Bostongurkorna


Bild: Från filmad föreläsning på Uppsala Senioruniversitet

”Granskningen av Karolinska” heter ett föredrag som DN´s reporter Lisa Röstlund nyligen gav för oss lyckliga medlemmar i Uppsala Senioruniversitet. Föredraget bygger naturligtvis på just den grävande journalistik hon och kollegan Anna Gustafsson gjort de senaste åren och som även resulterat i boken Konsulterna.

I fokus står konsultföretaget Boston Consulting Group (BCG) och den stora stjärnan inom dagens organisationskonsulteri: Michael Porter, född 1947 och professor vid Harvard. Porters bok Redefining Health Care har utgjort grund för hela den nya teorin om värdebaserad vård och det kan nämnas att Porter redan 1989 blev hedersdoktor vid Handelshögskolan i Stockholm. På wikipedia står att han utöver värdebaserad vård även skapat bland annat; Porters fem krafter, Porter-diamanten, Porters tre generiska affärsstrategier samt Värdekedjan, alla säkert ovärderliga verktyg för moderna professionella företagsledningar 😊.

Föredraget är en skarpt kritiskt inlägg mot den radikala omstöpningen av verksamheten vid Karolinska Universitetssjukhuset i Solna. Lisa lyfter bland annat fram:
– De enorma och ospecificerade konsultfakturorna
– Den märkliga visionen: ”värdebaserad vård”
– Den kuppartade processen som rundade befintlig medicinsk personal

Konsultfakturorna
Man kan naturligtvis hävda att BCG investerat enorma summor i sin produkt ”värdebaserad vård” och att man därför har rätt att debitera mer än vanlig konsulttaxa för de timmar som deras anställda lägger ner på införandet av modellen. Men det ska naturligtvis framgå av det avtal som reglerar villkoren för deras insatser vid Karolinska. Om Gustafsson/Röstlunds beskrivning är korrekt, så är det tjänstefel – om inte brottligt – att attestera BCG´s fakturor på det sätt som gjordes på Karolinska. Det blir ju inte heller aptitligare av att Karolinska rekryterade nyckelmedarbetare från BCG som fick i uppdrag att delta i projektledningen från Karolinskas sida och bland annat attestera BCG´s fakturor. Med det förakt för gängse internkontroll och kostnadsuppföljning som BCG´s beteende avslöjar framstår man långt ifrån som en seriös och professionell organisationskonsult. Möjligen ansåg man sig vara för betydelsefull för att behöva respektera vanliga kamerala regler.

Värdebaserad vård
Vad värdebaserad vård egentligen är går inte att enkelt förklara. Inga snabba svar ges på nätet. Lisa visar under sitt föredrag den kanske mest komprimerade beskrivningen. Modellen ser då ut så här:

Jag vet inte om bilden är hämtad ur BCGs eller Karolinskas eget material och inte heller hur den där kommenteras, men jag vill ändå för egen del anföra följande. ”Patientupplevelse” är detsamma som subjektivt upplevd kvalitet, enkelt att mäta med en rak fråga: ”Hur upplevde du den samlade kvaliteten på en skala mellan 0 och 10?”. Enbart ordet ”Kvalitet” är å sin sida ett objektivt begrepp, men oerhört mångfacetterat och svårt att mäta. Betänk att såväl en perfekt vårdinsats som en som är så usel att patienten avlider, gör att inga återbesök behövs. All vårdkvalitet däremellan innebär behov av mer vård. ”Kostnad” slutligen är okomplicerat, det går förvisso att avgränsa den relevanta kostnadsmassan olika snävt, men det handlar egentligen bara om att bestämma sig. Men om vi till äventyrs lyckas mäta subjektiv och objektiv kvalitet i samma sort (”kvalitetspoäng”) så mäter vi alltså ”Värde” i sorten kvalitetspoäng/krona. Men den stora pusselbiten är väl ändå mängden vård som man lyckas åstadkomma för vårdkostnaden – och mängden vårdbehov man lyckas eliminera!? Att man missat detta i sin modell tyder på att det är en flashig konsultprodukt avsedd för införsäljning, men aldrig avsedd att praktiskt tillämpas för jämförelse av olika organisationsmodellers effektivitet.

