Inflationen och valutakursen


Illustration: QiFO

Det är lite tråkigt att så många – även utbildade ekonomer – nu förvånat klagar över att vi är på väg in i en lågkonjunktur. Uppstår brist på väsentliga varor och tjänster, såsom världen erfarit, så stiger priserna och efterfrågade/producerade volymer minskar. Detta är helt naturligt och leder till lägre ekonomisk aktivitet, dvs ”lågkonjunktur”. När Riksbanken sedan höjer räntor är detta ett medvetet steg i samma riktning. Man vill få ned aktiviteten – fördjupa ”lågkonjunkuren” – ytterligare, eftersom man tycker sig ha noterat att priser stiger mindre i lågkonjunktur och nu är det inflationen som är fienden.

I min dialog med Riksbanken nyligen påminde de om valutakursens betydelse i sammanhanget. En hög kurs på SEK fördyrar (minskar) exporten vilket bidrar till att sänka vår BNP. Halva vår produktion går ju på export. Å andra sidan förbilligas (ökar) vår import vilket även sänker prisnivån i landet – inflationen – då nästan halva vår konsumtion är importbaserad. Av det senare skälet försöker nu Riksbanken med en högre ränta skapa efterfrågan på svenska pengar för att locka till utländska placeringar i svenska tillgångar och på så sätt få upp valutakursen så att importen blir billigare och inflationen viker ner sig. Och att exporten och BNP får sig en törn är i sammanhanget inte något negativt. Riksbanken litar på teorin att inflationen blir lägre i sämre tider och inflationsbekämpning kommer nu först.

Eftersom denna logik gäller alla länder så tänker alla Centralbanker på samma sätt. Det gäller därför att höja räntan mer än vad andra gör för att nå en relativ fördel. Dagsläget för styrräntor hos oss och i några av våra handelspartners är följande (källa: finansportalen). Längst till höger framgår de vikter vi använt för att nedan väga samman vår ”motpartsvaluta”, utan anspråk på någon högre kvalitet, medges!


Japan är visserligen en mycket liten handelsparter, men är intressanta då de inte rubbat sin styrränta på många år och alltjämt dopar sin ekonomi med nollränta.

Kina och USA har betydligt högre räntenivåer än vi så gentemot dem kanske vår valuta tappar kraft?
UK och EU ligger oss närmast så där kanske vi håller ställningarna med vår kronkurs? Helt klart är dock att vi sammanvägt INTE har en styrränta som verkar kunna locka intresse för vår valuta och få den att stiga i värde.

Nedan återfinns två grafer över valutakurssvängningarna, som i allt väsentligt bekräftar ovanstående resonemang. Notera att när en valutas kurva går uppåt i grafen, så betyder det att kronan försvagas. Kurvorna visar varje månads snittkurs tom augusti 2022 för de fem valutorna, dock omräknat till index med dec 1999 som bas.

De amerikanska och kinesiska valutorna har rakat i höjden sedan årsskiftet, vilket innebär att den svenska kronan har försvagats. Även mot pundet har kronan försvagats. Tvärt emot Riksbankens önskningar. Notera att Kinas valuta var låst till dollarn fram till 2005.

Den vägda snittvalutan visar att kronan försvagas trendmässigt sedan lång tid och nu är snudd på ”rekordsvag”. Fast skulle vi delat upp tidsserien i före respektive efter 2012 så skulle utvecklingen 1999-2012 se ut att gå i motsatt riktning. Det är den uteblivna ”normala” kronförstärkningen efter svackan 2020 (peaken i kurvan ovan) som är den stora händelsen i denna tidsserie.

Vi har alltså inte lyckats stärka den svenska kronan för att den vägen bromsa inflationen!

Men när inflation som i detta fall bottnar i krigsoro och internationell brist på energi och jordbruksprodukter (mm) så förefaller det märkligt att teorin förespråkar höjda räntor som medicin. Har vi ett hyggligt konkurrenstryck i alla branscher så kommer prisstegringstakten att återgå till normal takt när väl alla relativpriser etablerats utifrån den nya tillgångssituationen vad gäller energi och jordbruksvaror (mm). Och krigsrisken dämpas knappast av höjda räntor heller. Eller?

En annan fråga – som Riksbanken naturligtvis ryggade inför – är om deras åtstramning med räntor skulle kunna uppnås med mindre oönskade biverkningar om man i stället för räntevapnet begärde att staten skulle använda skattehöjningar i stället. Då skulle bördan kunna fördelas annorlunda än att så hårt slå mot bostadsägare och aktiesparare. Dels så är höjda skatter absolut NON GRATA i mångas föreställningsvärld och dels kanske man tycker det är bra att bördan i större utsträckning bärs av bostadsägare och aktiesparare. Men jag skulle likväl gärna se expertisen diskutera valet mellan skatter och räntor. Var hamnar pengarna i de olika alternativen?

Därtill kan den grava kritiken mot Riksbanken diskuteras. Som om det hade spelat någon roll om räntan höjts lite mer eller mindre, lite tidigare eller senare. Som om Riksbanken hade kunnat påverka kronans värde. Visst påverkar (relativa) räntan efterfrågan på valutan, men alla vet att Sverige har en välskött ekonomi och ett starkt näringsliv, men i tider av ekonomisk oro – som vi har nu – så tar alla(?) småvalutor stryk. Vill vi undvika dessa dippar så får vi chockhöja räntan, med alla dess negativa konsekvenser på andra håll, eller överväga att gå med i Euro-samarbetet. (Hmmm?)

Och även om det svider för många av oss, med fallande tillgångsvärden och höga räntebetalningar, så bör nog räntan ligga på några procentenheter för att vi ska ha rimliga relativpriser mellan nuet och framtiden. Det gör ont att bli avgiftad – även för ekonomier!

 

Ge dina synpunkter. Vad tycker du?

Lämna en kommentar.