Inflationen och dess delar – maj 2019


Bild: Pixabay

Prisutvecklingen tog ett skutt uppåt i april, vilket vi redovisade som hastigast härom veckan. Även maj stärker bilden av en etablerad inflationstakt runt 2%. Nedan återfinns en grafisk återgivning, men begränsad till de senaste fem åren för att tydliggöra den aktuella utvecklingen.

Vi låg och tuggade på lätt negativ inflation fram till januari 2016, 0%-enheters förändring i årsinflation från månad till månad. Därefter fick vi en fas med rätt snabb inflationstillväxt fram till hösten 2017. Inflationstakten steg under perioden med 0,08 %-enheter per månad, från -0,05% till 1,76%. Sedan dess har ökningen i inflationstakten varit långsammare igen, men dock 0,015%-enheter per månad, då vi sedan oktober 2017 till maj 2019 tagit oss från 1,76% till 2,04% i årsinflation.

I februari 2018 grävde vi i de tolv underliggande huvudgrupperna av varor och tjänster och deras långsiktiga prisutveckling. Då såg vi att hälso- och sjukvårdstjänsterna genomgått den i särklass snabbaste prisutvecklingen sedan 1980 och att sjuk- och tandvården utgjorde det enskilt mest inflationsutsatta området. Detta indikerar att prisutveckling, liksom de flesta andra nationalekonomiska områden är svåra att mäta. Hur har väl inte innehållet i sjuk- och tandvårdstjänsterna utvecklats med nya terapier sedan 1980?

Men låt oss begränsa analysen till de senaste fem åren. Här framträder då hälso- och sjukvårdsområdet som ett ytterst låginflatoriskt område.

Vänstra staplarna anger genomsnittlig årlig inflation de senaste fem åren. Mellanstaplarna visar inflationen senaste året, alltså snittindex juni-maj 2018/19 i förhållande till snittindex juni-maj 2017/18. Till höger återfinns slutligen respektive varu/tjänstegrupps aktuella relativa vikt. Dock visas bara en tiondel av värdet, för att få plats i grafen. Boendet har den största andelen. Området ser ut att svara för 2,3%, men därmed menas alltså 23% av vikten i KPI. Tyvärr får man inte fram exakt KPI om man summerar produkten av respektive delindex multiplicerad med sin relativa vikt – det är som sagt inte lätt att mäta nationalekonomiska storheter!

Post- och telekommunikation sticker ut som enda området med negativ prisutveckling, och en kraftig sådan därtill. Ett lysande exempel på hur teknisk utveckling kan förbilliga produktion av varor och tjänster. Men även här är sannolikt mätproblemen rätt stora, då innehållet i ”post- och telekommunikation” sannolikt fortfarande ändras rätt påtagligt år från år.

Snabbast prisutveckling senaste fem åren noterar vi inom restaurang och hotell-tjänster samt gruppen diverse varor och tjänster. Båda dessa väger dock förhållandevis lätt i totalindex. Störst inflation senaste året noterar vi däremot inom boende och transporter, som också utgör tyngre vägande delar i vår konsumtionsmix.

Gräver vi vidare inom transportområdet finner man att varugruppen drivmedel var 5,8% dyrare i maj i år än i maj i fjol. Siffran har dock fluktuerat mellan +17 och -12% under de senaste fem åren och snittet under denna period är 3,2% per år. Läsaren får välja mellan att förstå ”Bensinupproret 2.0”, eller beskylla dem för att vara lite historielösa. För drivmedel, liksom för många andra varugrupper är importberoendet stort, så valutakursen spelar en stor roll. Det är helt enkelt komplext.

Låt oss avslutningsvis ställa samman Riksbankens styrränta och inflationen de senaste 25 åren.

Som synes är korrelationen god, vilket ju inte kan glädja någon makroteoretiker. Låg ränta ska ge hög inflation och vice versa (om nu bara inte verkligheten vore så komplex). Men nu på slutet har faktiskt inflationen klättrat upp till 2%-nivån, under det att Riksbanken hållit fast vid sin minusränta. Det borde locka Riksbanken att närma sig en ”normal” räntenivå igen, kanske rentav positiv realränta – högre ränta än inflation, men jag tycker att experterna i huvudsak betvivlar att detta kommer att ske. Man är orolig för konjunkturen, växelkursen, hushållens skulder och allt möjligt annat. Själv tycker jag kanske att det är mest märkligt att Riksbanken och ”marknaden” tar varje tiondel i KPI-mätningarna på så stort allvar. Dels måste vara det mycket stora felmarginaler i mätningarna. Och dessutom måste det var hög tid att ifrågasätta gamla skolans teorier om räntans roll i ekonomin.

Ge dina synpunkter. Vad tycker du?

Lämna en kommentar.