Hyperintressant om inflation


Venezuelas flagga från Pixabay

Hyperinflation är när inflationen, dvs prisökningarna i ett land, uppgår till minst 500% per år. Orsaken är naturligtvis inte att alla varor och tjänster blir mer värdefulla utan att landets pengar förlorar i värde. Snabbt! Just nu rasar hyperinflation i Venezuela. I augusti försökte man kapa fem nollor på sin valuta. Regeringen säger att man infört en helt ny valuta, bolívar soberano (”suverän”) och att varje sådan kan erhållas mot 100000 av den gamla varianten som hette bolívar fuerte (”stark”).

Dock visade sig inte fuerten vara starkare än att inflationen enligt vissa källor uppgick till 82 700 procent i juli.  Knepet att ta bort nollor torde därför inte fungera, lika lite nu som förra gången 2016. I hopp om att stärka förtroendet för de nya pengarna har president Maduro emellertid denna gång förklarat att bolívar soberano till skillnad från tidigare varianter bara ska ha en växlingskurs, och att denna ska vara bunden till den av regimen tidigare i år lanserade kryptovalutan petro (PTR). Kryptovalutan ska ha landets oljetillgångar som underliggande säkerhet och ur lanseringsprospektet kan man läsa följande. ”Petro will be an instrument for Venezuela’s economic stability and financial independence, coupled with an ambitious and global vision for the creation of a freer, more balanced and fairer international financial system.”

Några marknadsnoteringar av petrovalutan (PTR) har ännu inte presenterats(?). Dock har President Maduro nu i september besökt Kina i sin jakt på hjälp och värdebeständig valuta. Det indikerar att inte heller soberano-valutan kommer att lyckas.

Venezuela har haft en orolig ekonomisk historia, men ändå i perioder varit förhållandevis modernt och välbeställt, inte minst tack vare stora oljefyndigheter. Nu är emellertid landets ekonomi i fritt fall pga den extrema inflationen. Journalisten Noah Smith skrev i Bloomberg View den 19 dec 2017 en intressant artikel om hyperinflation och de historiska fall som förekommit fram till och med dagens Venezuelanska tragedi.

Smith lyfter fram den amerikanske nationalekonomen Thomas J Sargent, som fick nobelpriset 2011 och som forskat en del på just hyperinflation. Sargents teori, hävdar Smith, är att hyperinflation utlöses när befolkningen inser att staten i all framtid kommer att finansiera sina budgetunderskott med nytryckta kontanter.

Men med Sverige som ett ”föregångsland” minskar kontanternas betydelse i många länder. Är det ett skydd mot hyperinflation? Kräver hyperinflation kontanter eller kan staten även med ”kontopengar” skapa förutsättningar för en havererande valutakurs? Ja, säger nog expertekonomerna. Det går även att med obligationer överflöda en valutamarknad. Dock tvistar ekonomer om detaljer i teorin. En riktning säger att faran är mindre så länge stater lånar upp sitt behov internt av sin egen befolkning, som tex sker i Japan. Om privata sektorn och näringslivet inte ställer upp och köper statens obligationer kan centralbanken göra det. Men även om experterna ännu inte enats om den exakta logiska förklaringen till hyperinflation, hävdar Smith, finns det all anledning att vara orolig för stora statsskulder.

Många pekar på att hyperinflation är en mer eller mindre naturlig konsekvens av fiatpengar, papperspengar enbart baserade på tilltron till sig själv. Med guldbaserade pengar skulle inget land kunna trycka papperspengar med löfte om utbyte mot guld utan att ha täckning för detta i sin guldreserv. I en stadigt växande världsekonomi skulle det krävas samma tillväxt i världens guldtillgångar för att skydda oss mot prisfluktuationer. Växer guldtillgångarna för långsamt skulle inflationen slå till.

Dels är guldet tungt och otympligt att frakta runt mellan världens nationer, men därtill har Mervyn King i sin bok ”The end of Alchemy” ett annat argument mot guldmyntsfot. I tider av ekonomisk oro, då alla aktörer vill byta ut sina tillgångar (aktier, ägodelar) mot likvida sådana, skulle ett guldbaserat system haverera. Pengarna skulle inte räcka till och vi skulle få deflation. Men i ett system med fiatpengar kan en riksbank/stat i ett sådant läge köpa företrädesvis statsobligationer på marknaden av någon aktör. Aktören får en ”check” (riksbankscertifikat) som betalning vilken dennes bank accepterar och löser in hos riksbanken. Banken tillförs beloppet på sitt avräkningskonto hos riksbanken och aktören har fått samma belopp sig tillfört i banken. Penningmängden har ökat i marknaden! När marknaden vill ha pengar kan riksbanken således ge den det. Men när marknaden börjar oroa sig för att penningmängden blivit för stor, dvs tillgångspriserna (aktier, ägodelar) börjar stiga, kan riksbanken sälja av sina obligationsinnehav och reducera penningmängden i marknaden.

Men som okunnig amatör undrar man då varför Riksbanken just nu ökar penningmängden. Vi har ju haft en lång period av stigande tillgångspriser. En sådan bör ju enligt King mötas med minskad penningmängd, inte obligationsköp och ökad penningmängd!?

Och en annan fråga som vi inte utrett är huruvida Venezuela verkligen har en skenande statskuld? Statistikens kvalité må vara diskutabel, men på sajten www.statista.com kan vi utläsa att statsskulden i andel av BNP varit liten i Venezuela fram tom 2017. Sverige, som ligger i världseliten, hade blygsamma 29% enligt ekonomifakta i slutet av 2017 och Venezuela hade enligt statista 35%. Men 2018 hoppar Venezuelas skuld upp till 162%. Inte primärt för att statens inlåning ökar utan för att BNP bedöms minska. Så statsskuldens utveckling kan knappast ha varit den ursprungliga orsaken till hyperinflationen i Venezuelas fall.

Vi får återkomma med fler inflationstankar. Och önska det Venezuelanska folket lycka till. Att leva i en ekonomi med hyperinflation är naturligtvis fruktansvärt. Att denna ekonomi dessutom är helt beroende av oljefyndigheter som tyärr inte kan utnyttjas så länge till är naturligtvis etter värre. Men det är ett annat ämne.

Ge dina synpunkter. Vad tycker du?

Lämna en kommentar.