Akademiska frågor – del 2

makro3

Jodå, jag fick svar på mina akademiska frågor som jag publicerade i en artikel den 3 februari. Svaren kom efter ytterligare några veckor. Här kommer min hittillsvarande mailväxling med en av Uppsala Universitets auktoriteter på makroteori. Fortsättning följer om jag får svar på mina följdfrågor.

Frågor från 5 dec:    Hej! Tack för alla givande föreläsningar hittills. Jag är ju inte särskilt svag för alla dessa matematiska övningar, men har förstått att det än så länge är den förhärskande metoden inom ämnet. Hur som helst har jag samlat på mig några frågor under pågående kurs. Du får avgöra om de passar att diskutera in plenum eller inte. Hoppas dock på svar. Orkar tyvärr inte skriva på engelska.

 Velocitet. Den ska väl spegla penningmängdens omsättningshastighet?  M*V = P*Y. Men BNP är ju som du vet det ackumulerade mervärdet som skrapas ihop i ekonomin under en viss period, alltså den samlade omsättningen minus alla ingående insatsvaror. Omsättningen i nationens resultaträkning är alltså betydligt större än BNP och för varje omsättningskrona behövs pengar. Därtill använder vi pengar till att köpa och sälja tillgångar i våra balansräkningar också. Detta sker om och om och om igen. Tänk bara på den rätt nya företeelsen robothandel av aktier, hur många gånger omsätts inte penningmängden i den hanteringen? Penningmängdens omsättningshastighet är helt enkelt radikalt annorlunda än vad som ekvationen ovan indikerar. Vad innebär det för den samlade teorin?

Svar från 28 feb:   Hej! Ja det är fullt upp med diverse besvärliga problem att hantera här. Några snabba svar:
VelocitetJag håller med. Det innebär att sambandet mellan BNP och efterfrågan på pengar är mycket instabilt. Velociteten definierad som PY/M är inte alls konstant!! Det är därför som ingen centralbank sätter upp målnivåer för penningmängden. Man beslutar om räntan och anpassar monetära basen varje dag för att hålla räntan på den beslutade  nivån.Varför då prata om MV=PY? Jo för att vi ska förstå vad det är som gör att riksbanken kan styra räntan. Även om efterfrågan på monetär bas är instabil så finns det vid en viss tidpunkt en viss efterfrågan och riksbanken har monopol på att skapa monetär bas. Om vi använde snäckor i stället så skulle riksbanken inte kunna styra räntan.

Följdfrågor från 4 mars:   Hej. Stort tack för att du tar dig tid att svara på mina kanske inte helt begåvade frågor. Tillåt mig nu göra följande kommentarer.
Velocitet. Det är i ärlighetens namn rätt elementärt att om någon har möjlighet att styra utbudet av en vara som åtnjuter viss efterfrågan på en marknad, så kan man påverka priset. Självfallet gäller detta för centralbanker och pengar också. Jämförelsen med snäckor gör det glasklart, på gränsen till övertydligt. Att introducera begreppet velocitet och blanda in BNP i resonemanget för att påvisa centralbankens förmåga att styra räntan är irrelevant och närmast vilseledande, eller hur? Borde inte det därför utgå ur teorin och utbildningen?

Frågor från 5 dec:   Prissättningens mekanism. Det är onekligen underhållande att ta del av teorins antaganden bakom hur priser sätts i samhället. “Kommer Calvo eller hans bror i år eller inte?” Sanningen är väl att de flesta företag kan ändra priserna nästan när som helst, bara behovet uppfattas tillräckligt stort. Och det är kundernas, leverantörernas, ägarnas och konkurrenternas beteende och förväntade beteende som avgör. Den underliggande allmänna kostnadsutvecklingen är således en del i beslutsunderlaget. Men ingen – inte ens jag som läser nationalekonomi – beaktar vare sig BNP-gapet eller förväntad inflation när jag offererar mina tjänster, kan du tänka dig!? I varje bransch har det utvecklats en prissättningsmodell som visat sig vara praktisk. Så enligt min uppfattning kan priser ändras väldigt frekvent, men ofta ser man inte behov just nu varför man låter gällande priser bestå ett tag till. Så min fråga lyder; är priser i nationalekonomin ”sticky” så länge de inte kan ändras eller så länge de inte ändras?

Svar från 28 feb:   Modellen där man ändrar (till en fix kostnad) när det behövs kallas för state-dependent pricing (Romer kapitel 7.5). Teoretiskt tycker många ekonomer att sådana modeller är mer tillfredställande och de implicerar generellt mycket mindre roll för nominella stelheter. Personligen är jag dock tveksam eftersom en sådan modell kräver av folk att de ska bestämma om de ska ändra priset varje period. Jag tänker mig att man ofta har rutiner att se över priserna med vissa interval. Se till exempel på lönekontrakt som ofta har bestämda interval på ett eller två år. Min kollega Mikael Carlsson försöker testa och jämföra prissättningsmodeller med data för enskilda företag.

