Hur förändras vår konsumtion?


Bild: Pixabay

I en artikel härförleden (2018-02-16) presenterade vi prisutvecklingen under de senaste årtiondena, nedbrutet på de tolv varu-/tjänstegrupper som används i statistiken. Det är samma grupper som följs upp vad gäller konsumtionens fördelning och utveckling. Därför kan vi presentera nedanstående tabell över de svenska hushållens konsumtionsmix, idag och för 36 år sedan.

Enligt totalerna i tabellen ovan har konsumtionen i fasta priser vuxit med 89% på dessa 36 år. Befolkningen har under samma tid ”bara” vuxit med 21%, så det är en härlig ekonomisk tillväxt vi har varit med om.

Då vi också enligt tidigare nämnd artikel känner till prisutvecklingen per varu-/tjänsteområde under samma tid kan vi räkna bort ”priseffekten” och renodla förändringen i konsumtionsvolym. Se grafen nedan.

Bilden är kanske lite svårtolkad. Den största blå stapeln uppåt ska tolkas som att svenska hushållen konsumerade 13% mer rekreation och kultur (”nöjen”) 2017 än vi gjorde 1981. Dock sjönk relativpriserna på dessa varor och tjänster, så vi behövde bara anslå 5% mer av vår totala konsumtionspott i pengar för att uppnå detta, vilket framgår av den röda stapeln bredvid. Även post- och telekommunikationer har vi ökat konsumtionsvolymen av, men fått ”rabatt” tack vare lägre prisökningstakt än på andra områden. Vi talar väl här om internet och man undrar onekligen hur(uvida) man överhuvudtaget kan jämföra våra teletjänster på 80-talets början med idag!? På något sätt görs det likväl, men det belyser onekligen problemen med jämförelser av konsumtionsmönster och priser över längre tider.

Den allra största förskjutningen är enligt grafen ovan att vi minskat vår konsumtion av boende med nästan 15%, men pga att boendet blivit relativt sett dyrare än andra varu-/tjänstegrupper minskade våra bostadskostnader bara med 9%-enheter av vår totala konsumtionsbudget, från 35% 1981 till 26% 2017.

Sammanfattningsvis ser det ut som om basbehoven minskar i betydelse, medan de mer avancerade konsumtionsområdena ökar. Vi klättrar uppåt på Maslows behovstrappa. Förvisso fortsätter vi att öka vår konsumtionsvolym av kläder och skor, men prisutvecklingen innebär att vi inte behöver anslå mer pengar. Fast gissningsvis handlar det inte längre inom kläder och sko-området primärt om att vi ska skyla och värma våra kroppar, utan snarare om att ge uttryck för de vi är – att förverkliga oss själva. Maslow igen!

Ge dina synpunkter. Vad tycker du?

Lämna en kommentar.