Bra för ekonomin


Bild: Pixabay

Det finns få uttryck som stör mig mer än att någonting är ”bra för ekonomin”. Om någon uttalar sig för sin egen eller sin familjs del, så kanske jag kan förstå hur hen tänker, men när man menar att någonting är bra för Sveriges ekonomi, då kryper det i mig. Tillåt mig därför diskutera lite fritt i denna fråga.

Till att börja med består Sverige i den nationalekonomiska redovisningen av fyra sektorer, näringsliv, finanssektor, offentlig sektor och hushållen. Alla dessa är i sin tur nedbrytbara på olika sätt och de allra flesta händelser/transaktioner som sker innebär en uppgörelse mellan två sådana parter, oftast ett nollsummespel. Ökad eller sänkt skatt innebär alltså en förflyttning av resurser mellan offentlig sektor och hushåll. Är det bra för ekonomin?

Ekonomi betyder ju som bekant hushållning och bättre hushållning med våra resurser, typ mindre svinn är väl ändå bra? Jag är benägen att hålla med, här ligger nog den egentliga sanningen med begreppet ”bra för ekonomin”. Men vi måste samtidigt inse att mindre svinn sannolikt innebär lägre efterfrågan, och därför kanske mindre produktion och dessutom mindre avfallshantering och därför lägre sysselsättning och sänkt BNP? Det är nog knappast vad folk menar med att något är bra för ekonomin?

Är det kanske detta med BNP som är avgörande. Många tänker säkert så. Ökad BNP är bra för ekonomin. Men kritiken mot BNP som mått på välstånd är ju omfattande och presenterad även här (2016-08-15). Tänk så bra det blir för ekonomin när klimatkatastroferna förstör alltmer av vår natur och våra egendomar. Herregud så mycket vi måste jobba för att återställa allting! Vilka BNP-tal vi kommer att få se! Men är det bra för ekonomin? Nej visst nä, det finns ju både en resultaträkning och en balansräkning i ekonomin. Att man tjänar massa med nya pengar gör ju inte den rikare som samtidigt förlorar allt han tjänat tidigare.

Det finns många som använder ”börsen” som ett synonymt begrepp för ”ekonomin”. Så länge börskurserna stiger är det ett hälsotecken för ekonomin. Men i normala fall kallar vi prisuppgångar för inflation som i övermått anses vara långt ifrån önskvärt, så att ett kedjebrevsbeteende där aktier köps och säljs i en ständigt stigande spiral skulle vara bra för ekonomin måste man nog vara amerikansk president för att tro på.

Men om vi ser till samhällets totala balansräkning, då handlar det om att bygga upp det egna kapitalet, maximera skillnaden mellan samhällets tillgångar och skulder. Samhällets ackumulerade vinst. Det som ökar det egna kapitalet är bra för ekonomin! Det låter kanske bestickande, men då säger man dels att resultaträkningen, allt vad vi tjänar och vad vi konsumerar, inte spelar någon roll samt att det är bra ekonomi att aldrig använda de resurser man skaffat sig. Knappast vad vi i dagligt tal menar med ”bra för ekonomin”.

Kan det ha med utrikeshandeln att göra. Om vi gör bra affärer på andra länders bekostnad är det väl bra för Sveriges ekonomi? Så kan man kanske säga, men affärer ska ju inte ske på någons bekostnad, de ska ju vara win-win. Däremot har vi i Sverige sedan länge ett stabilt överskott i vår utrikeshandel, vi exporterar mer än vi importerar, precis som tex Kina och Tyskland. Det betyder samtidigt att andra länder, som tex Grekland och USA har närmast konstanta underskott. Om vi inte är beredd att jobba för att dessa obalanser försvinner så måste vi räkna med att till slut efterskänka våra fordringar på tex Grekland. De enskilda exportföretagen har säkert fått betalt, liksom bankerna, så det är i slutändan staten som får ta smällen när Greklands skulder ska skrivas bort. Och hur bra var våra exportöverskott då? Slutsatsen är att överskott i utrikeshandeln kan vara bra för stunden, men inte för evigt.

