Finanssektorns finanser


Bild: pixabay

Det råder en förhållandevis stark samsyn kring riskerna i våra moderna ekonomier. De stora riskerna har att göra med de snabbt ökande belåningsgraderna för allmänhet och näringsliv. Dessa fordringar sitter finanssektorn på. Är dessa fordringar friska – kommer de skuldsatta att kunna betala?

Vi har tidigare visat att finanssektorns omslutning i de av SCB framtagna finansräkenskaperna varit stadd i så snabb tillväxt under lång tid. Låt oss gräva lite i detta fenomen, kanske främst för att visa vilken statistisk guldgruva SCB tillhandahåller. Nedan återfinns de aktörer som tillsammans bildar statistikens finanssektor. Grafen visar de samlade finansiella tillgångarna.

Tillväxttakten för finanssektorns balansomslutning har i perioden 1996-2016 varit lite drygt 8% per år. Låt vara i löpande priser, men ändå dubbelt så snabbt som BNP vuxit. Bankerna utgör den största gruppen, men deras andel är förhållandevis stabil. Se årsmedelvärden nedan.

Notera att finanssektorns samlade tillgångs- och skuldmassa under 2016 i snitt uppgick till 25 miljoner miljoner. Alltså 2,5 miljoner per svensk. Bankernas andel peakade i samband med finanskraschen 2008, då man föreföll avlasta delar av andra aktörers balansräkningar. Se den översta grafen.

Försäkringsbolag och Pensionsinstitut är sammanslagna för att en omklassning av många gamla försäkringsbolag till pensionsinstitut gjordes 2009. I dag är pensionsinstituten 3 ggr större än försäkringsbolagen. Före omklassificeringen gällde det omvända.

Ser man till de ingående komponenterna finns i stort sett en symmetri mellan tillgångsslag och skuldslag. På tillgångssidan handlar det om innehav, på skuldsidan om utfärdanden.

Finansmarknaden saknar som sig bör tillgångsslaget pensionsrätter. Det tillkommer oss i hushållssektorn. Likvida medel däremot, ligger som tillgångar i bankvalv och på bankkonton. Skuldsidan rymmer riksbankens utfärdade sedlar och mynt, samt de ”pengar” som skapats i banksystemet genom dess utlåning.

Men hur förhåller det sig med risknivån? Tyvärr är jag inte mannen att bedöma den utifrån den här informationen. Den största nettoposten i tabellen ovan är lånen. Finanssektorn har fordringarna (banker och bostadsinstitut) medan skulderna sitter hos hushåll och övriga näringslivet. Skulle dessa fordringar bli dåliga, och i behov av nedskrivning, kanske för att de skuldsatta inte klarar av en framtida mer ”normal” räntenivå, så kan naturligtvis banker eller andra aktörer i finanssektorn snabbt komma på obestånd. Våra fyra storbanker hade ett sammanlagt eget kapital 2015 på 685 mdr (se vår artikel från 2016-03-22). Dessvärre är det svårt att exakt relatera dessa data från finansräkenskaperna till bankernas årsredovisningar. Förhoppningsvis går det så småningom, men tyvärr är vi inte ännu där. Likväl kanske det är just här i finanssektorns lånefordringar på 7 432 miljarder som risken mot stabiliteten i vår ekonomi sitter.

Men, å andra sidan, minns – och se i diagrammen ovan – hur smidigt vi gled över finanskraschen 2008!

Ge dina synpunkter. Vad tycker du?

Lämna en kommentar.