Den kuppartade processen
Det är gängse att organisationskonsulter väljer en kuppartad process i situationer som denna. Om konsulten väl sålt in sin lösning till beställaren och denne är fylld av entusiasm och tillit till den kommande organisationsmodellens stora positiva effekter, är det enbart kostsamt att låta organisationen delta i en utdragen utvecklingsprocess. I stället säljer man in idén till utsedda nyckelpersoner/chefer, som sedan får sälja in idén till sina tänkta nyckelmedarbetare. Vad resten av organisationen sedan tycker är inte så viktigt. Alla får i princip ett ultimatum: häng med på den här resan eller sluta, ”quit or commit”! Förmodligen är detta det mest effektiva sättet att införa en ny organisation på. Men det gäller så klart att vara säker på att det verkligen är rätt verksamhetsmodell man inför.

Lisa Röstlund nämner några konkreta områden i projektet, nämligen specialisering och dataanalys. Det är förmodligen riktigt att såväl kvalité som produktivitet ökar om man samlar alla ingrepp eller behandlingar av ett visst slag på färre ställen. Stordrift och specialisering ger rimligen fördelar även inom vården. Likaså är det nog ytterst rimligt att användningen av befintliga patientregister och annan vårdstatistik kan vidareutvecklas och att man kan nå nya fördelar vid internationell samverkan kring sådan information. Däremot är det svårt att förstå att dessa utvecklingstendenser inte skulle kunna rymmas inom traditionella vårdupplägg utan skulle kräva övergång till värdebaserad vård. Självklart är det också att man måste respektera lagar och regler runt t.ex personlig integritet, oavsett om man är anhängare till traditionell eller värdebaserad vård.

Lisa diskuterar även svårigheterna att utforma den värdebaserade vårdens idéer om marknadstänkande inom ersättningssystemen utan att man enbart premierar eller bestraffar underliggande socioekonomiska faktorer. Vi känner ju även till riskerna för ett improduktivt men ersättningsgivande beteende hos vårdgivare, när marknadslösningar ska införas.

Det är onekligen svårt att undfly tankarna på att hela konceptet värdebaserad vård är en konsultprodukt, med 90% yta och 10% substans. Möjligen finns där goda intentioner och en kärna av goda idéer, väl värda att ta fasta på, men hela paketeringen känns väldigt flashigt konsultig. Och ingenting pekar väl ännu på att det kommer att landa i mer god vård på Karolinska för pengarna. Införandefasens ekonomiska utfall pekar snarare på motsatsen. Ofta brukar det skänka lite glans åt de chefer som anlitar så enormt högprofilerade konsultföretag som BCG. Lisa Röstlund och Anna Gustafsson har dock med sitt gedigna granskande förmodligen åstadkommit den motsatta effekten för de som varit tillskyndare av förändringsprojektet på Karolinska.

Lite roligt var det också att höra Lisa Röstlund använda det smeknamn på konsulterna från Boston Consulting Group som hon och Anna Gustafsson använde i sin dialog med sina källor och uppgiftslämnare: bostongurkorna! Lisa Röstlunds föredrag filmades, men är inte åtkomligt för allmänheten. Hennes och Anna Gustafssons bok Konsulterna finns dock att köpa i handeln.

Men betänk slutligen att alla BCG´s motgångar på Karolinska till trots, så har man sålt in sina idéer om värdebaserad vård till både OECD och World Economic Forum. OECD bygger en internationell databasstruktur som man nu vill att medlemsländerna ska fylla med sina patientdata. Och World Economic Forum har antagit värdebaserad vård som rekommenderad strategi för utformning av vården i världen.

Ge dina synpunkter. Vad tycker du?

Lämna en kommentar.