Allra mest väntade utfallet


Bild: Allras logga

Precis som i fallet med HQ Bank blev det frikännande domar för de åtalade i tingsrättsprocessen kring pensionsbolaget Allra. Det var lika väntat som stötande eftersom den här gruppen finansmän så klart vet var lagens råmärken går, samtidigt som de transaktioner som genomfördes självklart enbart syftade till att berika de åtalade nyckelpersonerna och att pengarna kom från det pensionskapital som Allra åtagit sig att förvalta.

Om vi förstått turerna rätt så köpte Allras fonder (pensionskapitalet) avancerade finansiella produkter till ett överpris (170 mkr) av en motpart. Möjligen var överpriset helt eller delvis en ”provision”. Nåväl, motparten köper därefter aktier i Allras moderbolag av dess huvudägare till stort överpris (100 mkr). Allras båda huvudägare har på så sätt tjänat pengar (50 mkr var). Medhjälparen/motparten har tjänat 70 mkr. Pengarna har tagits från de fonder Allra förvaltar.

Alla detaljer i fallet går att läsa om på olika håll, själv har jag med stor behållning tagit del av rapporteringen i realtid.se, som huvudsakligen Sara Johansson stått för.

Nu träter man om huruvida det var ett överpris eller inte, vilket naturligtvis inte går att avgöra på ett objektivt sätt. Vad är någots rätta värde? Vad är en rimlig provision? I detta avseende liknar det HQ-fallet, där man rullade sin övervärderade portfölj med komplicerade derivatprodukter framåt lång tid innan avvecklingen tvingades fram, vilket då vissa hävdade innebar att helt onödiga förluster skapades. Förluster som skulle minskat eller vänts till vinst om man bara avvaktat och inväntat framtiden. Ingen vet ju vad framtiden bär i sitt sköte. Ingen vet därför vad ett värdepapper eller ett ingånget vad är värt i morgon. Ingen vet därför heller vad Allra-skandalen i slutändan kostar dess sparare. Vi talar om 170 mkr i andel av ett samlat fondkapital på 19 mdr, alltså 0,89%. Ingen gör stor sak om avkastningen ett år blir t ex 8,11% i stället för förväntade 9,00%. Det är ju i stort sett samma sak. Ändå har 170 mkr ”försvunnit”.

Försvaret har också noga betonat att allting hanterats öppet och korrekt. Så här citerar realtid.se försvarsadvokaten i fallet.
”– Vi har en transaktion där ett fondbolag, Gustavia, med hjälp av en uppdragstagare SFS (svensk fondservice, senare Allra) har köpt in derivat av ett värdepappersbolag, Oak Capital. Detta till tre fonder. Dessa värdepapper emitteras till två globala finansiella institut, Bank of America och Natixis, och noteras sedan på börsen i Luxemburg. Settlement sköts av ett förvaringsinstitut SEB. Jag vill påstå att du nästan inte kan hitta en mer genomreglerad transaktion än den. Regelverket för fonderna, fondbolaget, uppdragstagarna, mellanhanden och emittentbankerna och förvaringsinstitut är gigantiska och det är detaljerat.”

Men trots att upplägget varit lagligt och genomförandet följt alla regelverk in i minsta detalj, så vill nog många av oss sparare att våra medel inte ska förvaltas av människor som gör den här typen av affärer. Dessa finansmän som tävlar om att med alla tillgängliga medel snabbast bli rikast vill vi inte ska använda våra besparingar i sina affärer. Alltså:

Finansmän som låter de fonder man förvaltar köpa svårvärderade värdepappersderivat till ett pris som ger säljarna en vinst på 170 mkr (110% årsavkastning) som dessa därefter använder till att köpa onoterade aktier av finansmännen som i sin tur ger dessa en vinst på 100 mkr, utan att se det etiskt diskutabla i upplägget vill jag inte ha som förvaltare av mitt sparande.

Som jag förstår det krävs det uppenbara misstag av de inblandade för att upplägget ska bli olagligt. Och vi vet inte ens om upplägget i slutändan kommer att ha drabbat fondkapitalet. Men det spelar ingen roll. De inblandade har säkrat sina privata vinster medan spararna sitter kvar med risken. Det är under min etiska kravnivå. Lagstiftaren kommer aldrig att klara uppgiften att förhindra/beivra den finansiella kreativitetens oetiska överdrifter. Men etiska krav kan sättas högre än lagens bokstav. Branschen kan och måste därför själv lösa problemet.

Jag vill att finansbolag och dess nyckelpersoner – utöver de etiska regler som säkert finns idag – undertecknar en ”högre etisk försäkran” som vid svåra viten förbjuder dem att göra vad HQ-bank, Falcon Funds, Allra och andra kända och okända skandalbolag gjort för att berika sina ägare och nyckelmedarbetare på överrisker som läggs på det kapital man förvaltar åt andra. Oavsett att handlingarna varit lagliga. Branschen får utveckla detaljerna.

Vet vi sedan vilka bolag som tillämpar denna etiska försäkran, vet vi vilka bolag vi kan välja bland för att förvalta vårt sparande. Dessutom skulle vi kanske slippa en del dyra och meningslösa juridiska processer. Med detta sagt hoppas jag så klart att vi inte lättar på lagreglerna inom området och att Allra och andra aktörers handlingar verkligen prövas mot gällande lagstiftning.

Ge dina synpunkter. Vad tycker du?
  1. Bravo! Väl skrivet och kommenterat. /Staffan

    Svara

Lämna en kommentar.