Följdfrågor från 4 mars:   Jag noterar vår samsyn. I alla branscher jag verkat har prissättningspolicies funnits som man av bekvämlighetsskäl håller sig till så länge ”normaltillstånd” råder. Men man har likväl i princip alltid möjlighet att ändra sina priser närhelst man ser att fördelarna (ökade marginaler) överstiger nackdelarna (prisändringskostnad och ev förlorad volym). Helt klart är också att INGEN bransch inkluderar BNP-gapet i sin prissättningslogik, så det kan ni lugnt ta bort ur teorin och utbildningen! Att ekonomer, som jag tolkar dig, använder olika ansatser inom detta område för att olika modeller har olika egenskaper och ger olika resultat finner jag oroväckande. Är det så illa att man letar efter matematisk korrelation utan att bry sig om huruvida modellerna logiskt avspeglar verkligheten?

Frågor från 5 dec:   Förväntad inflation är uppenbarligen en nyckelvariabel i hela den nya Keynes-modellen. Hur mäts och var redovisas den? Jag följer med intresse alla makrostorheter; BNP, arbetslöshet, reporänta, valutakurser, börskurser, KPI osv, men hittar inte den förväntade inflationen någonstans. Finns den?

 Svar från 28 feb:   Jadå, det finns enkäter om inflationsförväntningar inte bara bland hushållen utan också bland olika beslutsfattare och finansiella aktörer. KI och riksbanken använder dessa data i sitt prognosarbete.

 Följdfrågor från 4 mars:   Vet du var jag kan hitta dessa enkätresultat? Eller är de kanske inte publika?

Frågor från 5 dec:   Detta med cost-push shocks, vad är det? Fortfarande används OPECs plötsliga oljeprishöjningar för 35-40 år sedan som exempel. Hur ofta och när senast hände det en cost-push shock i svensk ekonomi? Hur och i vilken enhet mäts dessa chocker? Jag antar att det även finns income-push shocks och att i vissa fall är den enes cost-push shock den andres income push-shock, eller?

Svar från 28 feb:   Ja cost-push är lite av en slasktratt. Formellt är det något utöver produktionen (och sysselsättningen) som påverkar priset utan att påverka potentiell BNP. Råvarupriserna steg kraftigt kring 2007 och bidrog till hög inflation – långt över målet. Det var ett skäl till att riksbanken höjde räntan sommaren 2008 — några veckor före Lehman-kraschen.

Följdfrågor från 4 mars:   Av ditt svar förstår jag att inhemska råvaruprisschocker (tex gruv och skog) inte räknas då de påverkar både BNP och inflation, till skillnad från importerad råvaruprischock (tex olja) som bara påverkar inflationen.  Jag anar också att man sällan eller aldrig kallar det för chocker när råvarupriser går åt andra hållet, trots att detta väl emellanåt händer. Tack det var klargörande och jovisst, att costpush-shocks utgör något godtyckliga slasktrattar inom makroteorin har jag nog förstått.

Frågor från 5 dec:   Avvägning mot risker i balansräkningen. Detta har du inte tagit upp i kursen ännu, men det känns ju onekligen som om nationalekonomerna har börjat få upp ögonen för balansräkningarna i samhället. Ett tecken är att riksbanken nu i sin räntepolitik förväntas göra en avvägning mellan traditionell BNP/pris-stimulans och risken för framdrivandet av uppblåsta fastighetsvärden för hushållen. Ingen total balansräkningsanalys förvisso, men alltid en början. Har Kenyes-modellerna anpassats för sådana avvägningar och i så fall hur?

Svar från 28 feb:   Ja, jag tror att man i mycket högre grad har ögonen på skuldsättningsgraden i olika delar av systemet. En käpphäst jag har är att det är inte prisfall på tillgångar i sig som skapar finanskriser, det är prisfall i kombination med hög skuldsättning. USA-börsen föll ca 30 procent 1987 (tror jag) utan att det blev någon finanskris eller kraftig konjunkturnedgång.

Följdfrågor från 4 mars:   Jag har glatt och tacksamt noterat i ditt svar att man numer i mycket högre grad har ögonen på skuldsättningsgraden i olika delar av systemet. Och, om jag tolkar dig rätt, har de Keynesianska matematiska modeller vi dribblade med på kursen i masterprogrammet INTE vidareutvecklats till att omfatta även dessa balansräkningsaspekter. Snarare är det så att modellerna spelar en något mindre roll i de samlade beslutsunderlagen för penningpolitiken. Eller? För övrigt har du så klart rätt i din käpphäst. Ett prisfall på obelånade tillgångar slår bara mot ägarens egen förmögenhet. Är tillgångarna däremot belånade så kan effekterna av prisfallet spridas från gäldenär till borgenär genom insolvens, konkurser och förmögenhetsomflyttningar. I värsta fall kan det fortplanta sig som chockvågor genom hela ekonomin och få det finansiella systemet att temporärt gå i baklås. Ingen vet vem man kan lita på.

Sammanfattningsvis. Är det något jag missuppfattat blir jag så klart väldigt glad om du orkar lägga detta tillrätta. Att du skulle beakta mina ”förbättringsförslag” under de två första rubrikerna ovan är självfallet inget jag räknar med, men meddela gärna om du överväger det. Annars tackar jag för dina klargöranden och hoppas det är OK om jag får återkomma någon gång med andra frågor inom den spännande makroteorin även nu när kursen är över.

Ge dina synpunkter. Vad tycker du?

Lämna en kommentar.