De bortglömda tradingkungarna

Foto: QiFO

Jag har sent om sider läst boken ”Tradingkungarna – svenskarna som erövrade Wall Street”. Boken hette ”Risk” på det förlag där den först kom ut. Den är skriven av journalisten Jacob Bursell och handlar om det banbrytande, men av gemene man rätt okända företaget Pan Capitals tidiga historia. Boken har förvisso några år på nacken och slutar i efterdyningarna till finanskraschens värsta år 2008. Men för oss ekonominördar är det alltjämt en fascinerande historia.

Söker man idag på Pan Capitals organisationsnumer på allabolag.se får man reda på att bolagets namn är Starrfinn AB och på egen begäran begärts i likvidation i april 2020. Sagan om Pan Capital verkar vara slut och perioden som omfattas av Bursells bok, fram till finanskraschen, var nog den mest minnesvärda delen.

I efterhand förefaller det närmast märkligt att finansvärlden var så outvecklad så länge, att den lämnade blottor som ett gäng ”glada amatörer” från Sverige kunde utnyttja. Pan Capital bidrog säkert till framväxten av dagens gigantiska robothandel på värdepappersmarknaderna. Men de började med – och hade länge (hela tiden?) – enkla VisiCalc-modeller som motorer i sina affärer. Enkelhet, kostnadsaversion, diskretion präglade i övrigt företaget och dess verksamhet.

Möjligen ger boken inte en fullvärdig beskrivning av deras analyser av olika företag, branscher och marknader.  I stället framställs deras idé som en ständig och mekanisk jakt på och utnyttjande av ”felaktiga” priser på olika värdepapper.  T ex skillnaden i pris på en och samma aktie som noterades på två olika börser, kanske i två olika tidszoner. Eller skillnaden mellan en fonds värde och det korrekt sammanvägda värdet på fondens olika innehav.  Man studerade prisutvecklingen på olika värdepapper i detalj och fann ofta mönster som gick att utnyttja, inte alltid med framgång – men med fler rätt än fel. Det viktiga var att nettot över tid blev positivt. Blev det inte det fimpades just den affärstekniken. Trial and error. Man jobbade ständigt för att komma runt mellanhänder och minimera transaktionskostnaderna och lockades till varje ny marknad som genom åren växte fram. Tekniken gick ut på att göra massor av affärer där marginalen bedömdes vara positiv om än liten.  Man lyckades efterhand utifrån sina enkla optimeringsmodeller bygga allt mer avancerade algoritmer och allt mer ”mekanisera” sin handel så att man med allt färre knapptryckningar kunde spruta ur sig massor av köp- och säljorder. Ofta med termins- och optionsaffärer involverat för att minimera riskerna.

Det är spännande läsning. Enligt boken lyckades Pan Capital under de elva åren 1998-2008 åstadkomma ett sammanlagt tradingnetto på närmare 3,5 mdr kronor, varav över 1,3 mdr enbart sista året – kraschåret 2008. Inte dåligt för ett företag som aldrig hade mer än runt 30 anställda.

Stockholmsbörsen omsatte för några månader sedan 5 400 mdr (årstakt) och hade ett marknadsvärde på något över 8 200 mdr kr. Siffrorna för de globala värdepappersmarknaderna där Pan Capital agerade är sammanlagt enormt mycket större. Då är plötsligt 3,5 mdr i vinst på elva år mer mänskligt även om per anställd-siffrorna alltjämt imponerar. I synnerhet imponerar det på en som själv löneslavade med VisiCalc, Lotus 1-2-3 och sedermera Excel som arbetsverktyg under den aktuella perioden. Och under toppåret svarade lilla Pan Capital från Sverige dessutom för över 1% av handelsvolymen på New York-börsen.

Stora industri- och finansaktörer kan sannolikt tjäna 3,5 mdr på en enda affär, då med en strukturell plan i botten. Pan Capital tjänade sina pengar på ett gnetande, på mängder av småaffärer som städade bort kanske mikroskopiska brister i börsernas prissättningsfunktion. De var en del av finansmarknadens renhållningspatrull helt enkelt.

Vad hade hänt om de inte funnits? De bidrog säkert starkt till att effektivisera/digitalisera finansbranschen, vilket kanske utan dem hade tagit längre tid. Men de hade aldrig någon industriell eller filantropisk ambition. Inte heller några uttalade etiska begränsningar. De spelade ett spel och gjorde det så skickligt att de vann.  Om Pan Capital aldrig funnits hade därför deras vinster fördelats på övriga marknadsaktörer. De hade knappast saknats. Så gjorde de någon samhällsnytta?

I boken antyds att de verktyg och smarta lösningar som Pan Capital utvecklade för eget bruk idag tillhandahålls av finansbranschens programvaruleverantörer till varje villigt betalande kund. Och nu är Pan Capital borta. De flesta kan nog inte namnet på en enda av dessa banbrytande svenska finansmän. Eller ringer namnen Pär Sandå,  Henrik Hedman eller Claes-Henrik Julander någon klocka?

Sannolikt brydde de sig i sin egensinnighet inte ett dugg om nedanstående avslutande fem goda råd, givna av andra finansmän och uppsamlade av Magnus Angenfelt i sin bok Världens 99 bästa investerare. Eller möjligen den sista?

  • Den största skillnaden mellan misslyckade och framgångsrika människor är att misslyckade människor inte identifierar sina svagheter och tar itu med dem. (Ray Dalio)
  • Ha en övertygelse och tålamod; ditt tålamod kommer att prövas och din övertygelse kommer att belönas. (Rakesh Jhunjuhn-Wala)
  • Ta motvallsinvesteringar som innebär avsteg från flockens beteende och se dum ut under de oundvikliga perioder som inträffar innan din udda strategi bär frukt. (Howard Marks)
  • När du tror att du är större och smartare än marknaden har den för vana att smyga sig på dig bakifrån och sparka dig i baken. (Anton Tagliaferro)
  • Volatiliteten är vän till värdeinvesteraren och skapar möjligheter. (Donald Yacktman)
Ge dina synpunkter. Vad tycker du?

Lämna en kommentar.