CAPM och beta


Bild: pixabay

Låt mig referera till vad krönikören Mats Larsson nyligen skrev i nättidningen VA Finans. Larsson skriver att ”den som följer teorin om aktiers avkastning riskerar att hamna helt snett”. Moderna studier har visat att aktier med högre risk inte ger en högre avkastning såsom teorin föresäger. Det här med finansiell risk är onekligen spännande, men samtidigt ogripbart på något sätt.

Larssons krönika handlar om den närmast akademiska värderingsmodellen CAPM (Capital Asset Pricing Model) som i förenklade termer säger följande: Avkastningen på innehavet av en aktie ska motsvara avkastningen på en riskfri placering + betavärdet ggr skillnaden i avkastning mellan avkastningen på marknaden och avkastningen på den riskfria placeringen. Enkelt, eller hur?

Alltså: Om marknaden i form av en indexfond eller portfölj ger 4% och en riskfri placering ger 1% och en enskild aktie i fonden/portföljen har ett betavärde gentemot fonden/portföljen på 1,5 kan aktien förväntas avkasta 1%+(1,5*(4%-1%)) dvs 5,5%. Utifrån detta avkastningsvärde kan det ”rätta” priset beräknas. Är marknadspriset lägre: köp! Skulle betavärdet vara 0,2 blir den förväntade avkastningen 1%+(0,2*(4%-1%)) dvs 1,6%, varur det ”rätta” priset kan härledas.

Betavärdet är alltså centralt. Betavärdet är ett mått på samvariationen mellan den aktuella aktiens prisutveckling och marknadens prisutveckling. På www.företagsvardering.org hittar jag följande förklaring. ”Ett β-värde högre än ett påvisar att aktien reagerar häftigare på förändringar i marknadsportföljen än genomsnittet. Ett β-värde lägre än ett antyder att aktien reagerar mindre på variationer i marknadsindex än genomsnittet. Aktier med lägre β-värde är således teoretiskt sett en säkrare investering men genererar dock lägre avkastning.”

Studier visar nu emellertid att detta inte stämmer i praktiken. Betavärdet är ingen trovärdig signal om förväntad avkastning. Mats Larsson beskriver det med denna färgstarka metafor. ”Beta har jämförts med den döda papegojan i sketchen av Monty Python. Den är stendöd men handlaren vägrar acceptera faktum. Om beta inte fungerar blir vidare CAPM, det dominerande måttet för att beräkna avkastningskravet på aktiemarknaden, ett skadskjutet koncept.”

Gissningsvis är det många som likt undertecknad rycker på axlarna åt så avancerade men samtidigt abstrakta värderingsmodeller. Utöver de oerhört djärva antagandena att alla aktörer är rationella och att historien fungerar för att förutspå framtiden, så känns det på något sätt som om modellbyggarna vänt på de kausala sambanden. Betavärdet är en konsekvens av marknadens prissättning av alla aktier över tid, inte en förutsägelse om rätt pris för någon enskild aktie. Att enskilda aktiers utveckling i förhållande till marknaden ska förbli oförändrad i framtiden har jag svårt att se förnuftet i. Lätt är det dock att inse lockelsen i att försöka finna den magiska formel som gör att man bara behöver peta in några siffror i en matematisk modell och få ut anvisningarna som leder till garanterad och oändlig finansiell rikedom. Det känns som ett ekonomins tangerande vid naturvetenskapernas gamla alkemi – jakten på livselixir och guld.

Ändå har åtminstone två nobelpris i ekonomi delats ut till tänkare bakom ovanstående typer av modeller, t.ex William Sharpe 1990 och därtill Eugene Fama 2013. För egen del känns dock grundtanken att mäta finansiell risk som amplituden i svängningarna runt ett medelvärde, vilket betavärdet innebär, som vilseledande. I så fall är risk och möjlighet alltid samma sak, bara med omvänt tecken, vilket rimmar illa med gängse språkbruk. Jag vet att ESMA (European Securities and markets Authority) bland allt annat arbetar med riskfrågan och att det finns sjugradiga riskskalor, men jag saknar än så länge begriplig information i ämnet. Alla tips mottages tacksamt, så att jag kan förkovra mig och efterhand redovisa mina inhämtade kunskaper.

Förhoppningsvis ska det inte behöva ske i anslutning till något ytterligare nobelpris i ekonomi om aktievärdering.

– – –

Låt mig emellertid avsluta med några visdomsord av framgångsrika investerare, plockade ur boken Världens 99 bästa investerare av Magnus Angenfelt.

När marknaden blir irrationell ska du passa på att sälja din investering och invänta en ny möjlighet. (Hüsnü Özyegin)

Förmågan att genomlida smärta är den viktigaste egenskapen hos en stjärna, eftersom man kommer att ha fel så stor del av tiden. (Robert W Wilson)

”Den här gången är det annorlunda” är de mest kostsamma orden i investeringshistorien. (Sir John M Templeton)

I ett enformigt beteende sker ett lärande som man inte medvetet förstår men som utvecklar bra instinkter. (Michael Steinhardt)

Marknaderna är desamma nu som för tio år sedan eftersom de fortsätter att förändras – precis som de gjorde då. (Ed Seykota)

Ge dina synpunkter. Vad tycker du?

Lämna en kommentar.