Det arbetande folket


Bild: Pixabay

Vi arbetar som aldrig förr. Nja, i alla fall mer än på länge. Vi kan konstatera nu när vi har tillgång till utfallet för första kvartalet 2018 att vi får i alla fall gå tillbaka nästan 10 år i tiden för att hitta ett Sverige med lägre arbetslöshet. Då slog finanskrisen till, och då inte bara med effekter på balansräkningar och förmögenhetsomfördelningar, utan även på realekonomin, då arbetslösheten som synes nedan steg med över 2 %-enheter.  Så här har vår arbetslöshet utvecklats enligt de kvartalsvisa ArbetsKraftsUndersökningarna alltsedan 1976.

Förhoppningsvis kan vi snart krypa under lägstanivån före finanskrisen. Senaste kvartalsvärdet K1 2018 uppgick till 6,60% och aktuell helårsnivå är därmed 6,53%. 2007-2008 bottnade vi på 6,01% som bäst. Rekordnoteringen från 1990 lämnar vi därhän, den känns rätt avlägsen.

Att en låg arbetslöshet gynnar välståndet i landet och därför syns i BNP-siffrorna är tämligen naturligt. Självklart åstadkoms en större produktion av varor och tjänster ju fler som deltar i arbetet. Visst är det så. Men det kan gå att öka produktionen utan att öka antalet som arbetar. I grafen nedan går att utläsa att mer än en tredjedel av BNP-tillväxten vi upplevt de senaste åren inte beror på ökad mängd arbete, utan på ökad effektivitet/värdeskapande i arbetet.

Men fortfarande misslyckas alltså 6,6% av alla som söker att finna arbete. Vad vet vi om dessa? Jo de återfinns i nedanstående tabell. Överst i tusental och därunder i procent. Läget för ett år sedan finns med för jämförelsens skull.

Siffrorna för gruppen 65-74 har korrigerats något för att få tabellens delar att stämma med de totaler som SCB har i sin undersökning. Arbetslösheten i gruppen 65-75 skickar emellertid inte den allvarligaste signalen i materialet, de bör ha sin försörjning tryggad utan eget arbete. Likaså kanske all uppståndelse kring den höga ungdomsarbetslösheten kunde tonas ner något. Ungdomar i åldersgruppen 15-19 borde ju vara under utbildning och inte söka jobb. Men dessa 50,6 tusen ungdomar utgör 14,3% av alla arbetslösa i landet! Likaså kan man önska att ett effektivare utbildningsväsende kunde ta hand om viss del av de 55,2 tusen arbetslösa i åldersgruppen 20-24 år också. Nej, allvarligast är nog att vi har 87,6 tusen arbetslösa i åldersgruppen 25-34 år (=7,16%). Dessa unga, friska och ambitiösa borde vara allra mest attraktiva på arbetsmarknaden. Men kanske döljer sig här många lågutbildade med bristande kunskaper i svenska. Eller…? Går vi tillbaka tio år och ser till första kvartalet 2008, ser vi att antalet arbetslösa i åldern 25-34 år då uppgick till 59,3 tusen, vilket motsvarade 5,87% av arbetsvilliga i åldersgruppen. Försämringen i gruppen kan kanske vare ett estimat av storleken på den ännu olösta delen av problemet med lågutbildade nyanlända som inte får jobb.

Notera för övrigt att arbetslösheten är högre för kvinnor än för män mellan 25 och 45, medan det är tvärtom mellan 45 och 65 års ålder.

Hoppsan. Detta var min tvåhundrafemtionde artikel här på QiFO!

Ge dina synpunkter. Vad tycker du?

Lämna en kommentar.