Året började med en prischock


Bild: QiFO

Låt oss åter reflektera lite kring konsumentprisutvecklingen (KPI). Prisutvecklingen är ju central för Riksbankens beslut om räntan, som i sin tur är central för hela vår hela ekonomi. Normalt sett ska man inte överreagera på en enskild månads- eller kvartalsmätning av nationalekonomiska storheters utfall, eftersom mätproblemen (mätfelen) sannolikt är så betydande, men nu när januari-siffrorna kom och var så sensationella, kan det kanske ändå vara på sin plats med några rader i ämnet.

Det är brukligt att konsumentprisindex faller något från december till januari. Det syns ett tydligt sågtandsmönster i grafen nedan. Fenomenet uppstod i mitten av 90-talet.

Vi har dessutom en trend, såtillvida att detta januaritapp mot föregående månad förefaller bli större och större för varje år. Grafen nedan visar att sedan 1996 har vi bara ett år (2003) noterat en uppgång i KPI i januari och att årets minskning var det största någonsin.

Som synes är årets nedgång på 1,44% den största vi sett sedan åttiotalets början. Hypotes: är det januarireorna som blir allt aggressivare? Låt oss granska detaljerna.

Svar: Ja! Alla de fem (gulmarkerade) mest ”lättrörliga” konsumtionsvarugrupperna uppvisar tydliga prisminskningar i januari. Kläder och skor med hela 12%! Utöver dessa fem grupper visar huvudgrupperna boende, transport och post/tele också på minskningar. Inom transportsidan steg priserna för såväl inköp som drift av egna fordon. Däremot föll prisnivån för den tredje undergruppen ”transporttjänster” med 7,8%. Och inom Post och tele-kommunikationer steg prisnivån för posttjänster med 2,4%, medan uppgifter från telesidan saknas. Ändå sjönk grupptotalen med hela 3,21%. Statistiken är inte tillräckligt detaljerad för att förklara alla besynnerligheter.  Hursomhelst, endast tre av elva huvudgrupper blev dyrare.

Obeaktat statistikens märkligheter är det uppenbart att konkurrensen tvingar företag att bli alltmer prisaktiva. Det visar denna kalendereffekt vid årsskiftena. Men därtill äter sig e-handeln in på alltfler varu/tjänsteområden och där kan leverantörerna ändra priser i princip hur ofta som helst. Olika kunder kan erbjudas olika priser samma dag. Då uppstår onekligen frågan hur tillförlitliga de prismätningar som SCB utför är? Och varför ska denna osäkra prismätning vara så viktig för Riksbankens agerande?

Avslutningsvis en graf som visar Riksbankens styrränta och rullande helårsinflationen enligt KPI.

Är gapet på väg att slutas på nytt? Kommer kurvorna att mötas vid 0,5% om ett år kanske?

Ge dina synpunkter. Vad tycker du?

Lämna en kommentar.