BNP, YCIGEM och Trump


Bild: saxad från British Nationalist Partys hemsida

Den här gången får det brittiska nationalistpartiets logga komma till användning när vi presenterar de senaste BNP-sifforna. Resonemanget kommer nämligen att leda oss ut i protektionismens idéer.

De svenska BNP-siffrorna för fjärde kvartalet i fjol var emellertid som väntat utan dramatik. Nytt All-Time-High förstås, såväl i löpande som i fasta priser och såväl totalt som per capita. Visst ”tär” den snabba befolkningstillväxten på BNP/capita-utvecklingen, men inte i sådan grad att BNP/capita viker nedåt. Vår års-BNP uppgår nu till 458 kkr per capita i löpande priser. All-Time-High!

Om vi tar fram ”mikroskopet” och tittar på de små detaljerna förefaller det som om den avtagande tillväxttakt vi haft sedan 2015 nu kanske har bottnat för att vändas i en period av tilltagande tillväxttakt igen. Detta i så fall utan att vi nått negativa siffror som vi gjorde såväl 2008-10 som 2012-13. De kommande kvartalens siffror ger besked.

Låt oss denna gång se lite närmare på BNP´s beståndsdelar, det vi kallar YCIGEM, där  beståndsdelarna C står för privat konsumtion, I för privata investeringar, G för offentliga sektorns utgifter (konsumtion och investeringar), E för export och M för import. Därtill finns i de äldre siffrorna ett mätfel som vi benämner D för differens. Totalen, själva BNP, kallas Y för yield. Matematiskt gäller alltså att Y=C+I+G+E-M.

Ni ser att den enda större dramatik som inträffat under den senaste generationen var finanskrisen 2008-10 som fick några kurvor att hicka till. Lika fullt ägnar sig bankernas och andra stjärnekonomer i princip efter varje publicerad kvartalssiffra åt att analysera varje kurvas utveckling, gärna ner på tredje procentdecimalen.

Jag noterar i stället att på en generation har
– den privata konsumtionens andel minskat från 50% till 45%
– de privata investeringarnas andel har ökat från 15% till 20%
– offentliga sektorns utgifter har minskat från 40% till 30%
– nettot i utrikeshandeln har ökat från 0% till 5%
– mätfelen har minskat från -5% till 0%

Notera alltså att den offentliga sektorns andel av BNP har minskat och det kraftigt. Inte riktigt det intryck man får när man följer den ekonomiska debatten. Mest intressant torde dock vara att utrikeshandelns bruttoandelar har rusat i väg
– exporten har ökat från 20% till 45%
– importen har ökat från 20% till 40%

Vårt beroende av utrikeshandel har alltså ökat dramatiskt! Och vi har med undantag av perioden 1985 – 1993 ett stabilt exportöverskott. Detta innebär så klart att det per definition finns andra länder som har kroniska underskott. USA – som president Trump riktigt noterat – är ett av dessa underskottsländer.

Om växelkursteorin hade fungerat skulle USA-dollarn sjunka i värde, eftersom man har både stora handelunderskott och stora underskott i de offentliga finanserna. Det skulle i sin tur förbilliga (och därför öka) deras export och fördyra (och därför minska) deras import – alltså leda till balans. Men marknaden vägrar värdera ner dollarns värde. Sannolikt är Trump glad för detta, då han förmodligen ser en stark dollar som ett machotecken på den egna ekonomin. Likväl inser han landets problem, men tror nu att de kan åtgärdas med protektionistiska tullar i stället. För oss betyder det att en viss del av vår export kan komma att minska i volym. I stället får svenska företag konkurrera om de andelar av marknaderna i övriga världen som blir tillgängliga tack vare att mottullar kan komma att försvåra för USA´s företag i motsatt riktning. Olika branscher gynnas och missgynnas och nettoeffekten är svår att förutse. Trump är dock säker på att USA kommer att vinna handelskriget. Själv tror jag snarare att det är omöjligt att vinna handelskrig eftersom det i grunden handlar om att bestraffa effektivitet. Vi följer så klart utvecklingen.

För den intresserade skrev jag mer om frihandelsteorierna här så sent som den 10 februari, då ännu helt ovetande om Trumps planer på stål- och aluminiumtullar.

Ge dina synpunkter. Vad tycker du?

Lämna en kommentar.