – brytas ned på de kostnadsslag som är relevanta för företaget i fråga. Utöver ”tidigare led” finns kostnadsslagen ”egen personal” och ”vinst” som alltid uppstår i det egna företaget. Periodens omsättning – även kallad total intäkt –  utgör summan av alla poster.

Det knepigaste är nog att för varje post i kalkylen hitta det kvantitetsmått som är mest relevant för posten i fråga. För räntekostnader ligger väl snittskuld nära till hands och för löner antal anställda eller arbetstimmar, men för andra kan det vara knepigare. Här prövas k/i-kompetensen, dock kan omsättning ofta utgöra en sista utväg.

När väl dessa två perioders datadetaljer är samlade kan vi beräkna alla ”priser”. Priset på Rå-/Insatsvaror ökade i exemplet från 40 kr/ton till 50,90 kr/ton. När alla priser har beräknats är det bara att låta avvikelseformlerna från teorirutan ovan jobba så vi får fram alla pris- och kvantitetseffekter.

Vi bryr oss här mest om prisavvikelserna eftersom det är inflationen vi är ute efter, inte effekter pga volymförändringar. Totalt gav prishöjningarna en omsättningsökning på 13,01% (lite mer än vår nuvarande inflationstakt). Bakomliggande led svarade för 12,82% härav, egen personals löner för 0,05% och vinstökning med 0,15%. Återigen – siffrorna är helt fiktiva! Men syftet med exemplet är att visa hur inflationsuppföljningen skulle kunna se ut, om SCB, KI, vetenskapen eller annan institution ville ta sig an uppgiften! Tänk hur debatten skulle kunna rensas om dessa analyser gjordes av tillräckligt många företag så att bransch- och rikstotaler löpande kunde presenteras!

Sedan får gärna vetenskapen ta nästa steg i analysen. ”Bakomliggande led” består av en mängd olika företag i olika branscher och varje sådant bolag kan självfallet också göra denna analys och då bryts deras kostnadsmassa ner på deras ”tidigare led”, ”löner” och ”vinst”. Och så fortsätter det. Men då inser vi att alla pengar som lämnar produktionsprocessen gör det som löner eller vinst. Resten går till andra bolag som gör samma sak. Tar ut löner och vinster och skickar den allt mindre resten till andra företag. Ytterst är således alla kostnader ersättning för personal (löner) och eget kapital (vinst)!

I vårt exempel utgör alltså de 12,82% prisökning i tidigare led således medel som gått till personal och ägare i andra företag, många kanske i andra länder. Detta får gärna den ekonomiska akademin sätta tänderna i för att utforska empiriskt.

Fast vi får inte heller glömma att kvantitetsminskningar kan göra så att ingen – vare sig löntagare eller bolagsägare – får det bättre, trots stora prisökningar. I vårt exempel försvann 2 mkr av omsättningen. Såväl tidigare led, de anställda som ägarna fick ut mindre pengar än i jämförelseperioden – trots inflationen. På så sätt var alla förlorare!

Ge dina synpunkter. Vad tycker du?

Lämna en kommentar.