Arbetslösheten – ett storstadsproblem?


Bild: Pixabay

Vi nås av glädjande rapporter om utvecklingen på arbetsmarknaden. Precis som i USA och på många andra håll minskar vår arbetslöshet oförtrutet, vilket så klart gynnar ”ekonomin”, men är i än högre grad en välsignelse för de som därmed får ett jobb, en inkomst och kanske ett sammanhang och mening med tillvaron. Arbetsförmedlingen presenterade helt nyligen fina siffror, inte minst avseende nyanlända. Vi håller oss dock till arbetskraftsundersökningarna (AKU) och har kommitit fram till att nu redovisa Q3. I vår sifferserie närmar vi oss den senaste rekordnoteringen från 2008 på 6,0% och får väl då ställa om siktet mot de 4,5 % vi upplevde 1989-90.

Så här ser utvecklingen i de kvartalsvisa arbetskraftsundersökningarna ut.

Den uppmärksamme noterar kanske att skillnaden mellan kvartalets arbetslöshet och snittet av de senaste fyra kvartalens arbetslöshet ser ut att ha ökat. Amplituderna i säsongssvängningarna har alltså ökat. Kan det vara ett uttryck för att arbetsmarknaden är mer kortsiktig, kan det rent av vara ”gig-ekonomin” som slår igenom? Kanske inte ännu, men likväl har skillnaden mellan kvartals- och årssiffra ökat från i snitt 4,8%-enheter före 2006 och 8,4%-enheter därefter. Och då var det ändå en rejält ”orolig” tid 1990-94.

Trots att svängningarna förfaller ha ökat enligt ovanstående analys, så är skillnaderna mellan kvartalen inte så stor.  Sett över hela tidsserien gäller följande genomsnitt;
Q1:   7,40%     Q2:   7,27%     Q3:    7,18%     Q4:    6,93%

Med detta konstaterat kan det vara värt att se till vilka som är arbetslösa. Vi kan börja med att se till ålder och kön. Totalt i riket var 335000 personer i åler 15-74 år arbetslösa under årets tredje kvartal. Strukturen per kön och ålder ser enligt nedan.

Att över 40 000 ungdomar 15-19 år betraktas som arbetslösa är skrämmande, men kanske mer ett misslyckande för skolan än för arbetsmarknaden. Likaså kanske problemet med 6 000 arbetslösa 65-plussare inte är så allvarligt. Men att 77 000 i åldern 25-34 och 63 000 i åldern 35-44 är arbetslösa – i båda grupperna huvudsakligen kvinnor – är naturligtvis ett större misslyckande. Även för kommande två åldersgrupper är siffrorna obehagliga, där ökar ju även problemen att finna nya anställningar.

Låt oss också se var i landet arbetslösheten härjar som mest. Många kanske förknippar arbetslöshet med Norrlands inland och annan glesbygd, men faktum är att de fyra nordligaste länen alla har lägre arbetslöshet än de tre storstadslänen. Detta framgår av tabellen till vänster.


Märkligast kanske siffrorna är för Gävleborgs län. Bland de bästa länen på manliga sidan, men näst sämst på att finna sysselsättning åt kvinnor.

Om vi avslutningsvis tittar på den högra tabellen ser vi var de 335 000 arbetslösa hör hemma. Tabellen visar att fler än var femte arbetslös finns i Stockholm och att de tre storstadslänen tillsammans hyser 55% av landets arbetslösa. Faktum är att de tre storstadslänen sammanlagt har något lite högre arbetslöshet än snittet av övriga län. Trots den överlägset största arbetsmarknaden!

Så arbetslösheten kanske är ett storstadsproblem?
Kanske dags att försöka vända på flyttströmmarna?

Ge dina synpunkter. Vad tycker du?

Lämna en kommentar.