Därmed har vi kommit in på tidsdimensionen. Någonting kan uppenbarligen vara bra på kort sikt, men sämre på lång sikt. Eller tvärt om. Absolut. Men om vi håller oss till vanliga människors tidsuppfattningar och inte nationalekonomernas (de definierar ju tidsperiodernas längd utifrån tidsutdräkten för olika grader av prisanpassning i marknaderna) så gäller att lång sikt per definition är summan av ett antal korta sikter. Om någonting därför är bra på kort sikt, men dåligt på lång sikt, så måste det efter ett antal bra korta sikter till slut komma några riktigt usla korta sikter, för annars hade det inte stämt att det ursprungligen var bra på kort sikt men dålig på lång. Med detta sagt så bör man alltså om man uttalar sig om att någonting är bra för ekonomin kanske i vissa fall förtydliga sig med avseende på tidsperspektivet.

Men ökad sysselsättning är väl ändå bra för ekonomin? Och minskad sjukfrånvaro är väl också bra för ekonomin? Och bättre ordning i skolan är väl bra för ekonomin? Ja, i grunden är det väl det. Kanske?

Egentligen bottnar min kritik mot flummiga påståenden om vad som är ”bra för ekonomin” primärt i att påståendet uttrycker en tro på att ekonomin är ett väsen, en egen organism som kan må bra eller dåligt. Det är det inte. Alla varor och tjänster vi producerar, lagrar och förbrukar mäts inom ekonomin med avseende på dess kommersiella värde, uttryckt i någon valuta. Denna värderedovisning sker genom gruppering av alla händelser i intäkter, kostnader, tillgångar och skulder och det görs för våra familjer, företag, organisationer och myndigheter. När allt detta summeras för alla i landet så har vi en bild av Sveriges ekonomi. Och det är komplext. Och själva redovisningen har säkert alltjämt rätt stora brister och stor felmarginal, men att den efterhand minskar är knappast heller vad vi menar när vi säger att ”det är bra för ekonomin”?

Så fundera över hur lägre arbetslöshet, minskad sjukfrånvaro och bättre ordning i skolan slår igenom i de olika sektorernas resultat- och balansräkningar. Kanske innebär lägre arbetslöshet ökad produktion av skadliga produkter eller utarmning av jorden eller ökade välståndssjukdomar. Kanske visar det sig att minskad sjukfrånvaro i näringslivet leder till mindre behov av anställda dvs ökad arbetslöshet? Bättre ordning i skolan leder förhoppningsvis till bättre skolresultat, duktigare ungdomar som blir skickligare förvärvsarbetande som gör att Sveriges ställning på världsmarknaderna stärks. Men tänk om det också först leder till minskat lärarbehov och även där ökad arbetslöshet?

Det är alltså inte ekonomin det ska gå bra för. Det är oss, vi människor, och naturen runt omkring oss. Vad som är bra för oss människor har naturligtvis till viss del med vårt ekonomiska välstånd, vår konsumtionskraft, att göra. Men därtill måste vi beakta hur den långsiktiga ekonomin (levnadsbetingelserna på jorden) utvecklas till följd av våra försök att göra det som är bra för vår köpkraft och vår finansiella valfrihet i dag. Och kortsiktigt torde fritid vara väl så viktig som intjänad köpkraft. Och mycket av det som är viktigt för oss människor, hamnar över huvud taget aldrig i resultat- och balansräkningar – redovisas aldrig i ekonomin.

Så sluta säga att någonting är bra eller dåligt för ekonomin! Själva pratet om vad som är bra eller dåligt för ekonomin skapar nog mer missförstånd än klarhet, vilket knappast kan vara bra för ekonomin, men framför allt är det dåligt för min sinnesfrid!

Ge dina synpunkter. Vad tycker du?

Lämna en kommentar.