Mitt i den långvariga krisens gråmulenhet som tyngt våra sinnen och vår ömtåliga ekonomi sedan längre än vi minns, bröt plötsligt solen igenom en hel dag. Den 28 februari strålade ljuset omkring oss och Svenskan kunde t ex slå upp ett citat av konjunkturinstitutets prognoschef där denne förhoppningsfullt undslapp sig ”Genuin återhämtning av svensk ekonomi har börjat”.
Vad var det som hade hänt? Jo, SCB hade dagen före publicerat BNP-data för Q4 2014 och alla experter blev glatt överraskade. Det var bättre fart i ekonomin än vad man förväntat sig. Sätter man in uppgifterna som en ny sista punkt i tidsserien nedan framträder följande bild av Sveriges BNP-utveckling.
Bland detaljerna under denna kurva lyfter expertkommentatorerna fram positiva tendenser för flera delar av BNP, man nämner konsumtion, investeringar och export, men ingen noterar att folkmängden ökade med rekordmånga 102 491 personer (=1,06%) under 2014. Låt vara att Q4 var det minsta kvartalet i det avseendet. Likväl All Time High på årsbasis, utan att bli särskilt uppmärksammat i media. Nettoinvandringen bidrog med 75 729 (126 966 inflyttade, 51 236 utflyttade) vilket även detta sannolikt(?) är rekordstort i modern tid. Att befolkningstillväxt bidrar till ökad BNP är självklart, det bidrar såväl från produktions- som från efterfrågehåll.
Tar vi med befolkningsutvecklingen i bilden och beaktar den svaga inflationen, dvs ser till hur vår BNP/capita i fasta priser utvecklats blir anledningen till glädje kanske ännu något större.
Se hur percapita-kurvan i mitten faktiskt böjer sig lite uppåt alldeles på slutet. Med tanke på den accelererande befolkningstillväxten har grafen ovan gjorts om sedan senast så att periodens BNP inte längre på enklaste sätt ställs mot befolkningsmängden vid periodens utgång utan den ställs mot medelantalet i befolkningen under 12-månadersperioden. Skillnaden är dock inte synlig för ögat.
Den delikata frågan huruvida nettoinvandringen har bidragit till att höja eller sänka BNP/capita-talet har vi inte sett något försök att klarlägga. Det är ju en synnerligen svår kalkyl och kanske inte ens särskilt intressant, då slutsatsen – i alla fall av kortsiktiga sådana analyser – riskerar att fastna i en konflikt mellan humanistiska och ekonomiska mål och argument. Vi noterar dock att nettoinvandringen är rekordstor och att BNP/capita visar tendenser till att öka.
–
Den 1 mars var åter en gråmulen dag och medierna åter fyllda av sedvanliga domedagsprofetior och beskrivningar av hur ömtålig återhämtningen av vår sköra ekonomi är.
