Ett år med Covid


Illustration: QiFO

BNP-siffrorna för Q1 2021 har publicerats och presenterades närmare här i tidigare artikel. Det innebär att vi nu också kan uppdatera vår kvartalsvisa kalkyl över Sveriges pandemikostnad. Vi avser då inte effekterna i statens budget (statens kostnad = annans sektors intäkt) eller i penningmängdens urholkande tillväxt (utökad kredit är inte heller kostnad) utan beaktar bara två andra faktorer; BNP-utvecklingen och kostnaden i förlorade levnadsår bland befolkningen.

BNP visar alla samhällssektorers samlade produktionsvärde i form av varor och tjänster och uttagna i form av löner och vinster. Det uteblivna produktionsvärdet betraktar vi som en uppoffring – en kostnad – för landet i vår Covid-kalkyl. Naturligtvis är det omöjligt att säga exakt hur stor BNP skulle ha varit om vi inte drabbats av Corona-pandemin, men grafen nedan visar ändå att utvecklingen historiskt har varit förhållandevis stabil, varför vi ändå anser oss kunna göra ett kvalificerat estimat. Den gigantiska finanskraschen 2008-2010 kan faktiskt ses som ett mindre gupp, vars storlek mycket väl går att uppskatta. Nu har vi att försöka mäta ytan under den prickade linjen längst till höger.

Vår metod framgår av tabellen nedan. Vi räknar ut vilken tillväxt, kvartal över fjolårskvartal, som vi hade sista året före pandemin och antar, av försiktighetsskäl, att vi åtminstone skulle haft halva denna tillväxt om vi sluppit pandemin. Detta ”halverande” antagande gör att vi möjligen underskattar kostnaden.

Vi borde på detta sätt ha nått ett års-BNP för de senaste fyra kvartalen på 5170 mdr, men har bara nått 4998 mdr. 172 mdr har ”förlorats”, vilket motsvarar ca 16,6 tkr per svensk. Bördan har dock inte fördelats särskilt jämnt bland oss.

Den andra kostnaden är den för förlorade levnadsår (QALY – quality adjusted life years). Även här väljer vi en kanske alltför förenklad metod, då vi utifrån de avlidnas ålder räknar ut antalet förväntade levnadsår som förlorats och värderar alla dessa till 600 tkr styck. (Priset är härlett ur ett konsultuppdrag för undertecknad rörande tumörbehandling för ca 20 år sedan.)  Sannolikt överskattar vi härmed kostnaden då de avlidna sannolikt inte var hälsomsässigt representativa för sin åldersgrupp.

Nåväl, nedan har vi utvecklingen av avlidna till följd av Covid. Notera att vi ännu inte fått en tredje ”dödsvåg” på samma sätt som vi fick en tredje belastningsvåg inom vården. Men se också att dödstalen inte ligger ”på noll” som de gjorde en längre tid mellan första och andra vågen.

Medelåldern för avlidna har legat stabilt runt 83 år, men har sjunkit något på sistone då de äldsta åldersgrupperna vaccinerats och minskat i storlek. Omräknat i QALY-kostnad landar värdet på 68 mdr tom Q1 2021. Rent matematiskt motsvarar detta 6,5 tkr per svensk men denna kostnad har fått bäras helt av de 13451 avlidna och deras anhöriga.

Av det senaste kvartalets BNP-siffra att döma är det kanske inte lämpligt att fortsätta tala om ”förlorad BNP” till följd av Covid så länge till. Och även om dödstalen för Covid aldrig mer kommer ner till noll, så är överdödligheten bland landets äldre (+65 år) sedan början av februari noll eller negativ varje vecka. Även här kanske vi därför kan säga att vi nått kalkylperiodens naturliga slut och att slutnotan för Covid i Sverige preliminärt kan dateras per sista mars 2021 och att den landade på 240 mdr, 172 mdr i förlorad BNP och 68 mdr i kostnad för förkortade liv. Detta motsvarar 23,1 tkr per invånare.

Fast pandemier är tydligen närmast oförutsägbara, så vi får väl se om vi behöver återkomma i ämnet.

Ge dina synpunkter. Vad tycker du?

Lämna en kommentar.