Arbetslösheten i Sverige och USA


Bild: Pixabay

Arbetslösheten i USA når de lägsta nivåerna sedan det sena 60-talet. Och själv har jag korrigerat mina tidsserier över svensk arbetslöshet. Se där, temat för denna artikel.

När jag 2013 för första gången skulle visa arbetslösheten för de senaste decennierna enligt Arbetskraftsundersökningarna AKU i Sverige hittade jag två tidsserier i SCB´s databas. De avlöste varandra  i  början av 2005, varvid arbetslösheten i skarven steg med helt osannolika 3%-enheter. Jag har därför tidigare höjt arbetslösheten med 3%-enheter för alla perioder före 2005 i tron att den därmed blev mer jämförbar. Nu har jag emellertid funnit en sammanhängande tidsserie från 1970 som SCB själva står bakom och som jag hädanefter kommer att använda. Skillnaden mellan Q1 och Q2 2005 är nu mer ”normala” 0,9%-enheter. Före år 2001 redovisar SCB i denna tidsserie bara arbetslösheten för åldersgruppen 16-64 år. Internationella jämförelser görs ibland för åldersgruppen 15-74. Jag har för dessa situationer skattat svenska data för tiden 1970-2000, men utfallet skiljer sig inte från gruppen 16-64 år. Båda serierna redovisas nedan per kvartal sedan Q1 1970.

Som synes ligger kurvorna ovanpå varandra och notera att vår arbetslöshet låg under 2% vid några tillfällen på 1970-talet. Det känns nästan som om det skulle behövas ett byte av mätmetod 🙂 för att komma ner i dessa siffror igen, då dagens 5,85% (Q4 2018 16-64 år) känns rätt bra om man bara ser till de senaste 25 åren.

Innan vi vänder blickarna mot USA kan vi ta och uppdatera oss på sambandet mellan arbetslöshet och inflation. Den gamla teorin säger ju att dessa båda storheter gärna går i otakt, dvs får man ned arbetslösheten i ett land, så sker det till priset av löneglidning och inflation, och motsatt – med hög arbetslöshet pressas löner, priser och inflation ned. Tja, så här ser sambandet ut i Sverige med alla kvartalsvisa punkter sedan Q1 1970 inritade.

Det finns tre röda punkter. Den med den högsta arbetslösheten är från Q2 1997 och den med högst inflation är från Q2 1981. Den nästan helt dolda röda punkten i mitten är aktuellt värde från Q4 2018 (5,85% arbetslöshet och 2,06% inflation). Och nog går det att se en negativt lutande genomsnittskurva som böjer sig ned mot origo. Så nog kan det finnas fog för den s.k. Phillips-kurvan, även om verkligheten aldrig är lika enkel och tydlig som teorin.

Vi hör och läser nu nästan dagligen om hur Donald Trump firar sina ekonomiska triumfer. Just nu firar han att arbetslösheten för Q1 2019 nått rekordlåga 3,6%.

Och sannerligen ser kurvan ganska annorlunda ut mot den svenska längre upp i artikeln. USA har sex tydliga cykler av likartad längd, men med varierande topp- och bottennivåer. Mycket mer ”konjunturlikt” än den svenska utvecklingen. Lägger vi in de båda ländernas helårssiffror i samma diagram får vi nedanstående bild.

Även om båda ländernas arbetslöshet förefaller vara på väg nedåt just nu, ser nästan de underliggande trenderna ut att gå åt olika håll (man kan luras med statistik!).

Vi kan också visa USA´s Phillips-kurva baserad på årsdata från www.thebalance.com. Här fanns inget vidare empiriskt stöd för teorin bakom Phillips-kurvan. Den röda punkten visar 2018.

Och även om mycket kan sägas om President Trump, så ska det onekligen bli spännande att se vad han åstadkommer på det ekonomiska området. USA verkar ju ha den fördelen att de med skatteseänkningar kan elda på sitt budgetunderskott ”obegränsat” och därtill ha enorma handelsunderskott, utan att valutakursen rasar(!?). Och med skattesubventionerna stimuleras tillväxten i sysselsättning och BNP – utan att inflationen rusar iväg(!?).

”Best economy ever!”

Ge dina synpunkter. Vad tycker du?

Lämna en kommentar.