Den amerikanska drömmen


Bild: pixabay

Svensken, ekonomen och Donald Trumps rådgivare Tomas Philipsson från Uppsala försvarar presidentens kritiserade finanspolitik, skrev nyligen Svd Näringsliv. ”Det är märkligt att man kan hävda att ökade bidrag resulterar i tillväxt men att skattesänkningar inte skulle ha motsvarande effekt, säger han till tidningen.” Personligen tycker jag att det är märkligt att någon kan tycka att detta är märkligt!

Det är bara några veckor sedan (9 oktober) jag skrev i snarlika frågor, men det förtjänar tydligen att upprepas eftersom budskapet uppenbarligen är svårt att ta in. Det finns inga absoluta sanningar inom ekonomin! Endast definitionsmässiga samband gäller alltid och överallt. I övrigt handlar det om naturens lagbundna men understundom slumpartade utfall och därtill människornas beteende. Människors beteende är icke-rationellt och styrs av våra preferenser som växlar över tid.

Att sänkta skatter för just mig innebär ekonomisk tillväxt (högre köpkraft) för just mig är så klart sant. Därav följer dock inte att sänkta skatter för alla innebär ekonomisk tillväxt (högre köpkraft) för alla. Då krävs att skattefinansierad verksamhet läggs ned, vilket sänker berördas köpkraft, eller att det som tidigare finansierades med skatter i stället finansieras med lån, vilket i sin tur innebär att köpkraften kommer att sjunka för någon/alla när lånen ska betalas tillbaka.

I stället för köpkraft brukar man tala om BNP och fråga sig vilket skattetryck som är bäst för tillväxten i BNP. Förvånansvärt sällan kan man läsa om ekonomiska forskningsrapporter med intressanta samband mellan dessa storheter, vilket sannolikt ska tolkas som att komplexiteten är så stor att några säkra samband inte kan fastställas. Dock har jag tolkat debatten som att flertalet insatta tror att tillväxttakten stimuleras bättre i mer jämlika samhällen. Och jämlika samhällen torde oftast ha högre skattetryck än mer ojämlika samhällen. Den basala teori som detta resonemang bygger på är att den som är fattigare på marginalen använder sin inkomst mer till konsumtion och/eller annat som driver BNP, medan den som är rikare på marginalen använder sin inkomst till kapitalplaceringar, utrikesresor och/eller annat som inte gynnar landets BNP. Att överföra inkomst till de fattigare skulle därför gynna tillväxten i landet. Låt mig dock upprepa att detta inte är något statistiskt fastställt samband. I brist på att motsatsen får det ändå vara den teori som jag framhåller som mest sannolik för västerlandet på 2010-talet. President Trumps rådgivare får naturligtvis ansluta sig till andra teorier som man för sin del finner mer trovärdiga.

I sammanhanget vill jag passa på att redovisa en studie i en näraliggande fråga. Nedanstående bild är hämtad från en artikel i den brittiska webbtidningen www.theconversation.com härom månaden, skriven av professorerna i epidemiologi respektive social epidemiologi, Kate Picket och Richard Wilkinson, och tidigare redovisad i deras bok The Spirit Level.

Författarna finner alltså att det finns ett fastställt statistiskt samband (här och nu, alltså för västerlandet på 2010-talet) mellan inkomstfördelning och social rörlighet. Det förefaller alltså som att ”den amerikanska drömmen” kanske nu för tiden är allra mest svår att uppnå just i USA? Måhända är även det något för president Trump och hans rådgivare att beakta innan man går vidare med sina skattesänkningsplaner?

Ge dina synpunkter. Vad tycker du?

Lämna en kommentar.