Arbetslösheten fortsätter sjunka i Q2 2017

Bild: Pixabay

Fyra år sedan, Q2 2013, var senaste gången som det rullande helårsvärdet för arbetslöshet ökade. Då kröp den upp till 8,11%. Nu har vi kommit ner till 6,77% och tendensen förefaller stabilt vikande.

Arbetslösheten mäts som antalet arbetslösa i andel av summan av antalet arbetslösa och arbetande. Spegelbilden av sjunkande arbetslöshet är naturligtvis ökad sysselsättningsgrad. Här beaktas dock även de som varken jobbar eller söker jobb och man ser till andelen sysselsatta av hela befolkningen 15-74 år. Detta mått är därför – hur politiskt vanligt slagträ det än är – ändå ett mindre viktigt ekonomiskt mått än arbetslösheten.  Den som frivilligt står utanför arbetskraften för att kanske studera eller leva pensionärsliv vill nog inte se sig själva som en del i ett lands ofullkomliga ekonomi. Självfallet ska de inte heller betraktas så av politiska och ekonomiska analytiker.

En bidragande orsak till att sysselsättningsgraden är så omhuldad är förmodligen att den driver BNP. BNP består visserligen inte bara av löner utan även av vinster, men ju fler som jobbar, desto större total lönesumma och desto större BNP.

Om vi roar oss med att dela upp begreppet BNP i antal sysselsatta och BNP/sysselsatt och ser hur dessa tre storheter utvecklats, så kan vi beskriva det som i nedanstående bild. Med Q1 för 2006 som basperiod (rullande helår) så ser vi att sysselsättningen förefaller spela en större roll för BNP än vad restposten BNP/Sysselsatt gör.

I det kanske något konstlade BNP/Sysselsatt-begreppet ingår såväl lönesats som vinstnivå i samhällsekonomin. I reda pengar uppgår det nu till 895 tkr per år. Tillväxten i faktorn bidrar till tillväxten av vår BNP, men ökningen av antalet sysselsatta förefaller vara viktigare då den är större.

Ett känt problem med sysselsättningen är den höga ungdomsarbetslösheten. Även den följer emellertid den allmänna trenden och sjunker sakta men säkert sedan ca 4 år. Nedanstående graf visar hur antalet unga män och kvinnor fördelar sig på de tre huvudgrupperna.

De fundamentalistiska BNP-förespråkarna sörjer kanske att antalet studerande ungdomar inte viker ner sig till förmån för antalet i produktivt arbete. Själva gläds vi åt att andelen som söker jobb utan att finna det minskar i ungdomsgruppen, precis som i de äldre åldersgrupperna.