Besked från Riksbanken


Bild: wikipedia

Under min läroprocess kring begreppet ”pengar” som jag redogjort för här med regelbundna artiklar tyckte jag mig ha nått en sista fråga. Så jag skrev till Riksbanken.

Hej Riksbanken
Jag tror mig ha förstått att Riksbankens bidrag till penningmängden M3 är kontanterna. Övrig del av penningmängden M3 utgörs av bankernas utlåning. Alltså att Riksbankens certifikat och saldona i RIX-systemet INTE ingår i penningmängden M3.
Om detta stämmer vill jag veta varför bankerna lockas att öka penningmängden M3, bara för att Riksbanken ökar ”likviditeten i marknaden”, dvs ökar mängden utestående Riksbankscertifikat och RIX-saldot. Det är alltså kopplingen mellan den monetära basen och penningmängden M3 som jag inte förstår. Kan ni förklara så att en lekman förstår?
Bästa hälsningar
PO Hörnqvist

 

Efter en tid fick jag svar:

Hej  PO,
Tack för din fråga.
Som du konstaterar finns det ingen direkt koppling mellan den monetära basen (centralbankspengar) och breda penningmängdsmått som M3, som till stor del består av bankinlåning (affärsbankspengar). När bankerna ger lån så ökar också allmänhetens tillgodohavanden i bank, dvs. det är efterfrågan på banklån som leder till att bankinlåningen ökar. Allmänhetens efterfrågan på lån beror i sin tur av olika makroekonomiska faktorer, däribland ränteläget. I ett krisläge med en låg reporänta nära sin nedre gräns kan Riksbanken köpa statsobligationer för att pressa ned längre räntor. Då ökar mängden centralbankspengar (när Riksbanken betalar för obligationerna via motparternas konton i RIX) men även mängden affärsbankspengar, dvs. penningmängden M3, åtminstone initialt under förutsättning att de som säljer obligationerna inte är bankerna själva. I den mån obligationsköpen leder till ett allmänt lägre ränteläge kan även efterfrågan på lån öka något vilket kan leda till ytterligare ökning av M3.
Du kan läsa mer om dessa samband i denna Ekonomiska kommentar om pengar och penningpolitik i kristider:  https://www.riksbank.se/globalassets/media/rapporter/ekonomiska-kommentarer/svenska/2020/pengar-och-penningpolitik-i-kristider.pdf
Med vänlig hälsning,
Avdelningen för penningpolitik

Den bifogade länken leder till ett PM på 14 sidor i ämnet och detta PM kan varmt rekommenderas den intresserade.  För övriga ska jag här försöka förklara den av mig fetade delen av Riksbankens svar, för där ligger svaret på min fråga och detta svar har två delar.

När Riksbanken köper obligationer av annan än bank
Här menar Riksbanken att när de köper företagsobligationer direkt av företag, så går betalningen rent tekniskt via företagets affärsbank som betalar med nya bankpengar, för vilka affärsbanken i sin tur får betalt av Riksbanken i RIX-systemet, dvs med Riksbankspengar. Affärsbanken framställs här som en passivt förmedlande part och Riksbanken som den som med sitt obligationsköp faktiskt ökar penningmängden. Jag trodde tidigare att banken, pga regelkrav, köpte företagsobligationen i egen räkning (vilket ökar penningmängden) för att sedan sälja den vidare till Riksbanken (vilket inte ökar penningmängden).  De båda varianterna/synsätten kan synas vara ”different shades of grey”. Men nog är det ändå så att Riksbanken själv INTE kan diktera fram en ökad penningmängd på detta sätt. Därtill kan läggas att företag ofta ger ut nya obligationer för att ersätta gamla som förfaller. I sådana fall används de nya pengarna till att ersätta gamla och ingen effekt på penningmängden uppstår.  Riksbankens verkliga påverkan på penningmängden inom detta område är således mycket svårt att fastställa.

Riksbankens obligationsköp pressar räntenivåerna vilket  ökar efterfrågan på banklån
Detta är otvetydigt sant, men samtidigt är det även här oerhört svårt att mäta vilken effekt på penningmängden som Riksbankens räntepåverkande arbete har.

Slutsats: Riksbanken kan alltid påverka penningmängden i landet genom att genom att trycka mer sedlar, vilket dock i praktiken knappast låter sig göras i nämnvärd omfattning. Den minskande användningen av kontanter verkar snarare i motsatt riktning. I övrigt kan Riksbanken inte hårdstyra penningmängden! Det är näringslivets, offentliga sektorns och allmänhetens lånebehov och affärsbankernas vilja och förmåga att tillgodose dessa behov som avgör penningmängdens storlek. Riksbankens kan bidra indirekt genom att stötta bankerna med t.ex. låga krav på reserver, pressad räntenivå i samhället och genom att överta mer riskbärande företagsobligationer från/via bankerna.

Relationen mellan mängden Riksbankspengar (den monetära basen) och den totala penningmängden M3, kommer därför helt säkert att fluktuera över tid. Men vi följer utvecklingen. Se nedan.

Som synes sjunker styrkan i kreditmultipeln när Riksbanken expanderar den monetära basen. Viss ökning i penningmängden erhålls dock normalt vid expanderad monetär bas. Men inte pga den ökade basen i sig utan via Riksbankens indirekta påverkan. Låt oss avslutningsvis påminna om en formulering i vår artikel från 5 februari i år när vi konstaterade att den monetära basen dubblerats från pandemiutbrottet till årsskiftet, medan penningmängden ökat med 16,4%. Men likväl:

”Penningmängden har alltså ökat med 16,4% sedan i februari samtidigt som produktionen i landet, BNP, har minskat. Om det blir så mycket mer pengar i omlopp, men mindre mängd varor och tjänster, så ska enligt ekonomisk teori och enkel vardagslogik pengarna bli mindre värda, dvs inflationen ta fart. Men detta händer inte.”

Ge dina synpunkter. Vad tycker du?
  1. SO says:

    Ett inledande steg för en amatör på området att fånga och förstå ekonomins irrvägar / tack!

    Svara

Lämna en kommentar.